Marknadsgatan i Fallujah, 25 november, 2007 (foto: Michael Totten)Den Bagdadbaserade journalisten Michael Totten, som belönades med flera priser på bloggmässan i Las Vegas förra veckan, har rest till Fallujah tillsammans med 3 bataljonen 5 marikårsregementet och avlevererar följande intressanta depesch: Edgy Calm in Fallujah.
EXTRA: Här är ett försök från min sida att ge en så nyanserad bild som möjligt av säkerhetsläget i Irak, just nu:
Goda tecken
Våldet har minskat dramatiskt (se mina övriga inlägg)
70 procent av al-Qaidacellerna har tillintetgjorts. Enorma kvantiteter vapen, pengar och materiel har därvidlag beslagtagits. "Iraks islamiska stat" (ett al-Qaidakalifat etablerat i fyra av Iraks provinser) har slagits i spillror.
Flyktingarna återvänder. Över 1000 personer från Syrien och 500 från Jordanien kommer nu tillbaka varje dag. EU bör befordra denna utveckling genom att sätta stopp för ytterligare flyktingmottagning i Europa. Framför allt irakier med utbildning behövs nu i sitt hemland.
Genom medling av ledaren för den shiitiska koalitionen i det irakiska parlamentet, Abdulazis al-Hakim, har tre grupper som bojkottat parmamentet nu återvänt till fållan. Parlamentet är nu beslutsfähigt.
Britternas överlämnande av Basra till lokala makthavare har gått bättre än väntat. Normala förhållanden råder i Iraks andra stad (här måste jag tillstå att jag oroade mig i onödan).
Den Irakiska dinaren har stabiliserats.
Oljeproduktionen är den högsta i landet sedan 2002. Nästa år beräknas den kvot som OPEC har tilldelat Irak (4 miljoner fat) att uppnås. Och även om man i år "bara" lyckas pumpa upp 2,5 miljoner fat måste man ta med i beräkningen att oljepriset fördubblats sedan Saddam störtades.
Näringslivet har börjar fungera igen. Under detta år har 400 medelstora företag etablerats i Bagdad.
Försörjningen av elektricitet, vatten, etc, är nu på en högre nivå, än under Saddam
Problem
Utbildningsprogrammen för armé- och polisenheter släpar efter tidsmässigt. Detta beror dock inte på amerikanerna som sköter sin del av utbildningsprogrammet till punkt och pricka, utan på europeiska Natoländer som bara uppfyllt en tredjedel av sina åtaganden (exempel: Storbritanniens regering har lovat att utexaminera 22 officerare vid Sandhurst varje år. Förnärvarande finns en (1) irakier vid den legendariska krigsskolan).
Genom frånvaron av lokal- och provinsval har ett maktvakum skapats på "kommunal-" och provinsnivå. Detta kompenseras dock av den ad hoc-lösning som amerikanarna befordrat genom att under loppet av the Surge stärka de traditionella stammarnas inflytande över lokalpolitiken.
Premiärminister al-Malaki har dragit benen efter sig vad gäller parlamentsbeslut om fördelningen av oljeintäkterna. Detta har dock också kompenserats av att Iraks oljeministerium har fördelat intäkterna "som om" ett beslut redan fattats. Intäkterna går alltså även till de delar av Irak där oljeproduktion inte förekommer.
Den lag som skulle ge forna underofficerare och lägre officerare ur Baath-partiet (främst sunniaraber) möjlighet att återinträda i den irakiska krigsmakten har inte klubbats igenom av al-Malakis shiadominerade regering. Denna åtgärd var tänkt att kompensera för Paul Bremers beslut när han som koalitionens prokonsul upplöste den irakiska armén, i december 2003, och ställde 300 000 soldater och officerare utan utkomst. Detta har emellertid kompenserats av ytterligare amerikanska ad hoc-åtgärder, som att bygga upp enheter (t ex 7 infanteridivisionen) kring forna lägre officerare ur Iraks reguljära armé. Det handlar här om personer med utomordentlig militär erfarenhet (bl a från Iran-Irakkriget), och som visat sig mycket effektiva i kampen mot såväl al-Qaida, som iransk-stödda "specialgrupper".
Kampen mot korruption bland de irakiska myndigheterna har inte varit effektiv.
När flyktingarna nu börjar återvända till Bagdad görs inga större försök att hjälpa dem att komma tillbaka till de platser där de har bott förut. Irakiska myndigheter råder de nyanlända att bosätta sig i "etniskt säkra" områden. Detta är kanske förnuftigt i nuläget, men kan inte bli en etablerad policy för framtiden.
Ryggmärgsreflexen inom den irakiska regering tycks vara att möta ekonomiska problem med planekonomiska åtgärder. Detta är något som man känner igen från resten av arabvärlden, men kommer inte leda till en positiv utveckling på sikt. För länder i "Tredje världen" kan en sådan bara garanteras av en modern kapitalistisk marknadsekonomi, som exemplen i Ost- och Sydostasien visar.
Regeringen gör väldigt lite för att förhindra vissa extrema shiitiska islamistgrupper att sprida sitt hatbudskap, framför allt i södra Irak.
Som ni ser finns här både vin och vatten i den irakiska bägaren. Man kan nog konstatera att den amerikanska armén mer än väl har dragit sitt strå till stacken, men att den nuvarande regeringen under president al-Malaki har en hel del kvar göra. Det är mot denna som vi i västvärlden bör rikta våra påtryckningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar