Till enfaldens lov: exemplet Karin Henriksson

Karin Henriksson, SvD - aktivist i journalistisk kapprock

För den som vill studera ett instruktivt exempel på hur journalister kan vinkla sina artiklar, för att i ren nyhetstext försöka snedvrida rapporteringen till förmån för kolporterandet av de egna politiska uppfattningarna, rekommenderas Svenska Dagbladet-journalisten Karin Henrikssons "analys" av TV-bolaget ABC:s intervju med det Republikanska partiets vicepresidentkandidat, guvernör Sarah Palin.

Här ser vi journalistikens transformation till ett slags politisk aktivism - och vi skall här följa processen steg för steg...

Artikelrubriken lyder: "Utfrågad Palin ändrar uppfattning i klimatfrågan". Jag är medveten om att journalister inte formulerar rubriker, men den stackars redaktören hade knappast något val... Så här skriver nämligen Henriksson:

"Hon har tidigare sagt att hon tvivlar på att människan bidragit till klimatförändringarna och att hon inte är någon ”Al Gore, olycksprofet till miljöaktivist”. Men i intervjun med ABC:s Charlie Gibson tog hon tillbaka detta och sa att oavsett orsakerna är ”John McCain och jag ense om att vi måste göra något åt saken”."

Hon tog inte tillbaka ett enda dugg! I intervjun sade hon att vicepresidenten måste följa presidenten, eftersom det att han är den som formulerar policyn - om nu McCain anser att människan ligger bakom en stor del av den globala uppvärmningen, behöver inte Palin nödvändigtvis tycka samma sak... men däremot följa de politiska riktlinjerna.

Detta blir speciellt tydligt i stycket där Henriksson motsäger sig själv: McCain har nämligen uttalat sig "mot oljeprospektering i ett naturskyddsområde i Alaska"; men samtidigt säger Palin att "hon ska fortsätta pressa andra så att oljereserverna i det berörda området kan utnyttjas."

"Pressa andra", ja... Hon sade att hon till skillnad från McCain anser att man kan borra efter olja i Alaska och att hon inte tänker ge upp försöken att få honom att ändra sig, eftersom hon anser att detta är det rätta (vilket en majoritet av det amerikanska folket också anser - en uppgift som Henriksson inte anser att Svenska Dagbladets läsare behöver veta). Alltså har ju Palin inte tagit tillbaka något, utan helt enkelt accepterat de regler som gäller för att tjäna som vicepresident.

Henriksson fortsätter med att försöka få Palin att framstå som en religiös dårfink:

"Om hennes uttalanden att ”våra nationella ledare skickar soldater på uppdrag av Gud”:
– Jag skulle aldrig försöka spå Guds vilja. men låt oss be, så att vi befinner oss på Guds sida."

Här förvanskade och klippte även ABC:s intervjuare Charles Gibson ur Palins tal. Uttalandet var en referens till Abraham Lincoln. Vad Palin sade var att människan inte skall skicka soldater i tron att "Gud står på vår sida", utan att om vi nu måste skicka soldater, så måtte vi hoppas att vi gör rätt och "vi står på Guds sida". Detta är något helt annat och för övrigt teman som använts i tal av presidenterna Roosevelt, Kennedy och Reagan, för att nämna några.

Nästa punkt på programmet är att Henriksson försöker få Palin att framstå som en aningslös idiot:

"Om USA måste gå in militärt för att försvara eventuella nya Nato-medlemmarna Ukraina och Georgien:
– Kanske det."

Ovanstående är nästan det värsta: paragraf 5 i Natostadgan förutsätter att ett angrepp mot en medlemsstat betraktas som ett angrepp på alla medlemmar. Antyder Henriksson att USA (och alla andra medlemsstater) skulle bryta mot ingågna avtal? I sådana fall hade vi haft att göra med en verklig skandal. Henriksson skär också bort preciseringen i Palins svar för att hon skall framstå som särskilt illa insatt. Så här sade hon: "Ja, det kanske vi måste. Det är så stadgan ser ut".

Vad Henriksson inte tycker att läsaren behöver veta är att denna uppfattning är exakt densamma som förespråkas av Hillary Clinton, Barack Obama och den demokratiske vicepresidentkandidaten Joe Biden. Samtliga anser att Georgien och Ukraina bör bli medlemmar och att Natostadgan skall uppfyllas till punkt och pricka. Detta gäller för övrigt också samtliga europeiska Natoländer (med undantag för Tyskland och Frankrike som lade in veto vid Natomötet i Bukarest i mars i år). Fy!

Anklagelsen om att Palin inte kände till innehållet i den s.k. Bush-doktrinen är rent löjeväckande. Det var uppenbart att hon inte visste vad han pratade om, men det var det ingen annan som gjorde heller. "Bushdoktrinen" är inget officiellt dokument eller statsakt, som "Monroedoktrinen". Den är en journalistisk omskrivning för olika policyhållningar som medierna identifierat hos presidenten. En som borde veta är kommentatorn på Washington Post, Charles Krauthammer, som identifierat inte mindre än fyra definitioner av termen. Han borde veta, eftersom det var han som myntade begreppet för första gången, år 2001.

Henriksson citerar dock Palins ripost på Gibsons fråga om "doktrinen":

"–Om det finns trovärdiga underrättelser som tyder på en omedelbar attack mot det amerikanska folket har vi all rätt att försvara vårt land. Presidenten har skyldigheten, plikten, att försvara oss."

Detta är i full överstämmelse med såväl folkrätt som FN-konvention. Hur kan någon ha någon invändning?

Henrikssons avslutning av sin artikel utgör ytterligare en djupdykning. Det handlar om ett medvetet missförstånd av ett tal som Palin höll med anledning av att soldater från Alaska skulle avsegla till Irak (en av dessa utgjordes för övrigt av hennes egen son):

"De senaste rubrikerna om Palin handlar om att hon i sitt tal till soldater från Alaska på väg till Irak, däribland hennes egen son, hänvisat till Iraks roll i 11 september-attacken. Det är något som även Bush tagit avstånd från."

Detta är fullkomlig rappakalja. Var är dessa rubriker hämtade ifrån? Daily Kos? Think Progress? Vad Palin sade var att soldaternas uppgift i Irak var att bekämpa terrorister från Al-Qaida (dvs. organisationen bakom 11 septemberattentaten), som gjort Irak till sin centrala front - inte att Irak låg bakom angreppen mot USA, den 11 september. Man undrar vilka det är som Henriksson tror ligger bakom de flesta och blodigaste insurgentaktiviteterna i Irak. Det är också smaklöst av Henriksson, som i egenskap av kvinna, borde kunna inse vad det innebär för en moder att skicka i väg sin äldste son till ett krig i främmande land. Hon borde ha anständigheten att visa respekt för en medsyster som inte bara talks the talk, utan även walks the walk.

Detta är till journalistik förklädd politisk agitation av värsta slag. Om Svenska Dagbladet har svårt att få det att gå ihop ekonomiskt föreslår jag att man drar in sin USA-korrespondent och ersätter denna med en praktikant som sitter på redaktionen i Stockholm och översätter kommunikéerna från det demokratiska partihögkvarteret direkt...