Seger

Så här skall al-Zawahiris rasistutspel tolkas

Retar upp fanatiker: Obama i bön vid klagomuren, Jerusalem (foto: AP)

En reaktion på det amerikanska valet har nu kommit från Al Qaidas andreman, den egyptiske läkaren Ayman al-Zawahiri i form av en 11 minuter lång diatrib illustrerad med diabildspel och några korta videosnuttar, vilken under dagen lagts ut på diverse islamistiska hemsidor.

Talet

Zawahiri tog först upp det faktum att Barack Obama lovat att intensifiera de amerikanska truppinsatserna i Afghanistan och sade att detta kommer "att misslyckas". Ingen muslim skall tro att USA:s krigspolitik har ändrats bara för att landet har fått en ny president, påpekade nildeltats egen "doktor Död" vidare; och i de engelska undertexterna till talet kunde man läsa: "You appear to be a prisoner of the same view of Arabs and Muslims that the Americans have had. The Islamic Nation has heard your declarations on Israel and has understood that your position towards Muslims is hostile."

Zawahiri fortsatte med ett närmast rasistiskt angrepp på den nyvalde presidenten och sade att Obama inte var någon "hedervärd svart man", utan de vitas "slav". På arabiska använde Zawahiri uttrycket abid al-beit. Detta uttryck betyder "husslav", men blev i den engelska undertiteln "house negro", vilket för en amerikansk åhörare kanske frambringar referenser till gamla sydstatsplantager och servila husslavar i livréer som gjorde allt för att ställa sig in hos sina vita herrar (vilket ytterligare förstärks med gamla filmklipp där Malcolm X presenterar något slags raslära: svarta, muslimer och asiater är ovanligt fina människor; vita, judar och svarta som står i de vitas tjänst är mindre bra). Men för en arab som är obekant med den amerikanska medborgarrättsrörelsens mer bysantinska förvecklingar betyder dock abid något annat.

Abid (عبد‎; plur. abeed عبيد) är ett mycket fult ord och kan närmast jämföras med "nigger". "Abeed" är vad senegalesiska gästarbetere får slängt efter sig i Marocko; liksom sudaneser i Egypten och svarta människor över huvud taget om de visar sig i Mellanöstern. Abid är ett ord som kommit att betyda såväl "slav" som "neger" på det arabiska språket och har alltid en nedsättande innebörd. Det neutrala begreppet för en svart människa är annars aswad (أسود).

Man kan i sammanhanget komma ihåg att den muslimska världen varit ledande vad gäller förslavandet av den svarta befolkningen i Afrika. Sedan Muhammeds erövring av Mecka på 600-talet har c:a 24 miljoner afrikaner gjorts till slavar av araberna - att jämföras med den halva miljon som fördes till USA under triangelhandelns dagar. Slavhandeln västerut kriminaliserades 1815 och den engelska flottan såg till att ingen handel med Amerika ägde rum. Men detta kunde dock inte hindra den arabiska slavhandeln fortsatte över Sahara och Zanzibar, vilket under de senaste 200 åren kom att drabba inte mindre än 2 miljoner svarta människor.

Till en filmsnutt föreställande Barack Obama i bön vid judarnas Klagomur i Jerusalem hördes Zawahiris fördömande ord om att den nyvalde presidenten övergivit "sina muslimska rötter" (Obamas fader var ju muslimsk konvertit) och "förenat sig med islams fiender."

"Du har ju en gång sagt att USA:s politik misslyckats i Irak. Dina generaler medger nu sitt nederlag i Afghanistan", fortsatte han och inskärpte att Obama borde dra lärdom av britternas och ryssarnas öden i Afghanistan och hämta hem sina styrkor från detta land eftersom "islams heliga krigare annars kommer att fortsätta sin strid mot de brottsliga korsriddarnas högborg: Amerika!". Och så vidare...

Kommentar

Det här talet är intressant eftersom det visar på de uppenbara svårigheter Al Qaida har att "sälja" sitt budskap efter det amerikanska presidentvalet. Al Qaida är beroende av att få ut sin "verklighetsbeskrivning" för att kunna vinna rekryter och dra in pengar. USA har beskrivits som en brutal förtryckarstat där alla icke-vita mer eller mindre förföljs - framför allt om de är muslimer. Det faktum att det amerikanska folket i fria val valt en svart person vars fader just var muslim stjälper hela detta budskap över ända. Därför är det viktigt att framställa Obama som "avfälling" och "husslav" i bön i Jerusalem med kippa på huvudet.

Ett annat problem är den genuina popularitet Obama besitter på alla möjliga olika håll över hela världen. När nu Obama ber världen om hjälp att intensifiera kampen mot talibaner och Al-Qaida utgör detta ett propagandabakslag för terrororganisationen av helt andra dimensioner än om George W Bush - som man med framgång lyckats utmåla som universalskurk - hade sagt samma sak.

Ett annat problem utgörs dessutom just av det fokus som Obama valt att rikta mot Afghanistan och Pakistan. Striderna i Irak är över. Al Qaida i Irak (eller ISI, "Den islamiska staten i Irak") har förintats militärt av de amerikanska styrkorna, med viss hjälp av irakiska allierade. Under de närmaste 3-4 åren kommer därför trupperna att tas hem (den första av 16 brigader kommer hem nu till jul). Obama behöver alltså inte ödsla något mer krut på denna krigsskådeplats utan kan istället knyta tillbaka till Afghanistankampanjen som redan har fullt stöd av FN.

Trots att Bushpolitiken alltså fortsätter rent faktiskt (om än med annorlunda retorik) kan inte Obamas radikalislamistiska motståndare koppla samman honom med Operation Iraqi Freedom hur gärna de än skulle vilja, eftersom alla ju redan vet att Obama var emot Irakkriget. Hade jag varit jihadist skulle detta sakernas tillstånd gjort mig definitivt övertygad om djävulens existens.

Den breda motviljan mot USA i arabvärlden under senare år hade inte ju inte att göra så mycket med stödet till Israel, som alla ändå räknar med som ett orubbligt faktum, eller med att USA angrep "muslimska bröder" i Afghanistan under 2001-02. Ilskan kom först med invasionen av Irak, 2003, som man såg som ett angrepp på den rent arabiska självkänslan. Och nu är Irakkriget slut.

