Kriget i Irak är slut.
Under USA:s ledning har den internationella koalitionen nu störtat den tidigare irakiska regimen, infört demokrati, pacificrat landet och besegrat samtliga insurgentrörelser. Landet är nu ett helt vanligt land i tredje världen, fast med ett lite bättre utgångsläge än många andra genom sin olja och sitt (av västmakterna införda) demokratiska styresskick och fria press.
Dock kommer det knappast att utfärdas någon segerkommuniké i Vita huset, FN-högkvarteret eller den internationella pressen. Åtminstone för den senare har ett slags föreställning om Irakkriget som ett politiskt och militärt misslyckande blivit en sådan trossats att det inte längre spelar någon roll hur fakta än ser ut på marken.
Därför ligger det lite grann på oss bloggare att fungera som den den lille pojken i HC Andersens saga om kejsarens nya kläder när vi konfronteras med de etablerade mediernas nakna enfald: Kriget i Irak är slut och västvärlden vann!
Av detta skäl har en stor grupp webbloggar runt om på vår jord gått samman för att utropa den 22 november som Segerdagen - Victory in Iraq Day. Krigsbloggen är här med på ett hörn.
Sedan bloggen startades i september förra året har jag ägnat en stor del av mina poster till att skildra det förändrade och förbättrade säkerhetsläget i Irak sedan Petraeusdoktrinen började implementeras; och i somras blev det åtminstone klart för mig själv att kriget nu var slut och att den goda sidan faktiskt hade vunnit. Och jag är inte ensam om att tycka så.
Initiativtagarna till Victory In Iraq Day har ett par utmärkta citat som det tål att tänkas på.
Så här rapporterar exempelvis Michael Yon - den kanske främste av de frilansande journalisterna som arbetat i Irak:
"THE WAR IS OVER AND WE WON:" Michael Yon just phoned from Baghdad, and reports that things are much better than he had expected, and he had expected things to be good. "There's nothing going on. I'm with the 10th Mountain Division, and about half of the guys I'm with haven't fired their weapons on this tour and they've been here eight months. And the place we're at, South Baghdad, used to be one of the worst places in Iraq. And now there's nothing going on. I've been walking my feet off and haven't seen anything."
Senast i raden av framsteg är söndagens säkerhetsavtal mellan den irakiska regeringen och USA, som bland annat reglerar hur hemtagningen av utländska trupper skall gå till (ett avtal som f.ö. räddar den nyvalde presidenten Barack Obama från att behöva uppfylla sitt förhastade vallöfte om att "ta hem trupperna inom 16 månader"). Så här skriver kommantatorn Hugh Hewitt om detta avtal:
The Battle For Iraq Has Been Won. Will The President-elect Preserve The Victory?
Yesterday's vote by the Iraqi cabinet to approve a status of forces agreement confirms what most reasonable people had concluded this summer --that the battle for Iraq is over and the country is stable and secure even though its enemies remain in small enclaves within the country and across the border in Iran. It has taken five years and come at a high cost in American lives lost and in thousands of wounded soldiers, sailors, airmen and Marines.
It is, however, a crucial victory in the war against Islamist extremism and for stability in the Middle East.
Antalet stupade på koalitionssidan är nu nere på så låga nivåer att det knappast är lönt att tala om att det råder krig över huvud taget. Snarare påminner våldsläget om det som råder i en normal amerikansk storstad styrd av en demokratisk borgmästare. I Obamas hemstad Chicago har exempelvis 125 personer skjutits till döds av förbrytare sedan i somras. Detta är dubbelt så många som det antal amerikanska soldater som dödats i Irak under samma tid.
Självfallet kommer det att ske ett och annat våldsdåd och terrorattentat i Irak även under den närmaste framtiden, men det är en missuppfattning att tro att alla våldsamheter huxflux skulle upphöra bara för att kriget är slut. Dagens våldsakter bör ses i sitt perspektiv. Det handlar inte längre om organiserade stridshandlingar utan om en endemisk terroristaktivitet som bedrivs i celler och har mer gemensamt med organiserad brottslighet än med krig (och som därför också bör bekämpas som sådan). Irak befinner sig idag inte i krig mer än vad exempelvis Mexiko, Turkiet, Filipinerna eller Colombia gör, som också har att tampas med en liknande typ av politisk "banditism".
Vi kan i alla fall kosta på oss att glädja oss över hur lyckat resultatet blev till sist i Irak. I morgon väntar emellertid Afghanistan - en betydligt svårare nöt att knäcka...
De bloggar som vill ansluta sig till Victory In Iraq Day kan göra detta på Zombie Time.
Under USA:s ledning har den internationella koalitionen nu störtat den tidigare irakiska regimen, infört demokrati, pacificrat landet och besegrat samtliga insurgentrörelser. Landet är nu ett helt vanligt land i tredje världen, fast med ett lite bättre utgångsläge än många andra genom sin olja och sitt (av västmakterna införda) demokratiska styresskick och fria press.
Dock kommer det knappast att utfärdas någon segerkommuniké i Vita huset, FN-högkvarteret eller den internationella pressen. Åtminstone för den senare har ett slags föreställning om Irakkriget som ett politiskt och militärt misslyckande blivit en sådan trossats att det inte längre spelar någon roll hur fakta än ser ut på marken.
