Gustav II AdolfIdag är det den 6 november – dagen då Gustav II Adolf stupade i slaget vid Lützen. Som härförare var hjältekungen enligt många av världshistorisk betydelse. Han var påverkad av den stridskonst som utvecklats av Moritz av Oranien och som framför allt hade reformerat den defensiva infanteristriden. I den mån Gustav Adolf var en nydanare handlade det om att överföra Oraniens modell till att även gälla offensiv strid med alla vapenslagen integrerade.
Med en lite anakronistisk terminologi skulle man kunna säga att Gustav Adolfs nydanande bestod i att skapa taktiskt övertag i stridsrummet genom utnyttjande av flexibel eldkraft. (Förslag till uppsatstitel på en krigsskola någonstans: Gustavus Adolphus and Tactical Battlespace Superiority through Flexible Firepower,)
Utrustningen och vapnen gjordes lättare och ändamålsenligare (särskilt genom införandet av färdiga patroner) vid såväl rytteri som fotfolk, och vid det senare vapenslaget ökades musketerarnas antal på bekostnad av pikenerarnas. Artilleriet gjordes betydligt rörligare än förr genom införande av små regementskanoner, vilka följde fotfolket under striden.
Fotfolket indelades i brigader på 1000-2000 man på två eller tre linjer, med artilleriet framför fronten och rytteriet fördelat i skvadroner på 200-400 man uppställda på flyglarna, vanligen på två linjer. Rytteriet fick lära sig anfalla i fyrsprång i stället för i trav under karakollering; fotfolket i förening med artilleriet utvecklade kombinerad eldgivning. Att använda färre linjer än vad som var vanligt på denna tid ökade truppernas eldkraft i offensivskedet.
Trots sin betydelse för landkriget glömde Gustav Adolf aldrig bort våra sjöstridskrafter. Ett av hans kända bon mots lyder: "Näst efter Guds försyn vilar Riksens väl på dess flotta".
Idag borde alla äta en bakelse och fundera över om regeringens nedskärning av försvaret är en så förbannat bra idé egentligen...
Gud hålle sin hand över vårt arma fosterland...
Med en lite anakronistisk terminologi skulle man kunna säga att Gustav Adolfs nydanande bestod i att skapa taktiskt övertag i stridsrummet genom utnyttjande av flexibel eldkraft. (Förslag till uppsatstitel på en krigsskola någonstans: Gustavus Adolphus and Tactical Battlespace Superiority through Flexible Firepower,)
Utrustningen och vapnen gjordes lättare och ändamålsenligare (särskilt genom införandet av färdiga patroner) vid såväl rytteri som fotfolk, och vid det senare vapenslaget ökades musketerarnas antal på bekostnad av pikenerarnas. Artilleriet gjordes betydligt rörligare än förr genom införande av små regementskanoner, vilka följde fotfolket under striden.
Fotfolket indelades i brigader på 1000-2000 man på två eller tre linjer, med artilleriet framför fronten och rytteriet fördelat i skvadroner på 200-400 man uppställda på flyglarna, vanligen på två linjer. Rytteriet fick lära sig anfalla i fyrsprång i stället för i trav under karakollering; fotfolket i förening med artilleriet utvecklade kombinerad eldgivning. Att använda färre linjer än vad som var vanligt på denna tid ökade truppernas eldkraft i offensivskedet.
Trots sin betydelse för landkriget glömde Gustav Adolf aldrig bort våra sjöstridskrafter. Ett av hans kända bon mots lyder: "Näst efter Guds försyn vilar Riksens väl på dess flotta".
Idag borde alla äta en bakelse och fundera över om regeringens nedskärning av försvaret är en så förbannat bra idé egentligen...
Gud hålle sin hand över vårt arma fosterland...
2 kommentarer:
Du är helt jävla SJUUK!!!
Jag åt en bakelse igår och kom fram till att regeringens nedskärningar inom försvaret inte är en särskilt bra idé. Trevlig blogg by the way.
Skicka en kommentar