Ett Irak som normaliseras och en afghansk insurgentsituation som lunkar på under något års tid under det att USA metodiskt bygger upp sina styrkor och formulerar en strategi för seger skapar inga dramatiska bilder på Al-Jasira. Och framför allt drabbas inga araber... Den arabiska gatan sjunker ned i sitt sedvanliga tillstånd av letargi i dunsterna från vattenpipor och sumpigt kaffe. Detta är en utveckling som Al-Qaida borde frukta mer än något annat.

Läs mer i DN, Svenskan och Sydsvenskan.

Inför segerdagen i Irak den 22 november

Kriget i Irak är slut.

Under USA:s ledning har den internationella koalitionen nu störtat den tidigare irakiska regimen, infört demokrati, pacificrat landet och besegrat samtliga insurgentrörelser. Landet är nu ett helt vanligt land i tredje världen, fast med ett lite bättre utgångsläge än många andra genom sin olja och sitt (av västmakterna införda) demokratiska styresskick och fria press.

Dock kommer det knappast att utfärdas någon segerkommuniké i Vita huset, FN-högkvarteret eller den internationella pressen. Åtminstone för den senare har ett slags föreställning om Irakkriget som ett politiskt och militärt misslyckande blivit en sådan trossats att det inte längre spelar någon roll hur fakta än ser ut på marken.

Därför ligger det lite grann på oss bloggare att fungera som den den lille pojken i HC Andersens saga om kejsarens nya kläder när vi konfronteras med de etablerade mediernas nakna enfald: Kriget i Irak är slut och västvärlden vann!

Av detta skäl har en stor grupp webbloggar runt om på vår jord gått samman för att utropa den 22 november som Segerdagen - Victory in Iraq Day. Krigsbloggen är här med på ett hörn.

Sedan bloggen startades i september förra året har jag ägnat en stor del av mina poster till att skildra det förändrade och förbättrade säkerhetsläget i Irak sedan Petraeusdoktrinen började implementeras; och i somras blev det åtminstone klart för mig själv att kriget nu var slut och att den goda sidan faktiskt hade vunnit. Och jag är inte ensam om att tycka så.

Initiativtagarna till Victory In Iraq Day har ett par utmärkta citat som det tål att tänkas på.

Så här rapporterar exempelvis Michael Yon - den kanske främste av de frilansande journalisterna som arbetat i Irak:

"THE WAR IS OVER AND WE WON:" Michael Yon just phoned from Baghdad, and reports that things are much better than he had expected, and he had expected things to be good. "There's nothing going on. I'm with the 10th Mountain Division, and about half of the guys I'm with haven't fired their weapons on this tour and they've been here eight months. And the place we're at, South Baghdad, used to be one of the worst places in Iraq. And now there's nothing going on. I've been walking my feet off and haven't seen anything."

Senast i raden av framsteg är söndagens säkerhetsavtal mellan den irakiska regeringen och USA, som bland annat reglerar hur hemtagningen av utländska trupper skall gå till (ett avtal som f.ö. räddar den nyvalde presidenten Barack Obama från att behöva uppfylla sitt förhastade vallöfte om att "ta hem trupperna inom 16 månader"). Så här skriver kommantatorn Hugh Hewitt om detta avtal:

The Battle For Iraq Has Been Won. Will The President-elect Preserve The Victory?

Yesterday's vote by the Iraqi cabinet to approve a status of forces agreement confirms what most reasonable people had concluded this summer --that the battle for Iraq is over and the country is stable and secure even though its enemies remain in small enclaves within the country and across the border in Iran. It has taken five years and come at a high cost in American lives lost and in thousands of wounded soldiers, sailors, airmen and Marines.

It is, however, a crucial victory in the war against Islamist extremism and for stability in the Middle East.

Antalet stupade på koalitionssidan är nu nere på så låga nivåer att det knappast är lönt att tala om att det råder krig över huvud taget. Snarare påminner våldsläget om det som råder i en normal amerikansk storstad styrd av en demokratisk borgmästare. I Obamas hemstad Chicago har exempelvis 125 personer skjutits till döds av förbrytare sedan i somras. Detta är dubbelt så många som det antal amerikanska soldater som dödats i Irak under samma tid.

Självfallet kommer det att ske ett och annat våldsdåd och terrorattentat i Irak även under den närmaste framtiden, men det är en missuppfattning att tro att alla våldsamheter huxflux skulle upphöra bara för att kriget är slut. Dagens våldsakter bör ses i sitt perspektiv. Det handlar inte längre om organiserade stridshandlingar utan om en endemisk terroristaktivitet som bedrivs i celler och har mer gemensamt med organiserad brottslighet än med krig (och som därför också bör bekämpas som sådan). Irak befinner sig idag inte i krig mer än vad exempelvis Mexiko, Turkiet, Filipinerna eller Colombia gör, som också har att tampas med en liknande typ av politisk "banditism".

Vi kan i alla fall kosta på oss att glädja oss över hur lyckat resultatet blev till sist i Irak. I morgon väntar emellertid Afghanistan - en betydligt svårare nöt att knäcka...

De bloggar som vill ansluta sig till Victory In Iraq Day kan göra detta på Zombie Time.

"Abu Qaswarah" var toppman inom AQI

Per Jönsson: skeptisk, men fel ute (foto: någon jäkel på DN)

Det har rått en viss oklarhet huruvida Mohammed Moumou (alias Abu Qaswarah, alias Abu Sara), svensk medborgare av marockanskt ursprung, verkligen var något slags toppman inom Al Qaida Irak (AQI; alias "Al Qaida i Mesopotamien", alias "Den islamiska staten i Irak").

Som tidigare meddelats sköts ju Moumou till döds den 5 oktober i år av ett amerikanskt Hunter-Killer Team från Task Force 88, men lyckades ändå detonera ett sprängbälte som dödade ett antal personer. Task Force 88 är ett slags "specialstridskrafternas specialstridskraft" inom den amerikanska krigsmakten, vilkens verksamhet är höljd i yttersta hemlighetsfullhet. Man har tidigare varit verksam på Afrikas horn och infiltrerat områden i Somalia (från positioner i Kenya och Etiopien) för att likvidera medlemmar av Al-Qaida, liksom gjort räder från Afghanistan över gränsen i Pakistan; nu är man tydligen på plats i Mosul, i norra Irak, för att ta sig an AQI:s ledning. Man opererar i vad som kallas Hunter-Killer Teams, dvs. mindre grupper som agerar utifrån information (från luftspaning, "tjallare", etc.); varvid man spårar upp intressanta "objekt" (t.ex. en terrorist ur AQ), som därefter "neutraliseras" (dvs dödas).

