Ännu oklart om skäl till undantagstillstånd

General Pervez Musharraf utlyser undantagstillstånd

Under gårdagen (3 november) utropade pakistans president, general Pervez Musharraf, nationellt undantagstillstånd och upphävde därmed temporärt landets gällande författning (officiell kommuniké som pdf-fil här).

Detta har hänt i en situation dominerad av den senaste tidens försmädliga bakslag för den pakistanska krigsmakten i kampen mot talibanmilis och al-Qaida. Här på Krigsbloggen har jag tidigare tagit upp arméns resultatlösa insatser i Wasiristan och i Swatdistriktet.

I sammanhanget kan man också notera ett antal oroande opinionsundersökningar som ger vid handen att två tredjedelar av landets befolkning ställer sig positiva till införandet av sharia (islamsk lag), och att muslimska extremister genomfört en hel serie av spektakulära självmordsattentat, bland annat mot arméstaben i Rawalpindi (där Musharraf också har sitt kontor) och mot den förra premiärministern Benazir Bhutto i Islamabad.

Under senare tid har också spänningarna mellan Pakistans Högsta domstol och regeringen varit påtagliga. Chefsdomaren, Ifthikar Muhammed Chaudry, avlägsnades från sin post i samband med incidenterna kring stängandet av den radikalislamiska Lal Mashid-moskén ("röda moskéen") i Islamabad tidigare i år, men fick tas till nåder igen. Chaudry är sedan igår återigen avlägsnad och ersatt med Abdul Hamid Dogar. I kommunikén pekas domstolarna ut som direkt bidragande till det försämrade säkerhetsläget.

Synen på vad som kan ha föranlett utropandet av undantagstillståndet sönderfaller i princip i två olika tolkningar. Den ena handlar om att det skulle röra sig om ett slags "trick" från general Musharrafs sida för att kunna klamra sig fast vid makten (jfr Dagens Nyheter); medan andra ser det som ett sätt för regeringen att kunna få fria händer att ta itu med insurgentrörelserna i Northwest Frontier Province (jfr Svenska Dagbladet).

Det relativa lugn med vilket händelserna tagits emot i bland annat Washington får åtminstone mig att luta åt den senare tolkningen. Frågan är bara om Pakistan har resurser att ta itu med talibanmilisen trots undantagstillståndet. Radikalislamisternas positioner har kontinuerligt stärkts under senare i år i samband med regeringens halvhjärtade försök att bekämpa dem.

Om den reguljära armén börjar mobiliseras för instats i Northwest Frontier Province får vi svar på båda frågorna.

Man kan också notera att dagen innan utfärdandet av undantagstillståndet sammanträffade general Musharraf och den pakistanska generalstabens nye chef, general Ashfaq Kayani, med chefen för CENTCOM, amiral William Fallon. Återigen avslog man från pakistanskt håll ett amerikanskt erbjudande om bistånd med trupp på den pakistanska sidan gränsen.

Den militära situationen i Northwest Frontier Province är oupplösligt förbunden med den i sydöstra Afghanistan. Genom den pakistanska militärens tillkortakommanden har talibaner och al-Qaida skaffat sig en fristad i framför allt Waziristan från vilken man kan slå mot regeringsstyrkor och koalitionstrupper i Afghanistans pashtundominerade delar. Situationen håller redan på att bli oacceptabel och det är framför allt den pakistanska militären som nu måste upp till bevis.

Om man lyckas finns det utifrån ett globalt säkerhetsperspektiv bara skäl till att välkomna det pakistanska undantagstillståndet,

UPDATE: General Musharraf tycks inte använda undantagstillståndet för att kunna ta itu med talibanmilis och al-Qaida i Northwest Frontier Province. Armén är fullt upptagen med att upprätthålla regimens kontroll över pakistans större städer i Punjab och Sind. Man kan också konstatera bland de gripna förekommer knappast någon radikalislamist, utan så gott som uteslutande personer som skulle kunna betecknas som demokrater. USA ställde vidare in den årliga försvarskonferensen som skulle ha inletts mellan de två länderna den 6 november.