fredag 25 januari 2008

Saddam gav Bush rätt i förhör

Saddam Hussein - Ein Teil von jener Kraft, die stets das Böse will und stets das Gute schafft?

I en intervju i det legendariska politiska magasinet CBS 60 Minutes intervjuas George Piro - den libanesisk-amerikanske FBI-agent som fick på sin lott att förhöra Iraks forne tyrann Saddam Hussein under tiden
i fängelse (2004-2006). Programmet kommer att sändas under söndagen och förmodligen läggas ut på nätet.

Intervjun (som också uppmärksammas av DN, Svenskan, Sydsvenskan och allehanda landsortspress) visar att Piro och Saddam tydligen kom ganska bra överens, vilket bland annat resulterade i en anmärkningsvärd öppenhjärtighet från den slemme - men uppenbarligen ganska trevlige - diktatorns sida.

Det är främst tre saker som slår mig när man tar del av Piros konversation med Saddam.

Det första är att diktatorn gjorde allt för att få omvärlden att tro att han faktiskt innehade massförstörelsevapen (WMD). I Saddams geopolitiska världsbild utgjorde Iran, snarare än västmakterna, det stora hotet. För att avskräcka iranierna från angrepp duperade han till och med sin egen högsta arméledning att tro att biologiska- och kemiska stridsmedel fanns på lager och att utvecklingen av kärnvapen bara var en fråga om tid. Är det då så konstigt att även världens underrättelsetjänster gick på bluffen? Är det alltså inte dags att lägga denna enfaldiga föreställning på hyllan om att Bush (och Tony Blair) "ljög" om WMD, när de faktiskt gick på Saddams egen bluff?


Det andra är att Saddam hade avsikten att återuppta framställningen av WMD. Vapenrogrammet hade avbrutits i och med FN-inspektörernas arbete på 90-talet. Men tanken var att ta upp arbetet igen så snart som FN-sanktionerna ("Oil for Food") hade urholkats tillräckligt. Detta betyder inget annat än att en inmarsch i Irak hursomhelst var en ofrånkomlighet. Om vi inte hade gått i krig 2003, hade vi ändå varit tvugna att göra det tre, fem eller tio år senare.

Det tredje är att Saddam inte trodde att koalitionen skulle våga sätta igång ett landkrig med syfte att störta honom. Skälet till detta var att han noga följde västmedierna och framför allt BBC och CNN-International. Precis som som många andra medieorganisationer var BBC och CNNI starkt kritiska mot Bushs och Blairs krigspolitik. Detta ledde till ett slags önsketänkande från redaktionernas sida där man överdrev fullkomligt likgiltiga företeelser som de stora fredsdemonstrationerna under vårvintern 2003, Frankrikes obstruktioner i FN eller varningarna om att "den arabiska gatan" skulle explodera. Paraden i media av USA-kritiska reportrar och "experter" förledde alltså Saddam till att tro att han inte hade något frukta från koalitionen, eftersom Väst aldrig skulle våga gå emot den mäktiga fredsopinionen.

Den sista punkten är närmast komisk. Ju mer medierna i väst lämnade den journalistiska objektiviteten bakom sig och förvandlade sig till aktivister med uppgift att "stoppa kriget", desto mer trodde Saddam att han inte hade något att frukta, vilket gjorde honom så pass kompromissovillig att kriget blev helt oundvikligt.

Medierna hamnade i samma position som som Mefistofeles i Goethes Faust: "Ein Teil von jener Kraft, die stets das Böse will und stets das Gute schafft". De ville ha fred till varje pris, men ga
ranterade genom sitt uppträdande att kriget blev ett faktum.

Eller som Churchill sade till eftergiftspolitiker och fredsvänner 1939 strax före krigsutbrottet: "You have a choice between the disgrace and the war. You chose the disgrace. But you will get the war all the same..."

13 kommentarer:

Jonas Islander sa...

Bra poänger, men att Saddam försökte få världen att tro att han hade massförstörelsevapen är ingen bra ursäkt för Bush-regeringen (eller för Blair).
Att svaga länder försöker verka starkare än de är, är en normal del av det politiska spelet och något som alla underrättelsetjänster och regeringar måste kalkylera med.

Dessutom anklagar man inte Bush och Blair för att ha ljugit om massförstörelsevapen bara för att de visade sig ha fel. Kritiken bygger på att Bush-regeringen t ex hade tillgång till rapporter som talade emot massförstörelsevapen, men som man valde att mörklägga.

Anonym sa...

Vi som läser den här bloggen med stor behållning, betackar oss för kommentarer som Jonas Islander kommer med. Gissningar och politiska åsikter platsar inte här!

Krigsblogg 2007 sa...

Hallå där Jonas och Anonym,

Ja det är många som resonerar som du, Jonas, men vad gäller din första poäng skulle jag vilja säga att massförstörelsevapen sätter frågan om preventivslag i ett annat ljus, än om det handlar om en diktator i stösta allmänhet. Man spelar inte roulett om WMD. Det är alltid bättre att ta det säkra före det osäkra i sådana fall (vilket Bushregimen gjorde - och vilket åtminstone jag gör vad gäller Iran). Statsledningens främsta uppgift är att se till den egna nationens intressen - och utifrån detta måste den göra sina bedömningar...