I svensk press har det ibland framskymtat att Moumou absolut inte skulle ha något som helst samröre med terrorister. Intervjuer med Moumous jämtländska svärmor (hans fru, liksom fem barn är försvunna utomlands), liksom hans advokat, Abdel Hay Alami, beskrivs Moumou som en snäll och harmlös person.

Enligt advokat Alami, som representerat Moumou vad gäller misstankar som riktats mot honom gällande ett bombattentat i Casablanca, är det närmast otänkbart att Momou skulle kunna vara terrorist eftersom han har varit "servitör" och "arbetslös", och dessutom inte tillräckligt "beläst".

Samma linje har även framförts av DN:s Per Jönsson i ett "ledarstick" (17 oktober). Jönsson ironiserar över uppgifterna om att Moumou skulle kunna tillhöra ett terrornätverk eftersom han ju har varit "torghandlare" och "klädimportör", samt har "svaga språkkunskaper".

Förutom att vara uttryck för ganska oaptitiliga klassfördomar från de akademiskt utbildade herrarna Alami och Jönsson har deras argument dessutom den icke helt oviktiga egenskapen av att vara helt felaktiga.

I går natt gick nämligen AQI, självt ut med ett utlåtande via dess högste ledare Abu Omar al-Baghdadi, vilket också snappats upp av TT, vars telegram som publicerats i såväl DN, som Svenskan.

AQI:s högsta ledning i form av "Emiren över den islamiska staten i Irak" går inte ut med dödsrunor över vilken dussinjihadist som helst; al-Baghdadis ord borde nu en gång för alla lägga resonemangen om vem Momou egentligen var till handlingarna. Per Jönsson hade fel; och den amerikanska militärens informationsavdelning hade rätt. Så här skriver TT:

"Gud har förärat honom martyrskap så han sade till sina soldater att han skulle spränga sig själv i luften till försvar för sin tro", säger Abu Omar al-Baghdadi, ledare för den självutnämnda islamiska staten i Irak i ett uttalande som publicerades på internet.

Baghdadi sade också att mannen "kastat sitt svenska pass i sophinken" och gått med i de styrkor som bekämpar USA i Irak.

Några andra detaljer om händelsen då svensken dödades lämnades inte.

Jo en sak glömmer TT bort att berätta för sina svenska läsare... I det ursprungliga Reuterstelegrammet (som TT delvi översatt) uppmanar al-Baghdadi alla rättrogna muslimer "to avenge our brother; and those who were with him should kill an infidel, be it an apostate or an occupier". I AQ:s kodspråk betyder "apostate" (avfälling) alltid en shitisk muslim; och "occupier" (besättare, ockupant), alla vi andra...

Haninge-bo och AQI-ledare dödad i Mosul

Mördare: svenske medborgaren Mohammed Moumou (alias Abu Qaswarah, alias Abu Sara) - bosatt i Brandbergen och andreman inom terrororganisationen Al-Qaida Irak dödad i Irak

Jag fick en förfrågan från en av mina läsare för ett par dagar sedan om vad jag ansåg om "en marockansk-svensk som blivit skjuten i Irak". Jag svarade då någonting intetsägande om att jag inte visste vad det handlade om, typ... Jag fattade nämligen inte att den person som frågeställaren refererade till, var samme man som jag hört talas om under namnet "Abu Qaswarah", och som dödades den 5 oktober i Mosul, och att han faktiskt var svensk medborgare. Där ser man!

Nåväl, händelsen belyser ett par intressanta fenomen:

1) Den bekräftar att Al-Qaida Irak (AQI) i princip bara är enbart verksamt i Mosul numera. Man har drivits bort från i stort sett hela det övriga Irak.

2) AQI har allvarliga rekryteringsproblem. Bombattentaten begås numera av kvinnor och efterblivna som på olika sätt tubbas till att offra sig själva, samt av den högsta ledningen. Den dödade Muhammed Moumou, som är en av AQI:s allra viktigaste ledargestalter, gick alltså själv omkring på gatorna i Mosul med ett sprängbälte som han lät utlösa efter att ha approcherats och beskjutits av amerikansk trupp.

3) Det visar på allvarliga brister inom svensk säkerhetstjänst. Den 43-årige marockanen Moumou har vistats i Sverige sedan 80-talet; han kom hit som flykting och bodde under lång tid i Tensta, blev svensk medborgare, och var dessutom gift och far till fem barn - senast bosatta i stadsdelen Brandbergen i Haninge, utanför Stockholm. Han var sedan lång tid "känd" av SÄPO för att röra sig i jihadistiska kretsar kring "helvetesmoskén" i Brandbergen. Inte bara SÄPO har "känt" honom: han var också uppförd på diverse terroristlistor av USA, FN och EU, såsom misstänkt för terrordåd i Casablanca, attentaten mot pendeltågen i Madrid, 2002, samt att ha varit en av de viktigaste organisatörerna bakom insmugglingen av utländska jihadister till Irak. Trots detta har svenska myndigheter låtit honom röra sig tämligen fritt in och ut i vårt land.

Moumou dödades i samband med att ett amerikanskt Hunter-Killer Team ur Task Force 88 observerat fem terrorister i Mosul. Efter approchering utbröt eldstrid. Moumou träffades av flera kulor men kunde innan han dog detonera sitt sprängbälte och mördade därigenom tre förbipasserande kvinnor och tre barn.

Ansvaret för dessa oskyldiga personers död vilar till viss del på svenska myndigheters axlar, enligt min mening. Så går det när man inte håller fullständigt livsfarliga personer inlåsta eller tar itu med dem på annat sätt.

Läs mer i DN här och här; samt i Svenskan här och Sydsvenskan här.

Sjöröveri (9 1/2): Nato Shipping Centre

Nervcentret: The Atlantic Building i Northwood, Storbritannien, är ledningscentral för Natos övergripande insatser för den internationella sjöfarten, däri inbegripet farvattnen utanför Afrikas horn

Jag tänkte bara tipsa om en en intressant hemsida som dels rapporterar om piratincidenter och dels tjänar som en service för den civila handelsflottan på de sju haven. Det handlar här om Nato Shipping Centre, med högkvarter i det legendariska Northwood.

