Tema Rhodesia (4): COIN-kavalleri

Avdelning chock! Grey's Scouts mot insurgenter

Det här är något som får varje krigshistoriskt intresserad persons ögon att tåras av glädje - och idén var inte så förbaskat dum som man kanske först skulle kunna tro: rytteri mot terrorister.

Idén kom ursprungligen från den portugisiska armén som från och med 1967 använde rytteri mot FNLA-, MPLA- och UNITA-insurgenter i Angola, fram till avvecklingen av det portugisiska kolonialväldet, 1974. Den portugisiska enheten, Grupo de Cavaleria No 1 (med smeknamnet Dragões de Angola, "Angolas dragoner") var en beriden enhet som användes för spaning och patrullering och som var beväpnade med Hechler & Koch G3.

1975 beslöt Rhodesia att sätta upp ett liknande förband, vilket kom att bestå av 1000 man varav 260 man var beridna och fördelade på tre skvadroner (kavalleriets "kompanier"), som i sin tur var indelade i tio avdelningar om åtta man. Rekryteringen gjordes bland såväl svarta som vita - och med en stor del av befolkningen bosatta på den afrikanska landsbyggden som jordbrukare - där hästar ofta användes för inspektion av de väldiga farmerna - var det aldrig några problem att hitta dugliga hästkarlar bland de värnpliktiga.

Varför använde man sig då av kavalleri? Den viktigaste orsken var naturligtvis terrängförhållendena. Rhodesia består till stora delar av väglöst land med snår, blockterräng och vattendrag där motorfordon inte kommer fram och där patruller till fots blir allt för långsamma. En ryttare kan söka av ett terrängavsnitt flera gånger snabbare än en fotsoldat. Rhodesierna räknade med att en åttamanna patrull under en dag utförde samma arbete som det annars skulle fordra en hel infanteribataljon (500 man) för att klara av.

Ett annat skäl att använda rytteri var minorna. Under 70-talet började ZIPRA och ZANLA i allt högre grad använda sig av minor i sin kamp mot Salisburyregeringen. Man kan jämföra med situationen i dagens Irak, där det är relativt liten risk för en amerikansk soldat att dödas av en kula jämfört med en IED eller mina. Det var detta som portugiserna hade upptäckt. Om ett fordon kör över en mina riskerar alla ombord att dödas eller skadas, under det att ryttaren - som sitter högt upp i luften - klarar sig helskinnad, eftersom hästen absorberar minans hela kinetiska energi. Givetvis är en ryttare genom sin position sårbarare för fientlig eld - men eftersom kvaliteten på "gerillakrigarna" var så erbarmligt dålig, var detta en risk som rhodesierna var beredda att ta; och mycket få ryttare stupade genom att skjutas från hästryggen.

Grey's Scouts användes precis som det portugisiska kavalleriet för patrullering och spaning och precis som rhodesiskt infanteri utgjordes beväpningen av FN-FAL automatkarbiner. I händelse av strid slogs man som dragoner. Som de flesta känner till finns det ju olika typer av rytteri, med allt från lätt kavalleri, som husarer, till tungt, som kyrassiärer. Lätt kavalleri används främst för spaning och förföljelse, medan tungt används för chock. Den klassiska dragonen är däremot ett slags "all round-soldat". Han kan användas för såväl lätta, som tyngre uppgifter, men också sitta av och slåss till fots som en infanterist. Detta ser vi idag i den svenska beridna högvakten. Livgardets rytteri utgörs av dragoner och de flesta svenskar har säkert lagt märke till de karbiner som högvakten bär när de vaktar Kungliga Slottet. Detta är ett minne av den tid då dragonerna slogs såväl från hästryggen som avsuttet. Dock tränade Grey's Scouts för att vid ett akut läge även kunna skjuta från hästryggen i full galopp. För att underlätta detta använde man sig av en speciell träns med endast en tygel som ryttaren höll i ena handen. Man upptäckte också att den brittiska kavallerisadeln modell 1902 var den idealiska för ett afrikanskt rytteri och startade därför en omfattande nytillverkning.

Kan man använda sig av kavalleri idag? Det är tveksamt. Men under de specifika förhållanden som rådde i Rhodesia under 70-talet visade det sin effektivitet. Bildandet av förbandet visar också på den rhodesiska arméns påhittighet och improvisationsförmåga i en situation när få länder ville förse landet med krigsmateriel. Än idag förkommer dock hästen i moderna arméer. I Förenta Staternas armé utbildas de "Gröna Baskrar" som tjänstgör i 5th Special Forces Group (Airborne) för uppdrag till häst, vilket visat sig speciellt effektivt i de terrängförhållanden som råder i gränstrakterna mellan Afghanistan och Pakistan.

Grey's Scouts var dock det sista förband som såväl stred som stupade på hästryggen. Precis som Rhodesian Light Infantry upplöstes enheten den 1 november, 1980.

Extra: Här nedan följer en liten tribut till de rhodesiska stridskrafterna. C:a 1 min 50 sek in i filmen kommer en sekvens där Grey's Scouts tränar chock.