Ömsom vin, ömsom vatten i den pakistanska bägaren...

Azif Zardari - Pakistans nye president (foto: AP)

Så har då Pakistan fått sin nye president - den allt annat än otippade änkemannen till den mördade Benazir Bhutto, Azif Ali Zardari... Med tanke på den centrala roll som Pakistan intar i "det långa kriget" mot terrorismen kan det vara intressant att titta lite närmare på honom.

Till att börja med kan man ju slå fast det uppenbara: han har sedan länge dragits med öknamnet "herr 10 %" på grund av de "kommissioner" han ville ha från företag i gengäld för att lotsa igenom diverse kontrakt under de två perioder hans hustru tjänade landet som premiärminister. För många pakistanier är han helt enkelt själva inbegreppet av korruption. Och ryktena verkar ha täckning: år 2003 fann en schweizisk domstol makarna Zardari/Bhutto skyldiga till "penningtvätt" av inte mindre än 10 miljoner dollar och rent allmänt anses hans "kommissionsverksamhet" ha inbringat inte mindre än 1,5 miljarder dollar.

Man kan ställa sig frågan huruvida han kommer att förtsätta sin långfingrade verksamhet nu när han blivit president. En av presidentpostens oförnekliga fördelar innebär annars åtalsimmunitet, att alla korruptionsmål som var under förberedelse på olika åklagarkontor har släppts, samt att de ekonomiska tillgångar han oförsiktigt nog hade innestående på pakistanska kreditinstitut nu har släppts efter att ha varit frusna under nästan ett decennium. Detta gör honom nu till en av Pakistans rikaste män - detta i ett land som efter en stadig ekonomisk uppgång under militärstyret har hamnat i finansiella svårigheter. Sedan civilstyret inleddes tidigare i år har Karachi-börsen förlorat en tredjedel av sitt börsvärde och valutan fallit med 20 procent.

Och hur blir det då på säkerhetsfronten? Läget är förnärvarande uruselt. Militären har totalt misslyckats med att slå ned talibanernas och Al Qaidas ökande inflytande över de federalt administrerade stamdistrikten, Northwest Frontier Province, liksom i delar av Baluchistan. De "fredsavtal" och "överenskommelser" som regeringen slutit med radikalislamisterna har konsekvent utnyttjats av de senare åt att konsolidera sina positioner och sätta igång nya operationer vilket i sin tur leder till nya "fredsavtal" och eftergifter från regeringsmaktens sida. Zardari gick till val som en "pro-västlig" kandidat, men ökade kritiken mot USA efter den senaste tidens amerikanska angrepp mot talibanpositioner i Pakistan vilket fick det radikalislamistiska partiet, Ulema-e-islam, att ställa sig bakom honom (mycket också beroende på det personliga hat som radikalislamisterna tycks hysa mot Zardaris motkandidat, Mujahid Hussein Sayed).

Den (åtminstone nominellt) pro-västlige och (åtminstone tidigare) korrupte Zardari kommer emellertid att kunna fungera som ett rött skynke för radikalislamisterna så snart de väljer att angripa eller eventuellt försöka störta den pakistanska regeringen, vilket Al Qaidas andreman Ayman al-Zawahiri förespråkade i ett internetframträdande så sent som för en månad sedan.

Opinionsläget är hursomhelst schizofrent i Pakistan. Genom stöd från den i huvudsak religiöst moderata och småborgerliga befolkningen i Punjab och liksom av hans "landsmän" i Sind har Zardari vunnit valet eftersom de tror att goda relationer till väst är bra för ekonomin, detta samtidigt som inte mindre än 71 procent av befolkningen avvisar militärt samarbete med USA och 51 procent motsätter sig militära åtgärder mot talibanerna i stamområdena och i nordväst.

Men detta är inte olikt den vanliga schizofrena inställningen vis-à-vis västvärlden som florerar i "tredje världen":

Fråga: Vilket är världens värsta land?

Tredjevärldentyp: USA!

Fråga: Men i vilket land vill du helst bo?

Tredjevärldentyp: USA!

Hur mycket det än bär mig emot att säga det skulle jag ändå vilja slå fast följande: Det är bättre att ha att göra med en korrupt typ som kontrahent än en religiös (eller ideologisk) fanatiker. Zardari kan visa sig precis vara det vi behöver för framtiden.

Osvuret är dock bäst...

Läs mer i DN och Svenskan (som har en fin presentation signerad Jan Blomgren)

EXTRA! JUST IN: Som den pakistanska dagstidningen Daily Times (7 september) rapporterar är nu gränsstationen i Torkham öppen för trafik igen. Återigen rullar Natotruppernas förnödenheter genom Khyberpasset... Den politiska markeringen gentemot de "gränsöverskridande" amerikanska insatserna tonas nu ned: officiella talesmän säger nu att gränsövergången var "tillfälligt stängd", på grund av ett oklart säkerhetsläge efter det att 20 soldater ur den pakistanska gränspolisen nyligen kidnappats i området av radikalislamistiska rebeller.