På hemsidan hittar man kartor, statistik, tips, tendenser, analyser och mycket annat.

I den senaste tendensrapporten kan man bland annat läsa:

I allt högre grad kapar piraterna större fartyg, såsom bulkfartyg, ro-ro-fartyg och tankers.

Man använder i allt högre grad moderskepp som kan agera längre ut på internationellt vatten. Man använder sig av 2-3 snabbåtar med c:a 5 mans besättning per båt. Antalet snabbåtar, samt antalet sjörövare per incident tenderar att öka.

93 incidenter har ägt rum i de somaliska farvattnen hittills i år. 30 har resulterat i fullbordade kapningar.

Sjöröveri (9): Sjöimperiet slår tillbaka...

En mer okom-plicerad tid skildrad av Willem van de Welde: "Royal Navy sänker muslimska sjö-rövare från Bar-bareskstaterna", c:a 1680, olja på duk.

They have been named and shamed... Nu har uppenbarligen den brittiska statsledningen tröttnat på att flottan måste sitta med armarna i kors medan fransmännen tar åt sig all ära, vad gäller bekämpandet av de somaliska piraterna.

Problemet har ju varit lagstiftningen (som jag försökte redogöra för igår). På grund av Den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna kan ju Royal Navy varken sänka sjörövarnas fartyg, om de inte ertappas, så att säga, in flagranti eller gripa piraterna och föra dem inför brittisk domstol (då de i sådana fall kan söka asyl och, om de frias, leva parasitliv på socialunderstöd från brittiska skattebetalare under decennier, vilket var innebörden i en artikel i The Times tidigare i år). Man har heller inte kunnat lämna över förövarna till somaliska myndigheter, eftersom detta förbjuds av Den europeiska konventionen, enär Somalia praktiserar dödsstraff. Här bryter dock konventionen mot såväl folkrätten som FN-stadgarna för vilka dödsstraffet är ett fullt accepterat förfarande.

Så vad gör man då? Jo, man ändrar lagstiftningen!

Igår föreslogs en ny brittisk speciallag som ger flottan rätt att gå in på somaliskt territorialvatten för att förfölja, sänka och gripa förövare, samt överlämna tillfångatagna pirater till somaliska eller egna myndigheter.

Man har redan varit i diskussion med den somaliska interrimsregeringen och tydligen fått klartecken.

EU-flottan på väg? Tydligen inte...

Till min förra post fick jag en fråga från min läsare "Lz" om vad som händer med EU-flottan som skulle skickas till farvattnen utanför Somalia:

Vad tror du om den kommande EU-styrkan för piratbekämpning som det talades om i början av oktober? Kommer den kunna leda till resultat eller bara till fler örlogsfartyg utanför Somalia som inte gör något?

Det är en intressant fråga.

Sedan en månad tillbaka har det ryktats om att EU skulle skicka sin egen flotteskader för att komplettera CTF 150 (som agerar under Nato-flagg och på uppdrag av FN). Ingenting verkar dock ha skett ännu. De länder som ursprungligen nämndes - och hade svarat jakande gentemot propån från Bryssel - var ursprungligen Belgien, Cypern, Frankrike, Litauen, Nederländerna, Portugal, Spanien, Storbritannien, Sverige (jojo mensan, vi lovade ut en korvett!) och Tyskland. Det hade alltså varit fråga om en större historia.

Kostymen verkar dock ha blivit en tummetott.

Nu handlar diskussionen om att låta eskadern begränsas till en "flottilj" bestående av tre fregatter, varav två skulle lösgöras från den brittiska flottans detachement i CTF 150, nämligen fregatterna HMS Chatham och HMS Lancaster. Övriga länder skulle bidra med mindre insatser av typen spaningsflygplan (Spanien utlovade exempelvis en "Orion"-patrull, med hemmabas Djibouti). Frågan är dock vilken nytta EU-flottan skulle kunna göra. Om den inte har Rules of Engagement som väsentligen skiljer den från de som CTF 150 har bidrar den nog inte till så mycket mer än att parkera ytterligare fartyg utanför Afrikas horn.

Vetskapen om att EU kanske skall skicka separata sjöstridskrafter har åtminstone inte lett till några sänkningar av rederiernas försäkringspremier (detta kommer fortsättningsvis vara indiciet huruvida vi vinner eller förlorar mot piraterna).

Sjöröveri (8): Det handlar om kultur

I aktion mot somaliska pirater: FS Jeanne d'Arc (F97); gick av stapeln: 1961 (La Résolue fram till 1964); deplace-ment: 10.575 ton; längd: 599 fot; beväpning: 6 exocet sjömåls-robotar; 2 100 mm kanoner; 4 12,7 mm ksp; smeknamn: "La Jeanne"

De västerländska nationerna hanterar sjöröveriet helt olika. Jag tänkte belysa detta med några exempel...

Frankrike:

Här har vi ett land som fortfarande låter sitt handlande styras av hederliga och traditionella idéer om nationella intressen. Man deltar som solidarisk medlem i CTF 150 och följer då det mandat som givits styrkan av FN:s säkerhetsråd, nämligen att stävja kaperi utanför Somalias ekonomiska zon till havs (200 nm). Dock låter man vapnen tystna så snart som piratverksamhet bedrivs på "egentligt" somaliskt vatten (vilket också är vad andra deltagare gör inom CTF 150).

Däremot växlar man in på ett helt annat juridiskt spår så snart som ett franskt fartyg uppbringas av piraterna och franska medborgares liv är i fara.

Då använder man sig av alla de möjligheter som folkrätten ger rättskaffens nationer när det handlar om att förfölja fribrytare över territorialvattengränser. Man har till och med landstigit på "tredje makts" territorium för att bestrida den kränkning av folkrätten som sjörövarna gjort sig skyldiga till och därigenom till fullo utnyttjat de internationella reglernas mest grundläggande princip, nämligen rätten till självförsvar (det är ju utifrån denna princip som alla andra principer i det internationella samröret mellan suveräna "entiteter" följer).

Fransmännen har hittills agerat utan koordinering med andra medlemsstater i CTF 150 vid dessa tillfällen; man har avdelat särskilt utvalda flottenheter och truppstyrkor och gjort vad som fordrats för att skydda sina medborgare och deras egendom. Tanken är givetvis att försöka lära piraterna läxan att det inte lönar sig att kapa franskflaggade fartyg. Fransmännen har också gjort en särskild sak av att uttnyttja den internationella rättens medgivande av att alla "berörda parter" har rätt att föra sjörövare till det egna landet för att ställa dem inför rätta. I nuläget finns 12 somaliska pirater i Marseille i väntan på rättegång.

