Abdul Hamid Sail, ett av dödsoffren vid attentaten mot smådjursmarknaderna, fördes under lördagen till sitt sista viloläger i Najaf (foto: AP)
Gud skall veta att västerlandet haft att göra med motbjudande fiender tidigare i historien, men frågan är om inte terrororganisationen al-Qaida satte något slags rekord i vedervärdighet när man lät två kvinnor med Downs syndrom vandra in med sprängladdningar på två olika smådjursmarknader i Bagdad under fredagen. Laddningarna var enligt det irakiska inrikesdepartementet fjärrstyrda och dödade 62 människor på al-Gazl-marknaden och 37 på Bagdads duv-marknad.
Det är inte första gången smådjursmarknaderna utsätts för attentat. Efter fredagens moské-besök brukar många familjer ta med sig barnen ned till marknaderna för att gå omkring och titta på kattungar, ankor och lustiga burfåglar. Detta har alltid varit ett populärt gratisnöje, framför allt bland Bagdads lite fattigare invånare. Genom att spränga bomber på smådjursmarknaderna kan al-Qaida vara säkra på att döda och lemlästa ett maximalt antal barn till fattiga människor.
Attentaten visar på al-Qaidas desperation när utsikten om ett militärt nederlag i Irak nu stirrar organisationen i ansiktet. De visar också på det bottenlösa moraliska haveri som präglar så gott som samtliga radikalislamistiska organisationer. Jag tror inte ens att Adolf Hitler eller Fidel Castro skulle kunnat komma på något motsvarande i nihilistisk skändlighet.
Även den svenska telegrambyrån TT har noterat händelserna och betecknar dem med sedvanlig brist på begreppslig precision som "självmordsbombningar" (jfr DN och Svenskan). Jag vägrar tro att två mongoloida kvinnor med fjärrstyrda sprängladdningar självmant gick i döden för att främja kalifatets utbredning. De blev mördade - ingenting annat - precis som de övriga 99 dödsoffren på marknaderna i fredags.
Uppdatering söndag: Demokratier är vanligtvis värdelösa på propagandakrig. Bloggaren och soldaten "Abu Muqawama" pekar på en bokrecension i senaste The Economist. Det handlar om en recension av förre CIA-agenten Marc Sagemans bok Understanding Terror Networks. Sagemans bok jämförs med en skrift av en annan terrorismexpert, Daniel Byman, knuten till The Brrokings Institution. Den anonyme recensenten noterar följande:
Both authors believe that in the war of ideas Americans should focus on jihadist brutality rather than trying to burnish their own image.
Det där är nog riktigt. Istället för att propagera för den den västerländska modellens förmodade överlägsenhet (med frihet, demokrati, rättsstat etc), där man alltid riskerar att dras in i meningslösa detaljresonemang kring allt från slavhandel och kolonialvälden till bombningen av Hiroshima och global uppvärmning, bör man oavlåtligt hamra in bilden av fiendens exempellösa bestialitet - och bara det! Diskussionen skall inte handla om USA och de västerländska samhällssystemen, utan om jihadisternas djävulskhet. Detta är dessutom något som har den i propagandasammanhang så ovanliga kvaliten av att vara helt sant.
Händelser som ovanstående är en guldgruva - för den som förstår att uttnyttja dem.
Gud skall veta att västerlandet haft att göra med motbjudande fiender tidigare i historien, men frågan är om inte terrororganisationen al-Qaida satte något slags rekord i vedervärdighet när man lät två kvinnor med Downs syndrom vandra in med sprängladdningar på två olika smådjursmarknader i Bagdad under fredagen. Laddningarna var enligt det irakiska inrikesdepartementet fjärrstyrda och dödade 62 människor på al-Gazl-marknaden och 37 på Bagdads duv-marknad.
Det är inte första gången smådjursmarknaderna utsätts för attentat. Efter fredagens moské-besök brukar många familjer ta med sig barnen ned till marknaderna för att gå omkring och titta på kattungar, ankor och lustiga burfåglar. Detta har alltid varit ett populärt gratisnöje, framför allt bland Bagdads lite fattigare invånare. Genom att spränga bomber på smådjursmarknaderna kan al-Qaida vara säkra på att döda och lemlästa ett maximalt antal barn till fattiga människor.
Attentaten visar på al-Qaidas desperation när utsikten om ett militärt nederlag i Irak nu stirrar organisationen i ansiktet. De visar också på det bottenlösa moraliska haveri som präglar så gott som samtliga radikalislamistiska organisationer. Jag tror inte ens att Adolf Hitler eller Fidel Castro skulle kunnat komma på något motsvarande i nihilistisk skändlighet.
