Sjöröveri (2): "Coke en stock"?

Kapten Mark Genung, befälhavare på Aegiskryssaren USS Vella Gulf (stridsgrupp Iwo Jima), bevakar MV Faina ute på Hobyos redd

De somaliska sjörövare som opererar från Eyl i utbrytarregionen Puntland i norra delen av landet, samt från Hobyo, i den nyligen bildade utbrytarregionen Galmudug-staten, brukar i regel kapa bulkfartyg och oljetankers för att försöka få ut lösensummor för besättning och last. För närvarande har piraterna tio fartyg i sitt våld, liksom 374 sjömän från olika länder. Men i bland får sjörövarna lite mer än vad de faktiskt bett om. Som exempel kan man nämna två fartyg där just lasten har kommit att skapa ytterligare komplikationer. Det handlar här om det Iranskägda fartyget MV Iran Deyanat, som just nu befinner sig i Eyl, och den ukrainskägda, men Belizeflaggade MV Faina, som hålls av Hobyopiraterna. Vi skall titta på de här fartygen i tur och ordning.

Iran Deyanat

MV Iran Deyanat är ett iransktflaggat bulkfartyg på 44468 dödviktston som ägs av den iranska staten via rederiet IRISL. Under augusti månad var hon på väg mellan Nanking, i Kina, och Rotterdam officiellt lastad med järnmalm och "industriprodukter" avsedda för en tysk mottagare. Den 20 augusti kapades hon i Adenbukten och fördes till Eyl där den 28 man starka besättningen bestående av bl.a. iranier, ryssar, pakistanier och syrier fördes i land. Ett par dagar senare börjar egendomligheterna, som ställdes samman den 22 september av Bill Roggio i en intressant artikel på The Long War Journal.

I början av september började rykten florera att ett flertal somaliska pirater hade blivit "sjuka och avlidit" eller "tappat håret" efter att kommit i kontakt med ett "toxiskt" ämne ombord, förslagsvis i någon av de plomberade containrar som finns ombord. Rykten visste vidare att förtälja att ombord på fartyget fanns en "hemlig vapenlast" avsedd för den sudanesiska regeringen i Karthoum. På grund av händelserna i Darfur befinner sig den islamistiska regeringen under internationell blockad vad gäller vapenleveranser, men det är ingen hemlighet att mullorna i Iran (liksom Kina, varifrån fartyget ursprungligen kom) stöder Karthoum i dess folkmordspolitik mot den svarta befolkningen i Darfur och i södra delen av landet. Tanken var tydligen att skeppa vapnen till Eritrea som är omslagsplats för allehanda kontraband till Sudan. Det som stöder denna teori var att Iran Deyanat anlände till Adenbukten den 20 augusti och var intecknad för passage genom Suezkanalen den 27. Eftersom det endast är 4 dagars gång till Suez hade fartyget, så att säga, tre dagar "över" att lossa något i Eritrea. Inget rederi brukar annars slösa med tiden på detta sätt av skäl som naturligtvis är ekonomiska. Just-in-time-principen gäller för iranska fartyg precis som för alla andra. Vidare är Iranska rederier kända för att förfalska intyg på slutdestinationer, varvid fartygets manifest i detta fall kan lämnas utan avseende.

Den 12 september kom även ett bisarrt officiellt iranskt utspel i det man hävdade att man varit beredd att betala 2 miljoner dollar i lösen för fartyget, men att affären gått i stöpet eftersom "USA:s regering bjudit över med 5 miljoner" för att själva kunna lägga beslag på henne (se Press/TV Iran).

Som alltid när det gäller skepparhistorier bör man ta det hela med en nypa salt. Historien med de "toxiska" ämnena verkar osannolik. Ingen i besättningen har insjuknat på något sätt. De befinner sig i land, men utvalda medlemmar förs då och då ut till Iran Deyanat för att guida piraterna. Att somalier har avlidit kan mycket väl bero på stridigheter mellan rivaliserande sjörövargäng. Enligt piraternas perverterade "hederskodex" erkänner man aldrig inbördes stridigheter, liksom att man ens kapar fartyg: det handlar om att man skyddar Somalia från rovfiske och avfallsdumpning.

Att USA skulle ha "köpt" fartyget för 7 miljoner dollar är ett rent löjeväckande påstående. Skälet till att Iranierna inte kan gå piraterna till mötes beror på räddslan för de amerikanska örlogsfartygen ur 5:e flottan som finns i området.

Hur som helst ligger Iran Dyanat just nu där hon ligger. Varken piraterna kan förvänta sig någon lösen, eller Iran att få tillbaka sitt fartyg. Så fort hon lämnar redden kommer hon nämligen att uppbringas av enheter ur amerikanska eller franska flottorna, som använder sig av misstankarna om vapensmuggling till Sudan för att kunna skrida till aktion i FN:s namn.