Storbritannien:

Man borde ha kunnat förvänta sig mera av britterna med deras stolta traditioner på det maritima området. Men här har Royal Navy sannerligen fått spela rollen av andra fiol. Skälet till detta beror som så ofta i modern krigföring i att jurister och experter på "mänskliga rättigheter" har fått allt mer att säga till om vad gäller hur krigföring skall bedrivas. Problemet är delvis att den tolkning av Den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter, som britterna har anammat, liksom det sätt såsom den för närvarande uttolkas av Laglorderna (dvs. deras motsvarighet till vårt konstitutionsutskott och vår HD) har paralyserat de stridande förbanden. En konsekvens har blivit att Royal Navy numera drar sig för att gripa in. Sänker man en snabbåt med misstänkta pirater innan de bordat ett handelsfartyg kan det bli problem: skulle de presumptiva piraterna skadas eller dö kanske deras "mänskliga rättigheter" har kränkts!... I sanning ett egendomligt sätt att föra krig på.

Och det här är ännu mer vansinnigt: Flottan har nu fått rådet att inte gripa några pirater eftersom man inte längre kan överlämna dem till somaliska myndigheter, som ju fortfarande praktiserar dödsstraff (detta straff är dock inte förbjudet enligt internationell rätt eller FN-stadgarna, så man kan ju undra vad britterna håller på med...), eller, alternativt, att föra dem till Storbritannien, eftersom de då skulle kunna söka asyl och därigenom få rätt till uppehållstillstånd och socialhjälp, varvid labourregeringen skulle få konservativa tabloider, såsom Daily Mail och The Sun, emot sig inför det stundande valet.

Parentetiskt sagt ser man här tydligt att den traditionella folkrätten faktiskt emotsäger detta moderna påfund som går under beteckningen Den europeiska konventionen om de mänsliga rättigheterna, och en cynisk person hade säkert kunnat erinra britterna om att en död pirat förmodligen innebär färre juridiska problem än en gripen pirat... och brittiska skattebetalare torde säkert också vara tacksamma.

Torypartiets ledare, David Cameron, går dock till val på att avskaffa Den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och ersätta den med en Brittish Bill of Rights som ligger mer i linje med traditionell Common Law, och avskaffar de mest absurda effekterna av konventionen.

Danmark:

Tro det eller ej, men Danmark är ett land med stolta traditioner inom piratbekämpningen. När USA och England skickade flottor för att bekämpa de muslimska korsarerna från Barbareskstaterna så var danskarna med. Danmark var också ett av de få länder som vägrade betala tribut till de nordafrikanska terroristerna och slavhandlarna under sent 1700-tal och tidigt 1800-tal.

Även nu - år 2008 - är Danmark med och har faktiskt gjort ett par insatser. Dock förmörkas dessa av samma vankelmod som beskrivits gällande britternas Royal Navy. Den 18 september lyckades den danska fregatten HDMS Absalon (L 16) avstyra en kapning och dessutom gripa ett dussin pirater och beslagta deras utrustning. Under tio dagar kryssade man runt med sin fångst i väntan på beslut från de civila statsmakterna. Detta fick man den 28 september och innebar att man skulle sätta fångarna iland i Somalia, jämte deras personliga ägodelar (minus vapen). Även här var argumentet mänskliga rättigheter: "vi kan inte överlämna brottslingarna till den somaliska interrimsregeringen eftersom denna accepterar dödsstraff"; och vi kan inte ta dem tillbaka till Danmark eftersom "det inte existerar procedurer för att döma dem".

Jag talade för ett par dagar sedan med en person insatt i dansk politik. Även här tycks skälet vara att man inte ville föra några somalier till Danmark eftersom de bara skulle ha fått ett par år i fängelse varefter de förmodligen skulle ha fått uppehållstillstånd och därefter ha kunnat utnyttja det danska socialsystemet under decennier... Det handlar om en förmodad kostnad på flera miljoner för de danska skattebetalarna, med andra ord. Alltså var det tydligen bättre att släppa dem.

Även här skulle ju cynikern kunnat skjuta in att ett par kulor faktiskt är billigare....

Tyskland:

Även i fallet Tyskland styr lagar och förordningar allt. Den tyska grundlagen är nämligen väldigt precis på vilken punkt den tyska krigsmakten kan användas; det handlar här om att den enbart kan bemöta militärt hot mot den tyska förbundsrepublikens territorium. Detta är dock inte fallet vad gäller somaliska pirater - deras verksamhet ses snarare i termer av konventionell brottslighet. Tyvärr har inte den tyska flottan "rätt" att ingripa mot brottslingar - detta kan bara polisen göra. Men den tyska polisen kan i sin tur inte ingripa utanför landets gränser... Ridå!

Tyskarna kan alltså inte göra något som helst och deras fartyg åker i princip bara omkring och är tydligen - enligt elaka personer - mest i vägen. De regler som styr de tyska enheternas uppträdande är faktiskt värre än EU-reglerna - det handlar om en ren mardröm. Kanske ligger felet emellertid hos segrarmakterna efter det andra världskriget som tvingade på Tyskland en alldeles särskilt absurd och pacifistisk konstitution?

När jag som liten pojke hörde mina gamla holländska släktingar berätta om livet under tysk ockupation tänkte jag att ingenting kunde vara värre än krigiska tyskar... Nu vet jag bättre: det värsta av allt är pacifistiska tyskar!

Förenta Staterna:

De flottstridskrafter som USA har till sitt förfogande i området kring Afrikas horn är helt enkelt enastående. Med hjälp av Stridsgrupp Iwo-Jima och Hangarfartygsgruppen Ronald Reagan skulle man faktiskt med framgång kunnat utkämpa ett tredje världskrig - åtminstone för ett tag... Dock är kanske det största problemet vad gäller piratbekämpningen just nu Förenta Staternas inställning: man ser nämligen allt som sker i termer av ett slags störande bakgrundsbrus till de "riktiga" krig som förs till lands i Irak och Afghanistan.

