Knight's Assault slås ut i Basra

9 irakiska mekaniserade infanteridivisionen deltar i Operation Knight's Assault mot Janish al-Mahdi i Basra

Efter ett förlängt påskfirande (vilket framför allt inneburit omfattade arbete på huset) är jag nu tillbaka i sadeln.

Intressantast just nu är givetvis striderna i Basra mellan irakiska regeringstrupper och olika shiitiska privatmiliser; och främst bland dessa den så kallade JAM-milisen (janish al-Mahdi, "Mahdiarmén") som leds av den Orson Welles-liknande shiitiske predikanten och hetsprorren Muqtada al-Sadr. Operationen mot miliserna går under beteckningen Operation Knight's Assault ("Riddarnas stormanlopp" - ibland är militärens beteckningar på operationer lika fåniga som radikalislamisternas namn på sina insurgentrörelser. Krgsblgs. anm.). Fortfarande tycks allt stå och väga, men det finns ett par saker att ta fasta på.

Shiitisk splittring

En viktig del av bakgrunden till striderna är att det finns latenta spänningar mellan de olika shiitiska grupperingarna i Irak. Iraks premiärminister, Nuri al-Maliki är shiitisk ledare för Dawa-partiet och leder en koalitionsregering bestående av kurder, kristna och mindre shiitiska partier. Utanför denna koalition står inte bara merparten av sunniterna utan även Muqtada al-Sadrs shiitiska parti. Shiiterna dominerar det oljerika södra Irak kring Iraks andra stad Basra, samt viktiga delar av själva Bagdad. Kring oljan och makten över huvudstaden har en hel mängd brytningspunkter utvecklat sig mellan de shiitiska trosbröderna. Muqtada al-Sadr har sin viktigaste maktbas i sin milis, JAM, som hämtar stort stöd bland den fattigare stadsbefolkningen í Bagdad och Basra. Dawa-partiet, samt deras allierade SCIRI ("Iraks högsta islamska råd") hämtar framför allt sitt stöd ur shiitisk medelklass och landsbygdsbefolkning. Al-Maliki har i kraft av att vara Iraks folkvalde ledare inte bara armén bakom sig, utan även den SCIRI-trogna Badr-milisen. I Basra kompliceras situtionen även av att den lokale borgmästaren Muhammed al-Walili genom sin egen Fahdilah-milis innehar kontrollen över Basras viktiga oljeutskeppningshamn.

Milisernas förfall

En utveckling som präglat Irak under de senaste åren är milisernas förfall från "befrielseorganisationer" till kriminella nätverk. Detta är inget nytt utifrån ett historiskt perspektiv. Den italienska maffian leder sitt ursprung från den sicilianska motståndsrörelse som bekämpade hertigens av Anjou trupper på medeltiden. Så länge motståndet varade kunde man räkna med den lokalbefolkningens ekonomiska och moraliska stöd. Men när kampen väl var vunnen upplöste sig inte motståndsrörelsen. Man hade vapnen och organisationen kvar och kunde leva vidare genom indrivandet av "skatter" i gengäld för "beskydd". Denna utveckling har varit tydlig i Bagdads shiitiska förstäder, där JAM och diverse utbrytargrupper ur denna organisation har förvandlats till ett slags brottssyndikat som försörjer sig på smuggling och utpressning. Ännu mer markant har denna tendens varit i Basra.

Basra

Sedan Basra fallit för brittiska styrkor, 2003, betraktades denna stad som den kanske lugnaste i hela Irak fram till 2005. Då blev det tydligt att milisstyrkor och organiserad brottslighet allt mer började få staden i sitt grepp. Skälet till detta var att britterna inte satte hårt mot hårt i ett inledande skede, utan av politiska skäl försökte bedriva ett slags fredsbevarande verksamhet istället för COIN-krigföring mot dessa grupper. När britterna lämnade Basra under förra året tog miliser och brottslingar helt över staden. Det ekonomiska livet kretsar sedan dess kring utpressning av lokala affärsidkare och oljesmuggling. De enda lagar som upprätthålls tycks vara ett slags variant av sharia som framför allt riktas mot kvinnor som bär make-up eller inte är ordentligt täckta. Sedan britterna drog sig tillbaka har ett hundratal kvinnor avrättats av JAM för lösaktighet.