Faina

MV Faina är ett Belizeflaggat ro-ro-fartyg (byggt på Lödöse varv) med 21 mans besättning (de flesta ryssar och ukrainare). Som så ofta inom rederinäringen är ägarförhållandena oklara. Officiell ägare är bolaget Tomax Team Inc i Odessa, Ukraina, men detta bolag verkar i sin tur kontrolleras via Waterlux, ett holdingbolag i Panama styrt av oidentifierade ryska intressen och kapital. I september var hon på väg mellan Kaliningrad (i den ryskkontrollerade Königsbergexklaven) till Mombasa i Kenya. Den 25 september kapades hon av somaliska pirater och fördes till Hobyo.

Sjörövarna kan knappast ha trott sina ögon när de tittade ned i lastrummet. Där stod nämligen 33 stycken ryska stridsvagnar av typen T-72 och en komplett uppsättning reservdelar och ammunition. Vidare fanns där även ett stort antal raketgevär och luftvärnskanoner.

Vem skulle ha alla dessa vapen? Kenyas regering gick omedelbart ut med uppgiften att stridsvagnarna var ämnade för den egna armén. Därefter hävdades det från kenyanska "whistle-blowers", liksom från den amerikanska flottan att den verkliga slutdestinationen (återigen) var Sudan. Det hela blev ytterst pinsamt för Kenya som fick äran av att vara mäklare vad gällde fredsavtalet i Sudan mellan de arabiska islamisterna i norr och den kristna svarta befolkningen i söder. Enligt senaste uppgifter, bl.a. beroende på dokument som piraterna säger sig ha hittat ombord, verkar det dock vara så att vapnen egentligen var på väg till Etiopien, som hjälper den internationellt erkända somaliska interrimsregeringen att hålla ställningarna gentemot utbrytarrepubliker och den Al-Qaidaallierade islamistiska milisen i södra Somalia, Al-Shahab (f.d. De islamiska domstolarna).

Piraterna har nu inte vetat riktigt vad de skall göra med den här lasten. Det finns inga möjligheter att lasta av stridsvagnarna i Hobyos hamn, däremot har raketgevär och kanoner till viss del bärgats. Piraterna har dessutom börjat uppvaktas av just Al-Shahab då dessa antingen vill ha tillgång till vapnen själva, eller också att de förstörs för att inte hamna i de så förhatliga kristna etiopernas händer. Detta är en oroväckande utveckling eftersom piratverksamheten hittills varit rent ekonomiskt grundad. Sker en sammansmältning mellan islamism och brottslighet (som i fallet med heroinframställning och Al-Qaida/talibaner i Afghanistan) kommer problemen bara att förvärras.

Hur som helst ligger även Faina där hon ligger, omringad av CTF 150 och stridsgrupp Iwo Jima. Piraterna fordrade först 30 miljoner dollar i lösen, men har nu sänkt sina krav till 20 miljoner. Frågan är dock vad som kommer att ske eftersom ingen är intresserad av att betala. Under tiden sitter ryska och ukrainska sjömän som gisslan, och en besättningsmedlem har redan dött av värmeslag. På grund av situationens art har ryssarna bestämt sig för att skicka en flottilj till platsen under ledning av fregatten RFS Neustrasjimij ("oräddheten"). Fartygen anländer i mitten av nästa vecka.

Västmakternas flottor följer detta med intresse. Dels vill man se hur ryssarna klarar logistik och bunkring utan stödjepunkter i Indiska oceanen (kanske kommer man att använda sig av någon hamn i Eritrea); och dels vill man se hur "Putindoktrinen" kommer att tillämpas i detta fall. Putindoktrinen praktiserades ju nyligen i Georgien och går ut på att ryska vapen skall användas "så snart som ryska personers liv eller värdighet är hotade".

Alla vill nog gärna se piraterna och ryssarna drabba samman - och kanske tänker man som Henry Kissinger när han fick frågan om vem han hoppades skulle vinna i kriget mellan Iran och Irak under 80-talet: "Det är synd att inte båda kan förlora".

Post scriptum: Den svenska blogg som annars skriver mest initierat om händelseutvecklingen i Somalia (och som även berört kapningarna av fartyg) är den som författas av Per Gudmundsson. Han har alltid väldigt läsvärda poster i ämnet.

Även DN skall ha en eloge (och det bär mig verkligen emot att behöva erkänna detta) för sin bevakning av sjöröveriet. De publicerar antingen telegram eller låter Thomas Hall skriva något nästan varje dag. Man får väl ha fördragsamhet med att de skriver dumheter som "sjöpirater" eller "krigsbåtar", när det heter "sjörövare", "pirater", "örlogsfartyg" eller "krigsfartyg"... Här är i varje fall deras senaste alster.

Svenskans bevakning haltar lite mer, men idag har man i varje fall en text som nämner Faina.