USA hade faktiskt kunnat lösa det här på egen hand om de bara hade velat, men man har tyvärr inte gjort några som helst insatser i denna riktning. Tvärtom har flottan gått ut med ett uttalande till världens samlade handelsfartyg att de nog får skylla sig själva om de råkar ut för kapare.

Detta är vad amiralitetet hade att säga för tre veckor sedan och det är värt att begrundas:

The U.S. Navy said on Monday allied warships were doing all they could to thwart piracy in the strategic Gulf of Aden, but shipping companies should take their own measures to protect their vessels and crews.

The warning came as it emerged Somali pirates had hijacked another vessel off the Horn of Africa on Sunday, bringing the total seized so far this year to more than 30.The U.S. Navy said the international naval force CTF-150 had stopped more then 12 attacks since May. CTF-150 comprises of warships from nations including Britain, France, Canada, Germany, Pakistan and the United States

The coalition does not have the resources to provide 24-hour protection for the vast number of merchant vessels in the region," said Combined Maritime Forces commander, U.S. vice admiral Bill Gortney.

Varför har då våra vänner "jänkarna" denna närmast likgiltiga inställning till sjöröveriet kring Afrikas horn? Jo, på grund av att amerikansk sjöfart sällan tar just denna rutt. Den absoluta merparten av tonnage kapat och lösensummor utbetalda kommer från västeuropeiska aktörer.

Alltså bör det ligga främst på oss västeuropéer att ta ansvar för sjöfartens säkerhet - vi har ju gjort det förrut.

Dock har vi ett problem. Sedan andra världskrigets slut har vi emellertid lagt ned allt mindre pengar på att försvara oss själva. Vi har låtit USA bära kostnaderna för vår säkerhet och istället byggt upp ett absurt socialförsäkringssystem som visat sig bryta mot de flesta accepterade principer för såväl ekonomiskt, som etiskt förnuft.

Detta må vara hänt - men vi har dock Frankrike, som åtminstone till viss del torde kunna tjäna som modell...

Sjöröveri (7): Vad betyder G.O.S.S.?

Somaliska pirater vid bordningen av det ukrainska ro-ro-fartyget MV Faina, den 25 september

Återigen har sjörövarna slagit till - och denna gång kapat en grekisk oljetanker.

Säkerligen finns ett tjugotal sjömän ombord, vilket skulle innebära att antalet kidnappade i de somaliska piraternas våld börjar närma sig 400... Och ännu sker ingen samlad insats för att stoppa illdåden.

Nåväl, här kommer ett par detaljer kring det kapade ukrainska ro-ro-fartyget MV Faina och dess 33 ryska T-72:or.

I en tidigare post tog jag upp olika teorier som handlade om vad som var själva slutdestinationen för stridsvagnarna.

Tre olika teorier har varit i svang:

a. Stridsvagnarna var på väg till Kenya och dess armé. Vad som talar för detta är ju att kenyanerna omedelbart gick ut och sade att så var fallet, samt att fartyget, som var på väg från Kaliningrad (f.d. Königsberg) i Östersjön, faktiskt hade Mombasa (i Kenya) som slutdestination.

b. Stridsvagnarna var på väg till den lokala regeringen i södra Sudan. Trots fredsavtalet vill tydligen de kristna och svarta sydsudaneserna ha lite muskler att ta till om inbördeskriget mot den muslimska och arabiska regeringen i Karthoum bryter ut igen. Vad som talar för detta är att talesmän såväl från ett ostafrikanskt sjömansförbund (som har visat sig pålitligt tidigare) sade att det var så, samt talesmän från USA:s 5:e flotta.

c. Stridsvagnarna var på väg till Etiopien. Vad som talar för detta är att radikalislamistiska grupper säger sig ha sett manifestet, samt att den etiopiska armén redan tidigare har stora mängder rysk krigsmateriel.

Nu har dock manifestet dykt upp, men det verkar som om ingen blir så värst mycket klokare för det.

Manifestet säger att slutdestinationen för såväl stridsvagnar, som övriga vapen är något som beskrivs som "G.O.S.S.".

Vad betyder då detta? Vi kan nog skriva av Etiopien från handlingarna. Dock anser flera bedömare att det faktiskt kan handla om Sudan och att G.O.S.S. skulle stå för Government Of South Sudan. Kenyanerna hävdar dock emfatiskt att akronymen står för General Ordinance Supplies and Security (dvs. Kenyas motsvarighet till Försvarets materielverk). Vad som dock talar emot den kenyanska regeringens propåer är emellertid att Kenya - denna västvänliga, forna brittiska koloni - aldrig tidigare har köpt ryska vapensystem (med undantag för en mindre sändning Kalasjnikovs som distribuerats till skogvaktare för användning mot våldsamma tjuvskyttar i landets förnämliga nationalparker).

Enligt Jane's Defence Weekly (ej on line) har dock Sydsudans regionala regering köpt in ett hundratal T-72:or tidigare i år, vilka dessutom skulle ha skeppats in via den kenyanska hamnstaden Mombasa.

Detta reser ytterligare spörsmål: om detta är fallet, hur har dessa vapen förts in? förhandslagras de i Kenya? hur har de betalts (Sydsudans regering har knappast ekonomiska medel att ro iland en sådan affär)?

Det kommer att bli ytterst intressant om fartyget släpps fritt. Då kommer stridsvagnarna givetvis att lossas i Mombasa, samtidigt som hela världen kommer att få möjlighet att följa deras vidare öden.

Den kanske tystaste aktören i regionen är annars Sudans radikalislamistiske president, Omar al-Bashir. Sedan det fredsavtal som slöts mellan syd och nord mäklades fram av bl.a. Kenya (Comprehensive Peace Agreement, 2005) har det varit tämligen lungnt, även om stridigheter bröt ut mellan kristna och muslimer i den oljerika provinsen Abyei, tidigare i år.

Alla verkar bida sin tid.

Sjöröveri (6): "Can your admiral do this...?"

Franska gendarmer ur GIGN bordar lyxjakten Le Ponant utanför Somalias kust den 11 april, 2008. Fregatten FS Commendant Bouan (F797) syns i bakgrunden (foto: Ecpad)

Man kan säga vad man vill om våra vänner fransmännen, men ibland visar de prov på rent enastående panache. Bland de många länder som skickat örlogsfartyg till farvattnen utanför Afrikas horn finns det flera som avfyrat varningsskott och till och med gripit en och annan pirat, men endast den franska flottan har gått anfallsvis tillväga, utfört fritagningar och fört sjörövare till franska domstolar - och det har skett vid två tillfällen. Jag tänkte använda dagens post till att presentera dessa två insatser.