Därför ligger det lite grann på oss bloggare att fungera som den den lille pojken i HC Andersens saga om kejsarens nya kläder när vi konfronteras med de etablerade mediernas nakna enfald: Kriget i Irak är slut och västvärlden vann!
Av detta skäl har en stor grupp webbloggar runt om på vår jord gått samman för att utropa den 22 november som Segerdagen - Victory in Iraq Day. Krigsbloggen är här med på ett hörn.
Sedan bloggen startades i september förra året har jag ägnat en stor del av mina poster till att skildra det förändrade och förbättrade säkerhetsläget i Irak sedan Petraeusdoktrinen började implementeras; och i somras blev det åtminstone klart för mig själv att kriget nu var slut och att den goda sidan faktiskt hade vunnit. Och jag är inte ensam om att tycka så.
Initiativtagarna till Victory In Iraq Day har ett par utmärkta citat som det tål att tänkas på.
Så här rapporterar exempelvis Michael Yon - den kanske främste av de frilansande journalisterna som arbetat i Irak:
"THE WAR IS OVER AND WE WON:" Michael Yon just phoned from Baghdad, and reports that things are much better than he had expected, and he had expected things to be good. "There's nothing going on. I'm with the 10th Mountain Division, and about half of the guys I'm with haven't fired their weapons on this tour and they've been here eight months. And the place we're at, South Baghdad, used to be one of the worst places in Iraq. And now there's nothing going on. I've been walking my feet off and haven't seen anything."
Senast i raden av framsteg är söndagens säkerhetsavtal mellan den irakiska regeringen och USA, som bland annat reglerar hur hemtagningen av utländska trupper skall gå till (ett avtal som f.ö. räddar den nyvalde presidenten Barack Obama från att behöva uppfylla sitt förhastade vallöfte om att "ta hem trupperna inom 16 månader"). Så här skriver kommantatorn Hugh Hewitt om detta avtal:
The Battle For Iraq Has Been Won. Will The President-elect Preserve The Victory?
Yesterday's vote by the Iraqi cabinet to approve a status of forces agreement confirms what most reasonable people had concluded this summer --that the battle for Iraq is over and the country is stable and secure even though its enemies remain in small enclaves within the country and across the border in Iran. It has taken five years and come at a high cost in American lives lost and in thousands of wounded soldiers, sailors, airmen and Marines.
It is, however, a crucial victory in the war against Islamist extremism and for stability in the Middle East.
Antalet stupade på koalitionssidan är nu nere på så låga nivåer att det knappast är lönt att tala om att det råder krig över huvud taget. Snarare påminner våldsläget om det som råder i en normal amerikansk storstad styrd av en demokratisk borgmästare. I Obamas hemstad Chicago har exempelvis 125 personer skjutits till döds av förbrytare sedan i somras. Detta är dubbelt så många som det antal amerikanska soldater som dödats i Irak under samma tid.
Självfallet kommer det att ske ett och annat våldsdåd och terrorattentat i Irak även under den närmaste framtiden, men det är en missuppfattning att tro att alla våldsamheter huxflux skulle upphöra bara för att kriget är slut. Dagens våldsakter bör ses i sitt perspektiv. Det handlar inte längre om organiserade stridshandlingar utan om en endemisk terroristaktivitet som bedrivs i celler och har mer gemensamt med organiserad brottslighet än med krig (och som därför också bör bekämpas som sådan). Irak befinner sig idag inte i krig mer än vad exempelvis Mexiko, Turkiet, Filipinerna eller Colombia gör, som också har att tampas med en liknande typ av politisk "banditism".
Vi kan i alla fall kosta på oss att glädja oss över hur lyckat resultatet blev till sist i Irak. I morgon väntar emellertid Afghanistan - en betydligt svårare nöt att knäcka...
De bloggar som vill ansluta sig till Victory In Iraq Day kan göra detta på Zombie Time.
4 kommentarer:
Hej Erik
Tack för att du fortsätter skriva och så hoppas jag att du har rätt om Irak. Eller rättare sagt, jag är nog övertygad om att Irakkriget i operativ mening verkligen är avslutat men kanske, tyvärr, pessimistisk vad gäller freden på längre sikt. Den som lever får se...
Tack Erik, du är en klippa!
En intressant jämförelse med dödstalen i Chicago pga våld. Lätt att tappa perspektiven ibland...
"Kriget i Irak är slut
Pacificrat landet.
Besegrat samtliga insurgentrörelser.
Landet är nu ett helt vanligt land i tredje världen."
Detta skriver du i din blogg och då måste jag seriöst fråga dig, tror du på detta själv?
Hur kan ett land med milliontals vapen på drift i milisernas ägo anses pacificerat?
Anser man en Milis pacificerat bara för att dom vilar sina vapen, för du kan väl inte mena att Shia milisen är besegrad med våld?
Och hur många länder i 3e världen har en normal vardag där soldater patrulerar på gatorna, självmordsbombare och som i praktiken inte styr sig själva utan styrs av USA och väst?
Skicka en kommentar