"The Green Howards" (2 bataljonen, Yorkshireregementet) i strid utanför Musa Qala under lördagen (foto: EPA)Afghanska och brittiska trupper ryckte i morse in i Musa Qalas centrum, enligt det afghanska försvarsdepartementets talesman, general Muhammed Zahir Azimi. Det forna talibanfästet är nu fullständigt i koalitionstruppernas händer.
Slutfasen av operation Mer Kardad (som faktiskt betyder "ormgrop"), tycks ha blivit relativt oblodig, vilket tyder på att talibanerna antingen hunnit dra sig tillbaka eller också håller sig gömda. Jag tror tyvärr på det förstnämnda. Det gick aldrig att sluta cirkeln helt runt staden. Framför allt mot norr där Baghrambergen tar vid måste det ha gått att ta sig ut. Natos talesman, överstelöjtnant Richard Eaton, sade att "det viktigaste var att ta staden med så lite blodspillan som möjligt", men där är jag delvis av en annan mening...
Mitt under själva striden passade dessutom Storbritanniens premiärminister, Gordon Brown, på att besöka trupperna i Task Force Helmands högvarter Camp Bastion i Lashkar Gah, c:a 7 mil söder om slagfältet.
Överlag kan man konstatera att striderna präglats av excellent planering, timing och taktiskt genomförande. Förlusterna har också varit exceptionellt lätta på koalitionens sida. Ett dussintal afghanska infanterister och två brittiska soldater har stupat. Förlusterna på talibansidan kan man bara gissa sig till, men de torde heller inte ha varit alltför höga och kom säkerligen till största delen i samband med beskjutning från amerikanarnas helikopterunderstöd under lördagen. Inte heller stadens civilbefolkning (20 000 invånare) tycks ha drabbats nämnvärt, trots att man i stor utsträckning undlät att fly.
Nu har alltså talibanernas sista fasta stödjepunkt fallit i Afghanistan och man är således hänvisade till att angripa regeringssidan och koalitionsstridskrafterna via bakhåll, attentat, mineriningar och liknande, vilket dessutom försvåras av den nu analkande vintern. Denna typ av angrepp betyder sällan mer än nålstick, men brukar förvisso ge större rubriker i pressen än den typ av mästerliga operationer som vi sett här i Musa Qala. Man är tillbaka till vad Mao Zedong och general Giap kallade gerillakrigets första fas, och det är bra för regeringssidan.
Det är viktigt att regeringssidan kan behålla initiativet i Helmand i fortsättningen också, samt garantera säkerhet och ordning i Musa Qala. Den afghanska arméns insatser tyder i varje fall på att den omfattande träning som framför allt britterna hjälpt till med har burit frukt. Detta är mycket viktigt om det blir svårigheter att förstärka trupperna i området med soldater från europeiska länder. Vidare på regeringssidans pluskonto kan man föra upp att talibanernas prat om att man innan vintern skulle kunna kontrollera hela Helmand har fallit platt till marken. Detta är en viktig propagandaseger.
Men, som sagt, det viktigaste återstår: att konsolidera positionerna i Helmand och sprida regeringens inflytande över den omgivande landsbyggden. Och även om detta lyckas har man fortfarande den största uppgiften kvar: Waziristan.
Praeterea censeo Wasirianem esse delenda...
BONUS: Inslag från BBC om slaget om Musa Qala strax innan staden föll för koalitionstrupperna. Inslaget bekräftar lite vad som skrivits (och gissats!) här på bloggen:
4 kommentarer:
Hur ska man värdera den här nyheten? I DN:s nätupplaga upptäcker jag inget alls - föga förvånande, trots internationell rätt, som jag förstår det, på angriparnas sida är det ju inget pk-krig. På BBC:s hemsida är det en toppnyhet. Men rubriken lyder "Afghan troops take Taleban town", först i brödtexten märks den engelska närvaron.
Operationen var en komplex grej med skenanfall, luftlandsättning, incirkling, helikopterunderstöd under framryckning, etc - så det var nog en Nato/USA-ledd operation. Men den här gången var en hel afghansk brigad(1/205) också med. Den har tränats av britterna och skall vara en av de bästa ANA har. Det här var deras första stora insats och naturligtvis ville "väst" att det skulle bli ett elddop utan problem.
Därför fick operationen officiellt en afghansk ledning, samt att afghanerna fick äran att rycka in i centrum på slutet, samt att deras insats har lyfts fram något otroligt av alla talesmän för Nato, etc. Det är psykologi kan man tänka...
I operationen ingick inalles 3000 afghaner, 2500 britter, 800 amerikaner, 100 danskar och 100 ester.
Man ska inte värdera nyheten alls. Det är 4:e gången som Musa Qala intagits sedan 2001. Varje gång orten lämnas tar talibanerna tillbaks den. En icke-händelse. Trupperna i Afghanistan trampar bara runt i cirklar utan att komma någon vart.
Käre Hampus, det är helt riktigt att Musa Qala har skiftat hand ett antal gånger, men skälet har inte varit att talibanerna lyckats ta tillbaka den i strid, utan att den har överlämnats till stamäldstar av de brittiska trupperna, varvid dessa har tvingats överlämna den till talibanerna eftersom de inte har kunnat upprätthålla auktoritet.
Du har förvisso rätt i att man inte skall överdriva betydelsen i Musa Qalas fall, men händelsen har lett till ett par positiva konsekvenser.
Dessa är som jag ser dem följande:
1) Den brittiske "eftergiftsgeneralen" Richards är ersatt av den amerikanske "hårdinggeneralen" Mc Neill. Du kommer inte se att staden överlämnas en femte gång. McNeill inser att man inte skall förhandla med talibaner - man skall döda dem.
2) Den Afghanska 205 kåren skötte sig ganska bra. Om den demokratiskt valda Karzai-regimen skall kunna hävda sig måste den ha en fungerande armé.
3) Talibanerna förlorade ansiktet. Alla på plats kunde se att Allah inte stod dem bi. Detta är viktigt i dessa delar av världen, som du säkert förstår. Musa Qalas fall - hur betydelselöst du än tycker att det är - ledde till interna strider bland talibanerna i Pakistan. Mulla Mansur Dadullah som hade ansvaret för området sparkades av mulla Omar (högsta hönset), vilket därefter förnekades av den förre och vilket i sin tur ledde till ett pinsamt ordkrig i pakistansk och indisk press. Detta blev också en ansiktsförlust för en organisation som vunnit mycket på att alltid hålla på sin värdighet. Slutsatsen blev att "talibanerna är inte annurlunda från några andra".
Du har rätt i att kriget i Afghanistan på många sätt gått i cirklar, men detta beror i huvudsak på att vi har haft för lite trupp i området och inte bedrivit en konsekvent COIN-policy à la The Surge i Irak.
Segerkonceptet från Irak kan mycket väl upprepas i Afghanistan, och du kommer med all säkerhet få se hur detta utvecklas så snart snösmältningen börjar i mars och de nya kontingenterna marinkårssoldater är på plats.
Ta det lungt bara, Hampus... Vi vinner.
Skicka en kommentar