Avril 2008: L'affaire Le Ponant

Den 4 april kapades den franska lyxjakten Le Ponant av somaliska pirater i Adenbukten och fördes till Eyl. Le Ponant är en 288 fot lång tre-mastad jakt som ägs av La Compagnie des Îles du Ponant, och försetts med fyra däck, två restauranger, luxuösa sällskapsrum och hytter för 64 passagerare (pris för en veckas kryssning i billigaste hytten: 20.000 kronor).

I början av april var hon på väg från Seychellerna i riktning Malta för att påbörja en veckokryssning mellan korsfararön och Alexandria. Hon hade vid tillfället inga passagerare ombord, men jämväl 30 mans besättning.

Den franska regeringen beslöt tämligen omgående att man skulle försöka frita besättningen, samt gripa ett antal pirater och föra dem till den franska rättvisan för att statuera exempel.

Uppenbarligen ansåg fransmännen att de flottresurser som fanns tillgängliga inom ramen för CTF 150 inte var tillräckliga, utan man avdelade två fartyg från farvattnen utanför Pakistan för att sköta operationen. Det handlade om den gamla trotjänarinnan helikopterkryssaren FS Jeanne d'Arc (R97), samt fregatten FS Commendant Bouan (F797). Båda dessa fartyg har fungerat som logistiskt understöd från de enheter ur 1ère RPIMa (Frankrikes Navy SEAL) som slåss på koalitionens sida i Afghanistan.

Betecknande nog valde fransmännen inte att använda sig av konventionella militära enheter (såsom RPIMa:s luftburna marininfanterister) för att sköta fritagningen. Istället valde man GIGN (Groupe d'intervention de la gendarmerie nationale). GIGN är en paramilitär styrka på 120 man och 11 officerare som sorterar under gendarmeriet - och inte armén, flottan eller flygvapnet. Man är specialicerad på terroristbekämpning och fritagning av gisslan, samt har - som så många andra elitförband i det kontinentala Västeuropa - en fallskärmsjägarutbildning i botten: man är "paras", helt enkelt...

Den 11 april skred man till verket under fullt dagsljus; dock skedde detta först efter det att lyxjaktens ägare betalat lösensumman och besättningen befann sig i säkerhet. Tydligen ville piraterna behålla jakten för sig själva för att i framtiden låta den fungera som ett "moderfartyg" för att möjliggöra sjöröveriaktioner ute på öppet hav. Dessutom var detta ett slags go-it-alone-operation från Frankrikes sida: minimalt med information om vad som vad i görningen hade förmedlats till fransk allmänhet, och ingen koordination ägde heller rum med andra länders flottenheter.

Operationen bestod dock i att en avdelning GIGN i gummibåtar tog tillbaka jakten, under det att en mindre grupp förföljde piraterna som begivit sig innåt landet i sina Toyota Landcruisers med hjälp av helikoptrar. Sex sjörövare kunde gripas, samt en större del av lösensumman återbördas till rederiet.

Här kan man se ett kort inslag från BBC om hur insatsen gick till:

Remarkabelt i sammanhanget var att amiralen ombord på FS Jeanne d'Arc hoppade i fallskärm ned i vattnet bland GIGN-enheterna som skulle återta Le Ponant från piraterna för att "från fronten" leda koordineringen mellan flottan och gendarmeriet. Detta imponerade givetvis på alla - inte minst de amerikaner som följde fransmännens förehavanden. Vana vid amiraler som mest sitter bakom sina skrivbord och ser ut som uniformerade varianter av svenska bruksdisponenter slängde en flottist ut följande fråga till sina matroskollegor: "Can your admiral do this...?"

Tanken från Frankrikes sida var här att lära piraterna en läxa: "kapar ni ett fartyg, tar vi henne tillbaka; får ni pengar i lösen, tar vi dem och ger dem till de rättmätiga ägarna; tar ni fransmän som gisslan; kommer vi att befria dem, samt hämta några av era pojkar och sätta dem ett par decennier bakom lås och bom i ett franskt fängelse". Läxan gick i korthet ut på att piraterna skulle förstå att den franska staten betraktar en fransk skattebetalares liv såsom heligt och att inget pris är för högt för att rädda honom eller henne... Alltså: ge tusan i franskflaggade fartyg i fortsättningen!

Sjörövarna, som kanske bara har två års koranskola bakom sig, förstod dock inte detta. I september bestämde man sig för att kapa nästa fartyg som flög den blå-vit-röda trikoloren...

Séptembre 2008: L'affaire Carré d'as

Den 2 september kapades den franska segeljakten Carré d'as ("ruter äss") av somaliska sjörövare från Eyl. Ombord fanns det franska pensionärsparet Jean-Yves och Bernadette Delanne, samt en matros/kock. Efter att ha sålt sin elektronikfirma tillbringade den 60-årige segelentusiasten Jean-Yves Delanne stora delar av året på kryss runt om de sju haven. Han är en van seglare, väl medveten om vilka risker som finns i vissa farvatten; men på grund av rådande vindförhållande kom Carré d'as allt för nära den somaliska kusten under sin färd från Australien till Frankrike via Suez. Detta fick ödesdigra konsekvenser för paret. Jean-Yves lyckades dock få iväg ett nödmeddelande via radio till den franska flottan då han upptäckte att hans båt var omgiven av pirater, vilket ledde till att motåtgärder kunde påbörjas nästan omgående. Sjörövarna förde jakten till Eyl och lät meddela världen att man ville ha 1,4 miljoner dollar i lösen, samt att de sex somaliska pirater som förts till Frankrike omedelbart skulle friges, vilket var otänkbara krav för den franska regeringen.

Eftersom fartyget var relativt litet (50 fot) och få personer var involverade som gisslan såg operationen något annorlunda ut vis-à-vis den tidigare fritagningen. Övervakning och planering sköttes av det franska utrikesspionaget DGSE, men leddes formellt av den franske presidenten Nicholas Sarkozy. CTF 150 lät ett av sina franska fartyg "stealthfregatten" FS Le Courbet (F712) sköta såväl skuggning, som stridsledning. Även nu hade franska flottan minimalt samarbete med andra länders sjöstridskrafter. De trupper man använde sig av var en enhet ur flottans CASM (Commando d'action sous-marine, även kallat "Commando Hubert"), som tränats efter modell från Storbritanniens Special Boat Service.

