Iraks premiärminister Nuri al-Maliki och Irans president Mahmoud AhmadinejadJag skriver ett kort inlägg för att ge den iranske presidenten Ahmadinejads besök i Irak, nu i helgen, lite perspektiv. Det TT-telegram som återgavs i bland annat DN och Svenskan i går ger knappast en riktig bild av vad som inträffat.
Där står bland annat den absurda sentensen:
Ahmadinejads besök manifesterar Teherans stöd för regeringen i Bagdad och genomförs i trots mot USA, som stödjer den irakiska regeringen men har mycket fientliga relationer till Iran.
Att Ahmadinejad har fått möjlighet att besöka Irak beror på att amerikanerna har givit evenemanget sitt samtycke. Det skall ses som en belöning för att Iran under senare tid minskat sitt stöd till de så kallade "specialgrupperna" - shiitiska terrorister som utbildats av det iranska revolutionsgardets Quds-styrkor. Ett tecken på detta är den stora minskningen av IED-attentat i Irak där iranska minor med riktad sprängverkan används. Som tack får nu den mikroskopiske Ahmadinejad (157 cm) göra sitt besök, vilken som bieffekt har att knyta upp den iranska regimen med al-Maliki och distansera den från konkurrerande grupper, som de kring Muqtada al-Sadr. Det är heller inte otänkbart att iranierna även hjälpt till att förmå al-Sadr att förlänga sin vapenvila - vilket också ligger i Iraks och USA:s intressen.
Naturligtvis har Ahmadinejad tagit tillfället i akt att utföra sedvanliga krumbukter inför inhemska och (godtrogna) internationella medier, i form av olika uttalanden där han exempelvis "varnar" USA - men han hade inte kunnat sätta sin fot på Irakisk mark om USA inte hade givit sin tillåtelse.
Vad gäller den här typen av händelser agerar den shiitiske al-Maliki, den kurdiske presidenten Talabani, samt amerikanerna (som delvis tillvaratar de irakiska sunniternas intressen) alltid i tandem.
Men det förstod ni säkert?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar