Uppdatering från fronterna

Soldater ur 5 irakiska "Järndivisionen" slåss sida vid sida med koalitionen under Operation Iron Harvest (att en av mannarna har händerna i byxfickorna kan tyda på att han omflyttats från flygvapnet... Krgsblgs. anm.)

Idag skall jag äntligen få undan allt julpynt, så jag tänkte nöja mig med en liten genomgång av vad som nyligen timat på de olika frontavsnitten i "det långa kriget".

Irakfronten: Här kan man notera att Operation Iron Harvest går in på sin andra vecka. Iron Harvest är ett delmoment av den övergripande Operation Phantom Phoenix och äger rum på divisionsnivå (Task Force Iron). Kärnformationen utgörs av 2 amerikanska infanteridivisionens 4 brigad som just nu slåss sida vis sida med 5 irakiska infanteridivisionens 3 brigad (från milo Kirkuk/Bakuba; samarbetet med Task Force Iron har givit 5 disionen smeknamnet The Iron Division). Operationsområdet utgörs av fyra av Iraks nordliga provinser, och insatserna tycks ha koncentrerats till områden kring Mosul, Samarra och - framför allt - Dyalaprovinsens huvudstad Bakuba. Operationerna har hittills lett till ett hundratal dödade och 193 tillfångatagna al-Qaidaterrorister. Lika viktigt är att man också påträffat en stor mängd vapengömmor och sprängmedelsförråd. Al-Qaidas svagaste länk utgörs av sprängmedelsexperter och tillgången på sofistikerade improviserade "minor" (IEDs). Kan man neutralisera dessa är mycket vunnet. Att operationer äger rum just i Dyalaprovinsen är också det av särskild vikt. I takt med att man rensat Bagdad och al-Anbar från terrorister har dessa dragit sig tillbaka till Dyala. Dyala har ett prekärt läge inkilat mellan de kurdiska territorierna, Iran och Storbagdad (se kartor). Befolkningsmässigt är den Iraks mest etniskt delade provins med jämnstora grupper av shiiter och sunniter, samt en större mängd kurder, som just här tillhör den shiitiska sekten (till skillnad från kurderna i norr som är sunniter). Dyala kan betecknas som ett av al-Qaidas sista fästen i Irak och just här har amerikanerna haft svårt att få igång en fungerande gräsrotsrörelse (typ "väckelseråd" eller CLCs). Terroristerna har dessutom vid flera tillfällen även lyckats mörda representanter ur de spirande grärotsrörelserna i området. Iron Harvest har givetvis syftet att inte ge al-Qaida någon möjlighet att kraftsamla genom att man konstant driver organisationen framför sig med blåslampor i full fyr under häcken på dem (om uttrycket tillåts).

För övrigt kan man notera att general Petraeus ställföreträdare, generallöjtnant Ray Odierno, skall rotera hem, för att ersättas av generallöjtnant Lloyd Austin. Jag har skrivit en hel del om Petraeus och "The Surge", men Odierno har varit en mycket viktig person vad gäller implementeringen av den nya strategin. Austin är troligtvis en emminent ersättare. Han är lär vara en "soldiers' soldier", med en riktig inställning till sitt uppdrag (om man nu skall tro Washington Post).

Afghanistanfronten: Ett par high profile-attentat har nyligen ägt rum, bland annat mot hotell Serena i Kabul, i vilken en norsk journalist strök med. Som Svenska Dagbladets utmärkte medarbetare, Jan Blomberg, påpekar skall man inte se detta som isolerade akter, utan som led i kongruent strategi. Blomberg sätter också in händelserna i Afghanistan i en större regional kontext där betydelsen av talibanernas "maktbas" i Nord- och Sydwaziristan lyfts fram, vilket jag själv försökt få fram här på bloggen sedan den startade (som här, här, här eller här). Dock finns det både vin och vatten i den afghanska bägaren. Positivt är givetvis att möjligheter för större operationer från talibanernas sida minskar nu under vintern, samtidigt som över 3000 amerikanska marinkårssoldater gör sig redo att sätta igång en våroffensiv lagom till snösmältningen i mars (vilket också lyfts fram på Bengt Albons Utrikesblogg). Ingen sammanhållen kampanj (à la Petraeus Surge) har ännu genomförts i Afghanistan och därför ser läget inte lika dystert ut som vid första påseende.

Pakistanfronten: Här vill jag bara rekommendera en längre analys av det nuvarande säkerhetsläget som författats av New York Times tvenne Centralasien-reportrar Carlotta Gall och David Rhode. Tonvikten ligger på den pakistanska underrättelsetjänstens (ISI) relation till talibanerna och andra insurgentrörelser (och kan hittas på "Tribben").