Seger

Så här skall al-Zawahiris rasistutspel tolkas

Retar upp fanatiker: Obama i bön vid klagomuren, Jerusalem (foto: AP)

En reaktion på det amerikanska valet har nu kommit från Al Qaidas andreman, den egyptiske läkaren Ayman al-Zawahiri i form av en 11 minuter lång diatrib illustrerad med diabildspel och några korta videosnuttar, vilken under dagen lagts ut på diverse islamistiska hemsidor.

Talet

Zawahiri tog först upp det faktum att Barack Obama lovat att intensifiera de amerikanska truppinsatserna i Afghanistan och sade att detta kommer "att misslyckas". Ingen muslim skall tro att USA:s krigspolitik har ändrats bara för att landet har fått en ny president, påpekade nildeltats egen "doktor Död" vidare; och i de engelska undertexterna till talet kunde man läsa: "You appear to be a prisoner of the same view of Arabs and Muslims that the Americans have had. The Islamic Nation has heard your declarations on Israel and has understood that your position towards Muslims is hostile."

Zawahiri fortsatte med ett närmast rasistiskt angrepp på den nyvalde presidenten och sade att Obama inte var någon "hedervärd svart man", utan de vitas "slav". På arabiska använde Zawahiri uttrycket abid al-beit. Detta uttryck betyder "husslav", men blev i den engelska undertiteln "house negro", vilket för en amerikansk åhörare kanske frambringar referenser till gamla sydstatsplantager och servila husslavar i livréer som gjorde allt för att ställa sig in hos sina vita herrar (vilket ytterligare förstärks med gamla filmklipp där Malcolm X presenterar något slags raslära: svarta, muslimer och asiater är ovanligt fina människor; vita, judar och svarta som står i de vitas tjänst är mindre bra). Men för en arab som är obekant med den amerikanska medborgarrättsrörelsens mer bysantinska förvecklingar betyder dock abid något annat.

Abid (عبد‎; plur. abeed عبيد) är ett mycket fult ord och kan närmast jämföras med "nigger". "Abeed" är vad senegalesiska gästarbetere får slängt efter sig i Marocko; liksom sudaneser i Egypten och svarta människor över huvud taget om de visar sig i Mellanöstern. Abid är ett ord som kommit att betyda såväl "slav" som "neger" på det arabiska språket och har alltid en nedsättande innebörd. Det neutrala begreppet för en svart människa är annars aswad (أسود).

Man kan i sammanhanget komma ihåg att den muslimska världen varit ledande vad gäller förslavandet av den svarta befolkningen i Afrika. Sedan Muhammeds erövring av Mecka på 600-talet har c:a 24 miljoner afrikaner gjorts till slavar av araberna - att jämföras med den halva miljon som fördes till USA under triangelhandelns dagar. Slavhandeln västerut kriminaliserades 1815 och den engelska flottan såg till att ingen handel med Amerika ägde rum. Men detta kunde dock inte hindra den arabiska slavhandeln fortsatte över Sahara och Zanzibar, vilket under de senaste 200 åren kom att drabba inte mindre än 2 miljoner svarta människor.

Till en filmsnutt föreställande Barack Obama i bön vid judarnas Klagomur i Jerusalem hördes Zawahiris fördömande ord om att den nyvalde presidenten övergivit "sina muslimska rötter" (Obamas fader var ju muslimsk konvertit) och "förenat sig med islams fiender."

"Du har ju en gång sagt att USA:s politik misslyckats i Irak. Dina generaler medger nu sitt nederlag i Afghanistan", fortsatte han och inskärpte att Obama borde dra lärdom av britternas och ryssarnas öden i Afghanistan och hämta hem sina styrkor från detta land eftersom "islams heliga krigare annars kommer att fortsätta sin strid mot de brottsliga korsriddarnas högborg: Amerika!". Och så vidare...

Kommentar

Det här talet är intressant eftersom det visar på de uppenbara svårigheter Al Qaida har att "sälja" sitt budskap efter det amerikanska presidentvalet. Al Qaida är beroende av att få ut sin "verklighetsbeskrivning" för att kunna vinna rekryter och dra in pengar. USA har beskrivits som en brutal förtryckarstat där alla icke-vita mer eller mindre förföljs - framför allt om de är muslimer. Det faktum att det amerikanska folket i fria val valt en svart person vars fader just var muslim stjälper hela detta budskap över ända. Därför är det viktigt att framställa Obama som "avfälling" och "husslav" i bön i Jerusalem med kippa på huvudet.

Ett annat problem är den genuina popularitet Obama besitter på alla möjliga olika håll över hela världen. När nu Obama ber världen om hjälp att intensifiera kampen mot talibaner och Al-Qaida utgör detta ett propagandabakslag för terrororganisationen av helt andra dimensioner än om George W Bush - som man med framgång lyckats utmåla som universalskurk - hade sagt samma sak.

Ett annat problem utgörs dessutom just av det fokus som Obama valt att rikta mot Afghanistan och Pakistan. Striderna i Irak är över. Al Qaida i Irak (eller ISI, "Den islamiska staten i Irak") har förintats militärt av de amerikanska styrkorna, med viss hjälp av irakiska allierade. Under de närmaste 3-4 åren kommer därför trupperna att tas hem (den första av 16 brigader kommer hem nu till jul). Obama behöver alltså inte ödsla något mer krut på denna krigsskådeplats utan kan istället knyta tillbaka till Afghanistankampanjen som redan har fullt stöd av FN.

Trots att Bushpolitiken alltså fortsätter rent faktiskt (om än med annorlunda retorik) kan inte Obamas radikalislamistiska motståndare koppla samman honom med Operation Iraqi Freedom hur gärna de än skulle vilja, eftersom alla ju redan vet att Obama var emot Irakkriget. Hade jag varit jihadist skulle detta sakernas tillstånd gjort mig definitivt övertygad om djävulens existens.

