Soldat ur Delta Force i samspråk med lokal affärsinnehavare
Förberedelserna inför talibanernas våroffensiv är i full gång. Radikalislamisterna är just nu i färd med att kraftsamla i sina baser på pakistanskt territorium i väntan på snösmältningen. Men inte heller på koalitionssidan sitter man med armarna i kors.
President Bush har bestämt sig för att inte vänta på att hans europeiska allierade skall komma till slag vad gäller truppförstärkningar i det afghanska Sydkommandot (kring Helmand), utan skickar just nu en kontingent på över 3000 man marininfanteri för att förstärka de trupper ISAF redan har på plats.
En lika viktig åtgärd fullbordades för ett par dagar sedan i det att en amerikansk militärbas i Afghanistans Östkommando nu tycks ha öppnats. Basen är förlagd på en bergstopp vid Ghakhipasset i provinsen Kunar, blott tre kilometer från den pakistanska gränsen och stamdistriktet Bajaur - ett av de federalt administrerade stamdistrikten (FATA) till vilka även Waziristan hör.
Ett avgörande hinder för koalitionsstridkrafterna är svårigheten att företa så kallade hot pursuits i kampen mot fienden. För talibanerna utgör såväl Pakistan, som Afghanistan en enda operativ helhet, under det att västmakterna mycket väl kan slåss på den afghanska krigsskådeplatsen, men tvingas göra halt så snart man når Pakistans gräns. Talibanerna slår till, men drar sig därefter tillbaka över gränsen till FATA där de är i trygghet. Det hela liknar det slags "asymmetri" som råder mellan internationell brottslighet vis-à-vis nationella poliskårer. Amerikanarna har gång efter annan försökt beveka general Musharraf att få tillstånd att åtminstone företa förföljelseaktiviteter på pakistanskt territorium, men alltid fått nej, av skäl som har att göra med de hänsyn till den allmänna opinionen som även en auktoritär ledare (som Musharraf) måste ta.
Dock har mindre grupper av amerikanska specialstridskrafter (som arméns Delta Force och flottans Navy SEAL) gång efter annan företagit operationer på andra sidan gränsen och informerat de pakistanska myndigheterna först i efterhand. Dessa operationer har hittills haft en viss ad hoc-karaktär, men i och med Kunar-basen finns möjlighet att mer systematiskt (och under längre td) operera inom FATA. Det talibanska ledarskapet har varit väl medvetet om det hot en amerikansk bas i området utgör, och man har vid flera tillfällen försökt hindra konstruktionen, dock utan att lyckas. Basen är dessutom ytterst väl placerad för "opportunistiska" aktioner om någon ur al-Qaidas ledarskap plötsligt skulle visa sig. Regionen på ömse sidor gränsen - Chitral - är var Usama bin Ladin, liksom hans andre man, Ayman al-Zawahiri tros uppehålla sig.
Det här är naturligtvis ingenting som den Pakistanska regeringen officiellt kan godkänna, men uppenbarligen väger militär logik tyngre än diplomatiska reverenser från amerikanskt håll. Amerikanerna kan dessutom trösta sig med att man denna gång har folkrätten i ryggen.
Förberedelserna inför talibanernas våroffensiv är i full gång. Radikalislamisterna är just nu i färd med att kraftsamla i sina baser på pakistanskt territorium i väntan på snösmältningen. Men inte heller på koalitionssidan sitter man med armarna i kors.
President Bush har bestämt sig för att inte vänta på att hans europeiska allierade skall komma till slag vad gäller truppförstärkningar i det afghanska Sydkommandot (kring Helmand), utan skickar just nu en kontingent på över 3000 man marininfanteri för att förstärka de trupper ISAF redan har på plats.
En lika viktig åtgärd fullbordades för ett par dagar sedan i det att en amerikansk militärbas i Afghanistans Östkommando nu tycks ha öppnats. Basen är förlagd på en bergstopp vid Ghakhipasset i provinsen Kunar, blott tre kilometer från den pakistanska gränsen och stamdistriktet Bajaur - ett av de federalt administrerade stamdistrikten (FATA) till vilka även Waziristan hör.
Ett avgörande hinder för koalitionsstridkrafterna är svårigheten att företa så kallade hot pursuits i kampen mot fienden. För talibanerna utgör såväl Pakistan, som Afghanistan en enda operativ helhet, under det att västmakterna mycket väl kan slåss på den afghanska krigsskådeplatsen, men tvingas göra halt så snart man når Pakistans gräns. Talibanerna slår till, men drar sig därefter tillbaka över gränsen till FATA där de är i trygghet. Det hela liknar det slags "asymmetri" som råder mellan internationell brottslighet vis-à-vis nationella poliskårer. Amerikanarna har gång efter annan försökt beveka general Musharraf att få tillstånd att åtminstone företa förföljelseaktiviteter på pakistanskt territorium, men alltid fått nej, av skäl som har att göra med de hänsyn till den allmänna opinionen som även en auktoritär ledare (som Musharraf) måste ta.
Dock har mindre grupper av amerikanska specialstridskrafter (som arméns Delta Force och flottans Navy SEAL) gång efter annan företagit operationer på andra sidan gränsen och informerat de pakistanska myndigheterna först i efterhand. Dessa operationer har hittills haft en viss ad hoc-karaktär, men i och med Kunar-basen finns möjlighet att mer systematiskt (och under längre td) operera inom FATA. Det talibanska ledarskapet har varit väl medvetet om det hot en amerikansk bas i området utgör, och man har vid flera tillfällen försökt hindra konstruktionen, dock utan att lyckas. Basen är dessutom ytterst väl placerad för "opportunistiska" aktioner om någon ur al-Qaidas ledarskap plötsligt skulle visa sig. Regionen på ömse sidor gränsen - Chitral - är var Usama bin Ladin, liksom hans andre man, Ayman al-Zawahiri tros uppehålla sig.
Det här är naturligtvis ingenting som den Pakistanska regeringen officiellt kan godkänna, men uppenbarligen väger militär logik tyngre än diplomatiska reverenser från amerikanskt håll. Amerikanerna kan dessutom trösta sig med att man denna gång har folkrätten i ryggen.
3 kommentarer:
Läser precis Black Hawk Down och kan därför med kännarens blick konstatera - jodå, deltakillen bär polisonger.
Hehe... de skall väl ha mustascher också?
Jag tror att det var alla specialstyrkors "moder - brittiska SAS - som började med det där...
/Erik
Men hur kan de låta amerikanen skämma ut sig genom att gå omkring med bara armar? Afghanska män är nästan lika restriktiva som afghanska kvinnor med att visa hud och har alltid långärmade kläder. So much for winning hearts and minds när man går omkring som ett j-a ufo.
Skicka en kommentar