Utvecklingen i Basra är något som alla som argumenterar för ett amerikanskt trupptillbakadragande från Irak bör tänka väldigt noga på. När britterna lämnade staden tog laglösheten över.

Knight's Assault

Nu har alltså centralregeringen, under al-Malikis ledning, bestämt sig för att göra något åt situationen. Basra och Bagdads förstäder skall återigen föras in under lagen. Timingen är väl vald så till vida att det sunnitiska motståndet mer eller mindre har brutits och al-Qaida har förlorat sina viktigaste positioner i Diyala-provinsen och nu bara har fästena i Mosul kvar (tumregel: AQ kan inte segra om de inte kontrollerar Bagdad; och AQ kan inte besegras om de inte drivs bort från Mosul), samtidigt finns 19 amerikanska brigader kvar i landet för att upprätthålla grundläggande säkerhet på nationell nivå.

Det är oklart vilka truppstyrkor al-Maliki använder sig av i Basra, men kärnformationen tycks utgöras av 9 irakiska infanteridisionen. Inga koalitionsstridskrafter tar aktiv del i operationerna men såväl amerikanska, som brittiska trupper agerar spärr mot gränsen till Iran och deras respektive flygtridskrafter har understött operationen. Regeringsstyrkornas taktik tycks bestå i införa utegångsförbud och att dela in Basra i sektorer och därefter försöka rensa dem successivt. Det är oklart vilka framgångar man haft hittills, men förlusterna verkar synnerligen måttliga med ett 50-tal stupade på båda sidor. Skälet till att koalitionsstridskrafter inte deltar är givetvis att låta hela operationen framstå som en kamp mellan Iraks folkvalda regering och ett antal brottssyndikat.

Bagdad

JAM har sedan operationerna inleddes i tisdags utökat sin verksamhet i Bagdad. Metoderna har framför allt bestått i åtgärder som syftar till att dra till sig internationell uppmärksamhet, såsom massdemonstrationer och raketangrepp mot Bagdads "gröna zon", där presidentkansli, parlament och USA:s ambassad befinner sig. Man försöker också genomföra ett slags "icke-vålds-protest" genom strejker och butiksstängningar. Detta är dock ett tveegget vapen, eftersom detta även berövar familjeförsörjare sin dagliga inkomst och i Bagdad verkar åtminstone JAM tvingats hota affärsidkare till livet för att förmå dem att stänga sina butiker. Regeringsstyrkorna har slagit en järnring runt JAM:s huvudfäste i stadsdelen Sadrstaden (uppkallad efter Muqtada al-Sadrs far, storayatollan Muhammed al-Sadr).

Muqtada al-Sadr

Som jag påtalat flera gånger har en stor del av framgångarna med the Surge bestått i att al-Sadr utlyste en vapenvila i augusti förra året och därefter förlängde den i februari. Al-Sadr hävdar fortfarande att vapenvilan är i kraft (han anbefaller dock "civilt motstånd" mot al-Maliki-regimen), men likväl bedrivs större delen av stridigheterna av JAM, samt utbrytargrupper ur samma organisation som motsätter sig vapenvilan. Al-Sadr befinner sig i en rävsax. Han kan inte påbörja ett aktivt motstånd utan att tvingas gå under jorden och således förlora möjligheten att ta makten i Irak på fredlig väg, samtidigt som han inte har militär (eller folklig) styrka att ta makten med våld, vilket de mest extrema av hans anhängare fordrar.

Hur kommer det att gå?

Läget är ganska svårbedömt i nuläget, men tumregeln är nog denna: lyckas regeringssidan rensa Basra på en vecka har man vunnit en enorm prestigeseger, om man däremot kör fast riskerar man att förlora stöd bland mer opportunistiska delar av den shiitiska befolkningen, samt få en ny insurgentrörelse på halsen när nu det sunnitiska motståndet mer eller mindre stäckts.

Fortsättning följer...