På bordell med al-Qaida i Tal Afar

Al-Qaida-medlem med prostituerad. Sådana här "vykort" delas ut av al-Qaida för att locka unga män till rörelsen.

Några detaljer: att mannen bär klockan på höger hand, jämte har en ring på lillfingret visar att han hör till AQ-Irak; frånvaron av skägg tyder på att han kan vara involverad i infiltrationsuppdrag; texten, som foto-shopats in, lyder: "Mujahedin Tal Afar". Väskan som mannen har under armen är en handledsväska för män (en s.k. "bögslunga"). Eftersom jihadisterna gärna uppträder i traditionella kläder utan fickor har denna acessoir blivit en lyxig statussymbol - samma sak med mobiltelefonen som flickan håller i handen. De två sista detaljerna visar att vi inte har att göra med vilka personer som helst, utan riktiga storstekare...

Jag kunde inte låta bli att ge min läsekrets följande inblick i det globala kriget mot terrorismen. Bilden är hämtad från Michael Yons hemsida. Tillsammans med Michael Totten är Yon enligt min mening den kanske främste journalisten som just nu är verksam i landet mellan Eufrat och Tigris. Hans rapporter, som regelbundet publiceras på hans blogg, har under de senaste åren har varit en ovärderlig informationskälla för alla intresserade.

Bilden är alltså upphittad i Tal Afar. Staden ligger i norra Irak, nära gränsen till den Autonoma Kurdiska Regionen (c:a 5 mil från Mosul) och grundades under den ottomanska tiden som en garnisonsstad högt upp på en isolerad bergstopp. Av detta skäl utgörs fortfarande merparten av befolkningen av turkmener (ur Daludi-stammen) som har starka band till Turkiet. Det avskilda läget och det bristande intresset från den kurdiska gerillan för denna "turkiska" plats, gjorde att al-Qaida snabbt kunde göra sig till herrar över staden under 2005.

Tal Afar fick öknamnet "Al-Qaida City" av amerikanska soldater och var den plats där AQ utbildade nyrekryterade "gudskrigare" från Irak och andra delar av arabvärlden. Staden var också en plats där AQ kunde koppla av med narkotika och turkmenska prostituerade. Michael Yon berättar att dessa prostituerade blev en alldeles utmärkt informationskälla för såväl amerikanerna, som de Irakiska säkerhetsstyrkorna eftersom närvaron av unga damer fick jihadisterna att börja skrävla. Eftersom araberna i AQ dessutom behandlade de "turkiska" flickorna som ett slags andra klassens individer var de heller inte svåra att rekrytera (det är sannerligen inte första gången denna metod har kunnat användas för informationsinhämtning i de mänskliga konflikternas historia. Krgsblgs. anm.). I sin bok Moment of Truth in Iraq (2008) berättar Michael Yon en liknande historia om den homosexuelle al-Qaida-medlemmen som så snart han blivit illa behandlad av sina många jihadist-älskare gick till den amerikanska armén och gav dem den information de behövde för att kunna döda dem.

Staden är numera återeövrad och AQ-medlemmarna har flytt eller dödats.

Det kanske förvånar en del läsare att dessa "gudskrigare" från hela arabvärlden har en så pass sangvinisk inställning till prostitution, narkotika och homosexualitet, men detta är bara den andra sidan av det mynt som handlar om den uppfattning av martyrskap som utvecklats inom radikalislamismen. Enligt kristen, judisk, buddistisk och hinduisk (och sekulär) tradition kan man mycket väl offra sitt liv, men man gör det alltid för andra. Inom islam offrar man dock sitt liv inte bara för umman, utan även för sig själv. Koranen är mycket explicit vad gäller de belöningar som kommer den individuelle martyren till del: tillgång till jungfrur (72 st.), möjlighet att dricka alkohol, absolut förlåtelse för alla synder som begåtts i jordelivet, etc (jfr Koranen, sura 5:37). Detta ger en viss handlingsfrihet för den enskilde jihadisten fram till det ögonblick han står inför sin skapare. Det är betecknande att Muhammed Atta och hans medhjälpare gick på kasino och drack whisky (Johnnie Walker Black Label med sodavatten utan is) innan de flög in planen i World Trade Center, den 11 september 2001. Denna synd mot Guds bud (att dricka sprit), skulle vara borttvättad till fullo ett antal timmar senare.

I medierna läser man ibland "rapporter" om att amerikanska soldater skulle använda sig av droger, ha en cynisk inställning till sina uppgifter, ha gått in i armén för att få vissa individuella "fördelar", bryta mot de "mänskliga rättigheterna", etc. Enligt min uppfattning kan ännu bättre exempel på dylika moraliska tillkortakommanden hittas på ett helt annat håll...