Och vad gäller punkt två antar jag att man inte fäste så stort avseende vid de "kontraindikatoriska" rapporterna eftersom man helt enkelt inte trodde på dem...

Tack för ditt intresse, käre Anonym. Men jag låter folk säga vad de vill här på sidan. Jag har ännu inte börjat "moderera" inläggen, vilket ju tenderar att bli allt vanligare... (du skulle bara se vad jag får skickat till mig på min "hotmail-adress").

Trevlig helg mina herrar (det är nästan bara "herrar" som läser denna blogg...)

/Erik

Anonym sa...

Jag måste hålla med Jonas här!
Hans Blixt konstaterade år efter år, rapport efter rapport att Irak INTE har tillgång till kärnvapen men Bush sket FULLSTÄNDIGT i det för att han hade siktet inställt på oljan och alla miljarder som skulle pumpas in i försvarsindustrin.
Jag får en känsla av att du är en krigshetsare också Erik, precis som idolen Bush.

Krigsblogg 2007 sa...

Bäste Anonym,

Jag vet nog ingen som trodde att Saddam hade kärnvapen.

WMD är ju tredelat: Underrättelsetjänsterna trodde att Saddam hade kemiska ooch bakteriologiska vapen, samt jobbade med att skaffa sig kärnvapen. Han hade avvecklat detta under första inspektionsrundan på 90-talet, men tänkte starta upp det igen så snart som sanktionerna hade mildrats, så även om det inte hade blivit krig 2003 hade kriget blivit en nödvändighet några år senare.

Om nu pengar olja och försvarsindustri var så viktigt för Bush - varför slöt han då inga avtal med Saddam istället för att gå i krig? Då hade han ju "tjänat" mera...

Och att jag skulle vara krigshetsare? Du kommer ingenstans med smicker, käre anonym... ;-)

1:a anonym sa...

Att analysera bakgrunder och orsaker till olika militära insatser är inte detsamma som att vara en krigshetsare. Det är viktigt att förstå både de militära och politiska beslutsprocesserna bakom krig. Det är detta som gör den här bloggen mycket läsvärd.

Krigsblogg 2007 sa...

Tackar...

Jonas Islander sa...

Till Anonym #1: Bush-regeringen kände till att det fanns falska bevis för att Irak skaffat sig massförstörelsevapen i omlopp, till och med medvetna förfalskningar. Från Wikipedia:

"On March 7, 2003, intelligence documents submitted as evidence to the IAEA were dismissed by the agency as forgeries, with the concurrence of outside experts. At the time, a U.S. official claimed that the evidence was submitted to the IAEA without knowledge of its provenance, and characterized any mistakes as 'more likely due to incompetence not malice'"[1]

När jag skrev att Bush-regeringen hade fått rapporter som talade mot massförstörelsevapen och som man valt att mörklägga, tänkte jag på Joseph Wilsons rapport från Nigeria [2], som skapade mycket uppmärksamhet i USA när den publicerades. Men nu har jag läst att de flesta experter anser att Wilsons rapport inte motbevisade Bush-regeringens påståenden, så jag får backa på den punkten.

Till Krigsbloggaren: Bush-regeringen hade inte rätt att starta krig på egen hand, utan måste få det godkänt av den amerikanska kongressen. För detta hävdade man att man hade tillgång till hemligstämplade bevis, som visade att Irak hade en flotta med kemiska och biologiska missiler som kunde avfyras mot det amerikanska fastlandet[1], något som visade sig totalt sakna verklighetsförankring.

Det är först och främst detta som Bush kritiserats för. Du kanske tycker invasionen var berättigad i vilket fall, men stora delar av det amerikanska folket och den amerikanska kongressen tyckte inte det. Hade Bush sagt att Irak tänkte skaffa skaffa sig massförstörelsevapen någon gång i framtiden, hade han knappast fått invasionen godkänd. Det är därför Bush-regeringen fått så mycket kritik, till och med från det egna partiet.

Jag tvivlar på att Irak-invasionen var i USA:s bästa intresse. Även om Saddam skaffat sig massförstörelsevapen, skulle det varit vansinne för honom att använda dem mot USA. Det skulle lett till ett enigt fördomande från FN och omedelbara krigsåtgärder från ett enigt USA och EU.

Istället har Irak-invasionen gett USA stora mängder badwill i västvärlden, och verkar ha förvärrat USA-hatet och stödet för terrorism i mellanöstern starkt.

Kom också ihåg att Irak aldrig varit inblandat i någon terrorattack mot USA, och att man under 80-talet var USA:s närmaste allierade i mellanöstern. Irak har bara varit ett militärt hot mot sin närmaste omgivning (andra länder i mellanöstern).

Referenser:
[1] http://en.wikipedia.org/wiki/2003_invasion_of_Iraq#Casus_belli_and_rationale
[2] http://query.nytimes.com/gst/fullpage.html?res=9C07E3D61E3AF935A35754C0A9659C8B63

Krigsblogg 2007 sa...

