torsdag 28 februari 2008

Tema Rhodesia (4): COIN-kavalleri

Avdelning chock! Grey's Scouts mot insurgenter

Det här är något som får varje krigshistoriskt intresserad persons ögon att tåras av glädje - och idén var inte så förbaskat dum som man kanske först skulle kunna tro: rytteri mot terrorister.

Idén kom ursprungligen från den portugisiska armén som från och med 1967 använde rytteri mot FNLA-, MPLA- och UNITA-insurgenter i Angola, fram till avvecklingen av det portugisiska kolonialväldet, 1974. Den portugisiska enheten, Grupo de Cavaleria No 1 (med smeknamnet Dragões de Angola, "Angolas dragoner") var en beriden enhet som användes för spaning och patrullering och som var beväpnade med Hechler & Koch G3.

1975 beslöt Rhodesia att sätta upp ett liknande förband, vilket kom att bestå av 1000 man varav 260 man var beridna och fördelade på tre skvadroner (kavalleriets "kompanier"), som i sin tur var indelade i tio avdelningar om åtta man. Rekryteringen gjordes bland såväl svarta som vita - och med en stor del av befolkningen bosatta på den afrikanska landsbyggden som jordbrukare - där hästar ofta användes för inspektion av de väldiga farmerna - var det aldrig några problem att hitta dugliga hästkarlar bland de värnpliktiga.

Varför använde man sig då av kavalleri? Den viktigaste orsken var naturligtvis terrängförhållendena. Rhodesia består till stora delar av väglöst land med snår, blockterräng och vattendrag där motorfordon inte kommer fram och där patruller till fots blir allt för långsamma. En ryttare kan söka av ett terrängavsnitt flera gånger snabbare än en fotsoldat. Rhodesierna räknade med att en åttamanna patrull under en dag utförde samma arbete som det annars skulle fordra en hel infanteribataljon (500 man) för att klara av.

Ett annat skäl att använda rytteri var minorna. Under 70-talet började ZIPRA och ZANLA i allt högre grad använda sig av minor i sin kamp mot Salisburyregeringen. Man kan jämföra med situationen i dagens Irak, där det är relativt liten risk för en amerikansk soldat att dödas av en kula jämfört med en IED eller mina. Det var detta som portugiserna hade upptäckt. Om ett fordon kör över en mina riskerar alla ombord att dödas eller skadas, under det att ryttaren - som sitter högt upp i luften - klarar sig helskinnad, eftersom hästen absorberar minans hela kinetiska energi. Givetvis är en ryttare genom sin position sårbarare för fientlig eld - men eftersom kvaliteten på "gerillakrigarna" var så erbarmligt dålig, var detta en risk som rhodesierna var beredda att ta; och mycket få ryttare stupade genom att skjutas från hästryggen.

Grey's Scouts användes precis som det portugisiska kavalleriet för patrullering och spaning och precis som rhodesiskt infanteri utgjordes beväpningen av FN-FAL automatkarbiner. I händelse av strid slogs man som dragoner. Som de flesta känner till finns det ju olika typer av rytteri, med allt från lätt kavalleri, som husarer, till tungt, som kyrassiärer. Lätt kavalleri används främst för spaning och förföljelse, medan tungt används för chock. Den klassiska dragonen är däremot ett slags "all round-soldat". Han kan användas för såväl lätta, som tyngre uppgifter, men också sitta av och slåss till fots som en infanterist. Detta ser vi idag i den svenska beridna högvakten. Livgardets rytteri utgörs av dragoner och de flesta svenskar har säkert lagt märke till de karbiner som högvakten bär när de vaktar Kungliga Slottet. Detta är ett minne av den tid då dragonerna slogs såväl från hästryggen som avsuttet. Dock tränade Grey's Scouts för att vid ett akut läge även kunna skjuta från hästryggen i full galopp. För att underlätta detta använde man sig av en speciell träns med endast en tygel som ryttaren höll i ena handen. Man upptäckte också att den brittiska kavallerisadeln modell 1902 var den idealiska för ett afrikanskt rytteri och startade därför en omfattande nytillverkning.

Kan man använda sig av kavalleri idag? Det är tveksamt. Men under de specifika förhållanden som rådde i Rhodesia under 70-talet visade det sin effektivitet. Bildandet av förbandet visar också på den rhodesiska arméns påhittighet och improvisationsförmåga i en situation när få länder ville förse landet med krigsmateriel. Än idag förkommer dock hästen i moderna arméer. I Förenta Staternas armé utbildas de "Gröna Baskrar" som tjänstgör i 5th Special Forces Group (Airborne) för uppdrag till häst, vilket visat sig speciellt effektivt i de terrängförhållanden som råder i gränstrakterna mellan Afghanistan och Pakistan.

