torsdag 17 januari 2008

Den amerikanska krigsmaktens bäst bevarade hemlighet

Givakt! Korum - lediga

Vad skall man göra av Robert D Kaplans reflektioner i Imperial Grunts angående det faktum att en allt större del av den amerikanska krigsmakten (framför allt vad gäller armén och marinkåren, och framför inom officerskåren) utgörs av så kallade born again Christians eller evangelicals? Egentligen är ju dessa engelska beteckningar överflödiga. På svenska talar vi ju om "frälsta" eller "frikyrkliga" - och detta är vad det handlar om: soldater som tillhör församlingar som baptisterna, pingstkyrkan, etc.

Enligt Kaplan har en stor del av landstridskrafternas omvandling från en helt demoraliserad institution efter Vietnamkriget till dagens effektiva, intelligenta och slagkraftiga instrument i statsmaktens hand, berott på den kontinuerligt växande tillströmningen av frikyrkliga personer i arméns och marinkårens rullor.

Utvecklingen började under president Reagan under 80-talet, men har accellererat efter "9/11". Kaplan, som inte är vidare religiös själv, noterar flera anmärkningsvärda företeelser som det minskande supandet, nedbrytandet av de tidigare så höga skrankorna mellan officerare, underofficerare och vanligt manskap, överbryggandet av rasmotsättningar, viljan bland de kristna soldaterna att göra sin plikt och inte smita från uppdrag, att familjen hemmavid ger bättre support och att färre soldatäktenskap slutar i skilsmässor, etc. Han konstaterar också att ingen ansvarig person inom den amerikanska krigsmakten är beredd att ta upp dessa fenomen så länge som man inte är off the record.

Kaplan har säkert rätt. Hans tes sätter också fingret på det faktum att det är väldigt lätt att stirra sig blind på vapen- och doktrinutveckling när så många andra faktorer spelar in vad gäller en en styrkas effektivitet och slagkraft. Krigshistorikern John Keegan berör detta i sin A History of Warfare. I sitt resonemang kring de faktorer som drivit fram krigskonstens utveckling (stone, flesh, iron, fire), skriver han ju mycket övertygande om hur religiös glöd kan kompensera för bristande numerär, teknologi eller ekonomiska resurser, som under islams expansionsfas (600-700-talen) och Korstågen (1000-1200-talen)...

Så här kan det i alla fall se ut idag på Youtube:


5 kommentarer:

Klauk - En Preußare i exil. sa...

Både på gott och ont: Positivt att soldaterna utvecklas, detta kommer bli mycket, mycket viktigt när man börjar implementera uppdragstaktik rakt av i enlighet med JACOBI. Negativt kan det bli när andra trossamfund eventuellt kommer uppfatta det hela som ett försök till religös konvertering/maktövertagande. Kan potentiellt slå tillbaka på jänkarna.

Krigsblogg 2007 sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Krigsblogg 2007 sa...

Herre Gud, jag kan ju inte skriva!

Jag tar om det: Jag håller med dig om att det är tveeggat. Redan nu tenderar ju klyftan mellan det "militära" samhället och det "civila" att öka i USA. Och aldrig tidigare har så stor del av militärerna röstat på det republikanska partiet på grund av denna kulturkrock. Det kan bli olyckligt i längden, som du säger.

Men man kan ju inte heller hindra folk som vill från att gå i kyrkan...

Anonym sa...

Ursäkta att det här är lite off-topic. Men tematiskt passar det.
De sentida släktingarna till en engelsk soldat från första världskriget publicerar dennes brev hem i något slags bloggformat.
Läs om det här:
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_759807.svd

Krigsblogg 2007 sa...

Tack för länken, käre anonym...

Religion och allt annat där hän: hela projektet om att lägga upp William Henry Bonser Lamins brev som blogg är förbannat gipande...

Här är länken för de stackars satar som läser dtta kommentarfält:

WW1: Experiences of an English Soldier: http://wwar1.blogspot.com/

Tack, än en gång...

/Erik