Under natten till den 17 september släpptes ett antal CASM ned i fallskärmar c:a fem kabellängder från det kapade fartyget. Simmande begav man sig till målet och klättrade ombord. Piraterna som befann sig i sömn efter en hel dags khat-tuggande kunde enkelt övermannas, med undantag för den ende "nyktre" ombord, som tydligen sträckte sig efter ett vapen och omedelbart skjöts ihjäl. Såväl fartyg som gisslan kunde bärgas - och ytterligare sex somaliska pirater kunde föras till Frankrike för att ställas inför rätta.

Förhoppningsvis har sjörövarna nu lärt sig sin läxa: jävlas inte med franska fartyg.

Efterspel: Piraterna känner sig kränkta

Under avdelningen "Tillvaron är absurd" kan man föra in följande efterspel till de franska insatserna för att rädda sina medborgare: piraterna vill nu ha ersättning av den franska staten för att ha blivit kränkta!

Den radikalislamistiska terrororganisationen Al-Shabaab, liksom utbrytarstaten Puntlands regering anklagar Frankrikes regering för "kidnappning" av somaliska medborgare i och med att piraterna fördes inför fransk domstol: "Frankrike har kränkt de mänskliga rättigheterna".

Abdiaziz Yusuf Harin, talesman för Puntlands regering fordrar även ersättning för den Toyota Landcruiser som franska GIGN sköt sönder vid gripandet av pirater i april.

JUST IN:

Det iranska "spökskeppet" Iran Deyanat har just släppts... Kanske finns det något att rapportera i morgon.

Sjöröveri (5): Uppdatering pirater och radikalislamism

Besättningen ombord på det ukrainska fartyget MV Faina får sig en nypa frisk luft under bevakning av somaliska pirater. Faina är ett ro-ro-fartyg lastat med 33 ryska stridsvagnar av typen T-72

Uppenbarligen bör jag modifiera en sak som jag ursprungligen skrev i en tidigare post om sjöröveriet: "Trots vissa rykten i den riktningen tycks det dock inte förekomma några närmare kontakter - i nuläget - mellan islamisterna och piraterna."

I den Sydafrikanska dagtidningen The Mercury finns intressanta upplysningar (jag bör väl också passa på att erkänna att jag hämtar mycket information om vad jag skriver om sjöröveriet från sydafrikansk press - den är helt enkelt bäst just nu).

Den Al-Qaida-lierade terrorgruppen Al-Shabaab (f.d. "De islamiska domstolarna") som just nu kämpar för att göra Somalia till ett emirat ("provins") av ett framtida muslimskt kalifat ("imperium") har tydligen ganska intima kontakter med åtminstone piraterna i Hobyo ("Galmudug-staten").

Under förra veckan skickade terroristerna ut en lastbilskonvoj från Mogadishutrakten för att lägga beslag på delar av vapenlasten ombord på det ukrainska fartyget. Denna fick dock vända om efter det att man fick reda på att det saknas utrustning (kranar, traverser, och annat) för att kunna lossa fartyget i Hobyos hamn.

Krav på de lättare vapen som fanns ombord har uppenbarligen avvisats av piraterna (som säkerligen vill ha dem själva eller också har skänkt dem som gåvor till lokala krigsherrar).

Tidigare har Al-Shabaab fått delar av lösensumman från kapade fartyg. The Mercury nämner att man fick fem procent av lösensumman för ett spanskt fartyg som kapades förra månaden och att man väntar sig en del av vinsten också från de fartyg som för närvarande finns i Hobyopiraternas våld.

BONUS: Det här har jag knyckt från Information Dissemination - den kanske bästa bloggen om samtida sjökrigsdoktrin just nu, som jag ser det...:

Så snart du ser detta; skicka detta!

Sjöröveri (4 1/2): Vilka örlogsfartyg finns på plats utanför Somalias kust?

Combined Task Force 150 leds för närvarande av fregatten HDMS Absalon (L16) ur den kungliga danska flottan (hon gick av stapeln 2005 och har ett deplacement på 6300 ton)

Här är lite intressant information. Följande sjöstridskrafter finns för närvarande grupperade alldeles vid eller i närheten av Afrikas horn. Det handlar faktiskt om helt enorma resurser, och extra märkligt blir det med tanke på hur lite som egentligen uträttas gentemot de somaliska piraterna:

Combined Task Force 150
Danmark:
HDMS Absalon (L16) - Flaggskepp
Singapore:
RSS Resolution (L 208)
Kanada:
HMCS Ville de Québec (FFH 332)
Frankrike:
FS Courbet (F712)
FS Commandant Birot (F796)
FS Floréal (F730)
FS Nivôse (F732)
FS La Boudeuse (P683)
Australien:
HMAS Parramatta (FFH 154)
Sydkorea:
KD Lekiu (30)
KD Pahang (172)
KD Inderapura (1505)
Förenta Staterna:
USS Scout (MCM 8)
USS Gladiator (MCM 11)
USS Ardent (MCM 12)
USS Dexterous (MCM 13)
Storbritannien:
HMS Ramsay (M 110)
HMS Blyth (M 111)
HMS Atherstone (M38)
HMS Chiddingfold (M37)
HMS Chatham (F87)
HMS Lancaster (F229)

Stridsgrupp Iwo Jima (Förenta Staternas 5:e Flotta)
USS Iwo Jima (LHD 7) - Flaggskepp
USS San Antonio (LPD 17)
USS Carter Hall (LSD 50)
USS Vella Gulf (CG 72)
USS Roosevelt (DDG 80)
USS Ramage (DDG 61)
USS Hartford (SSN 768)

Hangarfartygsgruppen Ronald Reagan (Förenta Staternas 5:e Flotta)
USS Ronald Reagan (CVN 76) - Flaggskepp
USS Chancellorsville (CG 62)
USS Gridley (DDG 101)
USS Howard (DDG 83)
USS Decatur (DDG 73)
USS Thach (FFG 43)
USS Springfield (SSN 761)

Och glöm inte att är ryssarna på väg... liksom den stridsgrupp som eventuellt skickas ut från EU, med enheter från Storbritannien, Nederländerna, Spanien, Belgien, Portugal och Tyskland. Det ryktas även att Indien och Kina skall skicka flottstyrkor... Jösses...