"Arm yourselves, and be ye men of valor..."

2 Rifles, The Light Infantry, 3 mekaniserade infanteridivisionen efter strider i Basra, 2007 (foto: Michael Yon)

Mitt försök till analys av den brittiska kontingentens aktiviteter i södra Irak, Operation Telic, kanske var skildrad i allt för dystra färger.

Den oförliknelige Michael Yon har tillbringat en tid bland britterna nere i Basra och presenterar en nyanserad bild av läget, där utgångspunkten utgörs av den enskilde brittiske soldaten (eller "Tommy Atkins," som han ibland brukar kallas, efter imperiebarden Rudyard Kiplings dikt).

Jag länkar till den första artikeln i en serie, som tydligen kommer att omfatta åtta delar.

EXTRA:

För den som fortfarande inte är riktigt övertygad om de dramatiska framsteg som skett i kölvattnet på general Petraeus "Surge" kommer här ett urval artiklar som publicerats sedan veckoslutet. Här kan ni läsa vad som inte direkt har framkommit i svensk press.

Man kan ställa sig frågan varför svensk press har förvandlat Irakkriget till "det glömda kriget", direkt efter det att Petraeusrapporten lades fram i september. Kanske beror det på att de flesta svenska medier inte längre kan hålla sig med en ordentlig utrikesredaktion, vilket medfört att man är hänvisad till den svenska telgrambyrån TT:s minst sagt ojämna rapportering. På TT har man av någon anledning gjort allt för att negligera rapporter av det slag som presenteras nedan och istället lyft fram företeelser som förvisso är intressanta, men i det stora sammanhanget relativt marginella, såsom turerna kring Blackwater och Turkiets mellanhavanden med PKK. Att antalet terroristdåd halveras i Bagdad anses inte vara en nyhet på TT. Men hur tror ni att man hade rapporterat om förhållandena hade varit de omvända och att antalet våldsdåd hade fördubblats?

En bekant till mig som vikarierade på TT under några månader berättade att redaktionen sedan länge domineras av gamla SKP:are (ett slags kommunistparti som hyllade den kinesiske diktatorn Mao och spelade viss roll i det politiska landskapet på 70-talet), som gjort den "långa marschen genom institutionerna" och därvidlag hjälpt varandra framåt, lite på samma sätt som man ibland hör frimurare anklagas för. Det handlar om personer som ofta är habila och kunniga journalister, men som går "i baklås" så snart som deras två stora hatobjekt är involverade, nämligen USA och Israel. Det där kan mycket väl vara rykten, men vad skall man tro?

Ett undantag i den svenska "utrikesbevakningen" är dock Bengt Albons svenska Utrikesblogg, där artiklar med skilda perspektiv lyfts fram. Det är synd att inte traditionell press och etermedia kan ta lite bättre ansvar för rapporteringen, utan att den intresserade allmänheten så gott som uteslutande tvingas vara hänvisad till internet och texter publicerade på andra språk än svenska...

Robert Scales: Petraeus's Iraq (Wall Street Journal)
David Ignatius: In Iraq Signs of Hope and Peril (Washington Post)
Thomas Friedman: Debating Iraq*s Transition (New York Times)
Ralph Peters: Iraq: What Went Right (New York Post)
Victor Davis Hanson: Iraq's Savage Ironies (National Review)
Ledarartikel: Road from Damascus: Iraqis Returning Home (The Times)
Michel Barone: The Big Picture in Iraq (Washington Times)
Rod Nordland: Baghdad Comes Alive (Newsweek)
Jack Kelly: Al-Qaeda's Iraqi Quagmire (Pittsburg Post-Gazette)