Grey's Scouts var dock det sista förband som såväl stred som stupade på hästryggen. Precis som Rhodesian Light Infantry upplöstes enheten den 1 november, 1980.

Extra: Här nedan följer en liten tribut till de rhodesiska stridskrafterna. C:a 1 min 50 sek in i filmen kommer en sekvens där Grey's Scouts tränar chock.




11 kommentarer:

Rasmus sa...

Det här var väldigt intressant. Tack för en bra blogg igen.

Jag tycker om film, kan du rekommendera någon bra dokumentär, eller spelfilm, som handlar om Rhodesiska stridskrafter?

Andersson sa...

"Kan man använda sig av kavalleri idag? Det är tveksamt."

Delar av Amerikanska special forces tränar ju att spana av områden från hästrygg, precis som du sade. De har använt den metoden i vissa delar av afghanistan.

Jag är inte säker på om Svenska gränsjägarna använde sig av hästar eller om det bara var ett test men jag minns att jag såg ett reportage på Svt för en herrans massa år sen där det var några gränsjägare som förespråkade häst som färdmedel när man bevakade gränsen mot Norge.

Helt död är ju inte kavalleri men tar en helt annan form idag än för hundra år sedan.

Krigsblogg 2007 sa...

Hallå Rasmus,

roligt att du tycker om mina bloggposter! Om du vill ha dokumentärer rekommenderar jag ett besök på www.rhodesianvideos.mazoe.com; vad gäller spelfilmer har jag inte så jäkla bra koll... Det enda jag kan komma på är "The Wild Geese" med Richard Burton (tror jag) och Roger Moore. Det handlar mest om legosoldater i Afrika - men det fångar tidsandan och mentaliteten (efter vad jag förstår). Filmen bygger lite löst på en av de bästa thrillers som skrivits om vita soldater i 70-talets Afrika, Fredrick Forsyths "The Dogs of War".

Hej Andersson,

Ja där har du rätt. Jag rider själv och är mycket intresserad av kavalleridoktrin. kanske kommer det en post lite längre fram.

Kungl. Norrlands dragoner, dvs gamla K8 som sedan blev K4 (tror jag?) hade - som du påpekar - operativt rytteri långt in på 60-talet. Hästar är perfekta i norrländsk blockterräng, skog och myrar.

Jag tror även vissa bergsförband i Tyskland och Österrike använder sig av hästar (och mulor), fast då enbart som "klövjeök"... Kanske någon vet mer?

Go, Cavalry...!

/Erik

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Anders Wahlström sa...

Alltid läsvärt och informativt. När du nu närmat dig "Brittiska Samväldet" med din inläggsserie om Rhodesia så ser jag fram emot kommande inlägg om Brittiska SAS COIN-operationer i bl a Malacca, Oman och Yemen.

Där finns ju både goda och mindre goda erfarenheter att dra.

Krigsblogg 2007 sa...

Jag har gjort något som jag aldrig brukar göra: Jag har deleatat en kommentar!

Min nya regel är att alla kommentarer som skrivs med HELVERSALA bokstäver kommer att tas bort.

Finns det någon där ute som vet varför idioter alltid SKRIVER SINA INLÄGG MED STORA BOKSTÄVER HELA TIDEN?

Till Anders: Malacka och Oman har funnits i mitt bakhuvud ända sedan jag startade denna blogg... Vi får se.

Under "Resurser" har jag dock en intressant pdf-fil från Rand om "The Malayan Emergency".

Krigsblogg 2007 sa...

Till Rasmus: fler dokumentärer om det militära finns på

http://www.memoriesofrhodesia.com

Andersson sa...

De skriver med stora bokstäver för då hörs det bättre, antar jag.

Anonym sa...

tomma tunnor skramlar mer som det heter

Klauk - En Preußare i exil. sa...

"Jag tror även vissa bergsförband i Tyskland och Österrike använder sig av hästar (och mulor), fast då enbart som "klövjeök"... Kanske någon vet mer?"

*host* Javisst, båda länder har bärdjurskompanier. Dock har Österrike nästan enkom hästar medans tyskarna använder korsningar mellan åsnor och hästar helst. Ska nog göra et tinlägg i ämnet....

Krigsblogg 2007 sa...

Tack, Klauk... jag visste att jag kunde lita på dig.

/Erik