Den breda motviljan mot USA i arabvärlden under senare år hade inte ju inte att göra så mycket med stödet till Israel, som alla ändå räknar med som ett orubbligt faktum, eller med att USA angrep "muslimska bröder" i Afghanistan under 2001-02. Ilskan kom först med invasionen av Irak, 2003, som man såg som ett angrepp på den rent arabiska självkänslan. Och nu är Irakkriget slut.

Ett Irak som normaliseras och en afghansk insurgentsituation som lunkar på under något års tid under det att USA metodiskt bygger upp sina styrkor och formulerar en strategi för seger skapar inga dramatiska bilder på Al-Jasira. Och framför allt drabbas inga araber... Den arabiska gatan sjunker ned i sitt sedvanliga tillstånd av letargi i dunsterna från vattenpipor och sumpigt kaffe. Detta är en utveckling som Al-Qaida borde frukta mer än något annat.

Läs mer i DN, Svenskan och Sydsvenskan.

Inför segerdagen i Irak den 22 november

Kriget i Irak är slut.

Under USA:s ledning har den internationella koalitionen nu störtat den tidigare irakiska regimen, infört demokrati, pacificrat landet och besegrat samtliga insurgentrörelser. Landet är nu ett helt vanligt land i tredje världen, fast med ett lite bättre utgångsläge än många andra genom sin olja och sitt (av västmakterna införda) demokratiska styresskick och fria press.

Dock kommer det knappast att utfärdas någon segerkommuniké i Vita huset, FN-högkvarteret eller den internationella pressen. Åtminstone för den senare har ett slags föreställning om Irakkriget som ett politiskt och militärt misslyckande blivit en sådan trossats att det inte längre spelar någon roll hur fakta än ser ut på marken.

Därför ligger det lite grann på oss bloggare att fungera som den den lille pojken i HC Andersens saga om kejsarens nya kläder när vi konfronteras med de etablerade mediernas nakna enfald: Kriget i Irak är slut och västvärlden vann!

Av detta skäl har en stor grupp webbloggar runt om på vår jord gått samman för att utropa den 22 november som Segerdagen - Victory in Iraq Day. Krigsbloggen är här med på ett hörn.

Sedan bloggen startades i september förra året har jag ägnat en stor del av mina poster till att skildra det förändrade och förbättrade säkerhetsläget i Irak sedan Petraeusdoktrinen började implementeras; och i somras blev det åtminstone klart för mig själv att kriget nu var slut och att den goda sidan faktiskt hade vunnit. Och jag är inte ensam om att tycka så.

Initiativtagarna till Victory In Iraq Day har ett par utmärkta citat som det tål att tänkas på.

Så här rapporterar exempelvis Michael Yon - den kanske främste av de frilansande journalisterna som arbetat i Irak:

"THE WAR IS OVER AND WE WON:" Michael Yon just phoned from Baghdad, and reports that things are much better than he had expected, and he had expected things to be good. "There's nothing going on. I'm with the 10th Mountain Division, and about half of the guys I'm with haven't fired their weapons on this tour and they've been here eight months. And the place we're at, South Baghdad, used to be one of the worst places in Iraq. And now there's nothing going on. I've been walking my feet off and haven't seen anything."

Senast i raden av framsteg är söndagens säkerhetsavtal mellan den irakiska regeringen och USA, som bland annat reglerar hur hemtagningen av utländska trupper skall gå till (ett avtal som f.ö. räddar den nyvalde presidenten Barack Obama från att behöva uppfylla sitt förhastade vallöfte om att "ta hem trupperna inom 16 månader"). Så här skriver kommantatorn Hugh Hewitt om detta avtal:

The Battle For Iraq Has Been Won. Will The President-elect Preserve The Victory?

Yesterday's vote by the Iraqi cabinet to approve a status of forces agreement confirms what most reasonable people had concluded this summer --that the battle for Iraq is over and the country is stable and secure even though its enemies remain in small enclaves within the country and across the border in Iran. It has taken five years and come at a high cost in American lives lost and in thousands of wounded soldiers, sailors, airmen and Marines.

It is, however, a crucial victory in the war against Islamist extremism and for stability in the Middle East.

Antalet stupade på koalitionssidan är nu nere på så låga nivåer att det knappast är lönt att tala om att det råder krig över huvud taget. Snarare påminner våldsläget om det som råder i en normal amerikansk storstad styrd av en demokratisk borgmästare. I Obamas hemstad Chicago har exempelvis 125 personer skjutits till döds av förbrytare sedan i somras. Detta är dubbelt så många som det antal amerikanska soldater som dödats i Irak under samma tid.

Självfallet kommer det att ske ett och annat våldsdåd och terrorattentat i Irak även under den närmaste framtiden, men det är en missuppfattning att tro att alla våldsamheter huxflux skulle upphöra bara för att kriget är slut. Dagens våldsakter bör ses i sitt perspektiv. Det handlar inte längre om organiserade stridshandlingar utan om en endemisk terroristaktivitet som bedrivs i celler och har mer gemensamt med organiserad brottslighet än med krig (och som därför också bör bekämpas som sådan). Irak befinner sig idag inte i krig mer än vad exempelvis Mexiko, Turkiet, Filipinerna eller Colombia gör, som också har att tampas med en liknande typ av politisk "banditism".

Vi kan i alla fall kosta på oss att glädja oss över hur lyckat resultatet blev till sist i Irak. I morgon väntar emellertid Afghanistan - en betydligt svårare nöt att knäcka...

De bloggar som vill ansluta sig till Victory In Iraq Day kan göra detta på Zombie Time.