Oväntad hårdhet från Europa mot Iran

Milismän ur terrororganisationen Hizbollah

Dagens kanske viktigaste nyhet handlar om att en resolution med ytterligare sanktioner mot Iran väntas följa av dagens möte i Berlin mellan de fem permanenta medlemmarna av FN:s säkerhetsråd, samt Tyskland, där Irans anrikning av uran (även för civila ändamål) fördöms helt och hållet.

Trots att det ”nationella underrättelsebetänkandet” (National Intelligence Estimate, NIE), som USA:s samlade underrättelseorganisationer släppte under förra året, gav vid handen att Iran (kanske) hade avbrutit arbetet på kärnvapenframställning redan 2003, har inte mycket ändrats vad gäller det diplomatiska trycket mot Iran.

Detta har framför allt att göra med den oväntat hårda europeiska hållningen gentemot Iran. Från ett europeiskt perspektiv har alltså publiceringen av NIE har inte ändrat ett jota. EU:s sanktioner går dessutom bra mycket längre än vad Säkerhetsrådets resolutioner kräver av FN:s medlemsstater.

Olivier Guitta, medlem av “think-tanken” Foundation for the Defense of Democracies och utgivare av nyhetsbrevet The Croissant, påpekar exempelvis att nederländska universitet har börjat screena ut iranier som önskar studera ”känsliga” ämnen, såsom kärnteknologi. Den europeiska hållningen går således på kontrakurs mot kontinentens ekonomiska intressen. EU är Irans största handelspartner med 28 procent av Irans utrikeshandel, dvs klart före Kina som kommer tvåa med 12 procent.

En viktig aktör i detta sammanhang tycks vara Frankrikes president Nicholas Sarkozy, som gång efter annan gjort uttalanden om att Iran måste förhindras att skaffa sig kärnvapen. Utrikesminister Kouchner har till och med antytt att om krig är priset för detta så är Frankrike berett att betala det. Det är också Frankrike som drivit på den hårda attityden i EU.

Detta är inget som Iran missat. Enligt en artkel i Le Monde (17 november) fick tidningen tillgång till ett brev som skickats från Irans premiärminister Mahmud Ahmadinejad till Sarkozy, angående Frankrikes position, och där tonen beskrivs som i högsta grad acrimonieux och fyllt med ménaces voilées... Även Tyskland och Italien som under förra året såg ut att vackla i sanktionsfrågan, ställer nu upp på den franska linjen. Tyskland var fram till förra året Irans största handelspartner (en position som numera innehas av Kina), men handeln har minskat med 16 procent på ett år och här handlar det framför allt om relationer inom finans- och banksektorn.

Kan då Iran tänkas "hämnas" på européerna om det kommer till ett skarpt läge? Kanske det. Ett av de "förtäckta hoten" i Ahmadinejads brev handlade om att franska FN-soldater i Libanon "skulle kunna råka illa ut". En annan möjlighet är att man använder sig av terrororganisationer, av typen Hizbollah (som Iran till stora delar finansierar), för att orkestrera diverse kampanjer. Här förlitar man sig på att den europeiska opinionen drabbas av "spanska sjukan" och inte reagerar på terrorangrepp genom att vilja försvara sig, utan genom att kapitulera för de iranska kraven (enligt modell från Spanien, 2004).

I slutet av november förra året kunde brittiska myndigheter bekräfta närvaron av ett antal av Hizbollahs sleeper cells på brittisk mark, redo att slå till om läget mellan västmakterna och Iran kom till ett skarpt läge.