Käre Jonas (du är tydligen också uppe och ugglar precis som jag...)

Jag håller med dig i de flesta sakfrågorna, men däremot inte vad gäller bedömningarna.

Jag tycker att invasionen av Irak var helt berättigad - och borde ha skett redan under 90-talet.

Du verkar ju vara en person som har ett etiskt perspektiv på saker och ting - och därför torde väl argumentet om ett "växande USA-hat" falla på hälleberget (som det så vackert heter...) även för dig?

Låt oss säga att du står inför ett val att göra rätt eller fel; låt oss säga att den rätta handlingen leder till en massa problem från personer som du faktiskt inte respekterar särskilt mycket emedan deras moraliska hållning - i ditt tycke - dikteras av egenintresse, feghet eller till och med ondska... Inte skulle väl detta få dig att avstå från att göra vad som vore rätt?

Hälsar Erik

Jonas Islander sa...

Nej, jag skulle inte bli förvånad om Bush var övertygad om att han gjort rätt. Och jag skulle inte bli helt förvånad om han hade ett idealistiskt motiv i botten.

Men ska inte en president göra det som är bäst för sitt land? Vad har USA tjänat på Irak-kriget?

Krigsblogg 2007 sa...

Det där är ju en bedömningsfråga...

Jag är ju "militarist" i ordets egentliga mening (i det att jag tror att militär styrka är det avgörande för all politisk framgång).

Jag anser därför att man bör skapa ett politiskt klimat där "våldslösningar" ses som normala sätt att lösa internationella problem, vilket ju gynnar oss här i väst, eftersom vi är militärt överlägsna.

Dessutom bör vi se till att vi har framskjutna positioner där det kan behövas. Det är därför utmärkt att vi har trupp i Väst- och Centralasien som slåss mot våra fiender.

Lika lite som vad gäller "nassarna" på 40-talet går det ju att få till stånd en kompromiss mellan jihadisterna och oss. Vi måste helt enkelt döda dem.

Vad USA (och vi) har "tjänat" på Irakkriget är alltså att pojkarna överhuvud taget är där.

Jag är mycket intresserad av kolonial- och imperiepolitik under 1800- och början av 1900-talet. En viktig läxa för att uppnå "världsherravälde" handlar om uthållighet. Demokraterna i USA kritiserar ju Bush för att Irakkriget varat längre än andra världskriget. De borde istället titta på pacificeringen av lilla Filipinerna på 1890-talet. Det tog amerikanerna 10 år.

Där har vi vår närmaste framtid (som jag tror...)

Trevlig helg och tack för att du bryr dig

/Erik

Erik Svensson sa...

Ett par kritiska kommentarer här:

Bevisfrågan är rätt så viktig här, menar jag. Argumenterar man likt Erik att "man inte kan spela roulett" om det finns risk för att Irak (eller något annat land för den delen) KANSKE har massförstörelsevapen, så blir det alldeles för bekvämt för krigsförespråkarna eftersom de i princip inte behöver argumentera för den högst kontroversiella ståndpunkten att det alltid är rätt att anfalla så fort det finns minsta misstanke (välgrundad eller ej). Det tyder på att krigsförespråkarna inte riktigt tror på kraften i sina egna argument.

Enligt min uppfattning har kriget i Irak varit en katastrof, inte minst p. g. a. terrorismen i världen har ÖKAT sedan 2003, inte minskat. Ett krig mot Iran skulle vara lika katastrofalt. Det var ett sundhetstecken att världsopinionen 2003 lyckades fördröja anfallet mot Irak, om än ej stoppa det helt och hållet. Jämför med inför Första Världskriget då miljoner vilseledda massor gick ut och demonstrerade FÖR kriget och sina ledare som ledde dem ut i katastrofen.

Sedan kan man ju alltid ifrågasätta om världen med automatik blir osäkrare om t. ex. Iran skulle skaffa kärnvapen? Varför det? Om Iran skaffar kärnvapen så kan man lika gärna hävda att risken för krig i Mellanöstern MINSKAR, eftersom dess ärkefiender Pakistan och Israel då inte kommer att våga anfalla Iran, eller för den delen USA. Det krävdes t. ex. att Nordkorea skaffade kärnvapen för att USA skulle sluta med sitt vapenskrammel, och USA skulle aldrig våga anfalla kärnvapenmakterna Kina eller Ryssland.

Det är ingent argument för att Iran BÖR skaffa kärnvapen, iochförsig, men jag är inte säker på att världen skulle bli mer osäker om de gjorde det. Det största hotet mot stabiliteten i Mellanöstern och världen är USA, inte Iran. Iran har inte anfallit ett enda land sedan 1700-talet, till skillnad från Israel och USA som har mycket aggressiv utrikespolitik båda länderna.

Niklas Lindgren sa...

Öh, om någon nu drar slutsatsen att det största problemet på koreanska halvön är USAs vapenskrammel...och inte att Nordkorea (förutom att reducera sina egna medborgare till gräsätare) allt sedan 50-talet utfört direkta militära anfall på Sydkorea, så ser jag ingen större mening att ta hänsyn till övriga slutsatser från samma läger....