Även den svenska telegrambyrån TT har noterat händelserna och betecknar dem med sedvanlig brist på begreppslig precision som "självmordsbombningar" (jfr DN och Svenskan). Jag vägrar tro att två mongoloida kvinnor med fjärrstyrda sprängladdningar självmant gick i döden för att främja kalifatets utbredning. De blev mördade - ingenting annat - precis som de övriga 99 dödsoffren på marknaderna i fredags.
Uppdatering söndag: Demokratier är vanligtvis värdelösa på propagandakrig. Bloggaren och soldaten "Abu Muqawama" pekar på en bokrecension i senaste The Economist. Det handlar om en recension av förre CIA-agenten Marc Sagemans bok Understanding Terror Networks. Sagemans bok jämförs med en skrift av en annan terrorismexpert, Daniel Byman, knuten till The Brrokings Institution. Den anonyme recensenten noterar följande:
Both authors believe that in the war of ideas Americans should focus on jihadist brutality rather than trying to burnish their own image.
Det där är nog riktigt. Istället för att propagera för den den västerländska modellens förmodade överlägsenhet (med frihet, demokrati, rättsstat etc), där man alltid riskerar att dras in i meningslösa detaljresonemang kring allt från slavhandel och kolonialvälden till bombningen av Hiroshima och global uppvärmning, bör man oavlåtligt hamra in bilden av fiendens exempellösa bestialitet - och bara det! Diskussionen skall inte handla om USA och de västerländska samhällssystemen, utan om jihadisternas djävulskhet. Detta är dessutom något som har den i propagandasammanhang så ovanliga kvaliten av att vara helt sant.
Händelser som ovanstående är en guldgruva - för den som förstår att uttnyttja dem.
5 kommentarer:
"Idag står det att läsa att de kvinnor som sprängt sig själva i Baghdad igår varit förståndshandikappade. Jag vet inte om man hann sinnesundersöka någon av dem. Men jag tvivlar starkt på uppgiften."
Så här skriver svensklibanesiska författaren Rawia Morra på sin blogg. Hon menar vidare att det är USA:s behandling av fångar i Abu Ghraib som är orsaken till bombdådet. Inget om Saddams fångvård dessförinnan.
Jag kollade fru Morras blogg och hela hennes resonemang byggger på ett slags freudiansk "kittellogik".
Utifrån ett gammalt TV-program om Tjetjenien sluter hon sig till att det irakiska inrikesministeriets uppgifter är fel.
Hennes resonemang präglas av ett slags önsketänkande: som något slags palestinsk flykting från Libanon hatar hon USA och Israel a priori den demokratiskt valda regimen i Irak (som kommit till stånd genom OIF) är guilty by proxy och hon är beredd att tro den om vad som helst.
Men genom att betvivla frågan huruvida kvinnorna var efterblivna eller inte (vilket den irakiska polisen tydligen kom fram till via förhör med överlevande och folk som visste vilka de var) frångår hon den verkligt brännande punkten: attentatet i sig.
Låt oss ponera att kvinnorna var vid sina sinnens fulla bruk - tyder det då inte på en närmast biblisk ondska att spränga sig själva för att döda maximalt med fattiga (till största delen shiitiska) barnfamiljer på helgdagspromenad?
Det där har inget att göra med något jävla Abu Ghraib. Över hela vår jord vimlar det av människor som suttit i fängelse, men som inte mördar barnfamiljer för den sakens skull.
Det handlar snarast om den fullkomligt perverterade ideologi som utgår från radikalislamismen. Och de patetiska försök av al-Qaida att få till stånd ett inbördeskrig mellan shiiter (som man hatar lika mycket som judar och oss västerlänningar) och sunniter
Fru Morra skär därvidlag pipor i vassen. Som palestinska här i Sverige har hon noll koll på läget i Bagdad. Och hennes försök att släta över ett bestialiskt nidingsdåd (oavsett om kvinnorna var efterblivna eller inte) gör henne till en person som det är omöjligt att respektera.
De 99 dödsoffren från smådjursmarknaden är fullkomligt likgiltiga för denna människa.
angående propaganda
Du har helt rätt att man borde fokusera på fiendens bestialitet, vilket som sagt för ovandlighetens skulle är skrämmande sant, men frågan är om det verkligen går att göra. Precis som du är inne på så är demokratier usla på att skicka ett budskap. Det finns ingen samlad bild av vad som ska sägas. Om nu USA skulle börja driva den propagandalinjen så skulle det antagligen slå tillbaka i opinionsbildningen. Det ses som allt för fult att som den starke beskriva fiendens fel. Logiken är att den svage alltid har rätt.
annars tackar jag för en mycket intressant blogg.
...du har nog rätt... :-(
Skicka en kommentar