söndag 30 mars 2008

Uppdatering operation صولة الفرسان

Irakiska regeringssoldater i aktion

Nu har jag kollat runt lite på olika sajter och diskussionsfora - och den samlade bilden av vad som just nu sker i Irak är... osammanhängande. Om Maliki-ministären trodde på en snabb historia så trodde de fel. Dock vill jag för egen del hävda att det är lika bra att försöka dra in södra Irak under centralregeringens kontroll så snart som möjligt - och om detta måste ske med militära medel, så må det vara så...

Allmänt

JAM ("Mahdiarmén") är inte på något vis en slagen styrka, men man har likväl fått vidkännas en del förluster. Browsar man runt lite blir siffrorna 360 döda, 530 skadade, 350 tillfångatagna och ett 50-tal som givit upp självmant. Detta låter inte så mycket, men ta med i beräkningen att det handlar om en total styrka på c:a 50000 man. Om regeringssidan kan bibehålla samma intensitet i striderna torde "utnötningseffekten" nå ett kritiskt stadium om c:a två veckor. Just nu dör de dummaste och de modigaste av Mahdiarméns gossar i ungefär lika delar... Gott så.

Politiskt

Den stora koalitionsregeringen som just nu styr Irak har lyckats bibehålla sin inre enighet i striderna mot JAM och de iranskstödda specialgrupperna. Kurderna, representerade av president Jalal Talabani, står bakom operationen till 100 procent. JAM:s ledare, Muqtada al-Sadr, har från sin säkra vistelse ort i Iran gjort uttalanden om att hans anhängare inte skall lämna ifrån sig sina vapen, att han vill ha en förhandlingslösning och att kampanjen med strejker och "civil olydnad" skall fortsätta. Såväl regeringssidan som al-Sadr har i sina offentliga utspel tvingats lita till retoriska fiktioner: al-Maliki hävdar att operationen riktar sig mot "kriminella element" för att inte stöta sig i onödan med bredare shiitiska grupper. I själva verket handlar det om att vingklippa hela JAM-milisen. Al-Sadr hävdar bestämt om att hans motstånd riktar sig mot "den utländska ockupationsmakten" för att inte stöta sig med andra grupper inom den shiitiska befolkningen, när hans aktivitet egentligen riktas mot den shiitiskt dominerade regeringen och den likaledes shiitiska Badr-milisen.

Bagdad

De häftigaste striderna äger rum i de stadsdelar där Sadr också har sitt största stöd, såsom i den lämpligt uppkallade "Sadr-staden". Regeringen har infört ett totalt utegångsförbud som löper tillsvidare. I Bagdad drar amerikanska styrkor huvudlasset i striderna, under det att irakisk armé och polis mer eller mindre spelar en understödjande roll. Upproret i Bagdad tjänar framför allt ett propagandistiskt syfte med tanke på världspressens närvaro. Striderna har överlag varit tämligen måttliga med c:a 50 stupade Mahdister, ett tiotal man ur de irakiska säkerhetsstyrkorna och tre amerikaner.

Basra

Striderna fortsätter kring det nätverk av avspärrningar som den irakiska armén upprättat i och ikring staden. Den amerikanska Marinkåren deltar sporadiskt i striderna. Brittiskt och amerikanskt attackflyg deltar också i striderna genom angrepp mot JAM:s granatkastarpostioner - även brittiskt artilleri används nu i samma syfte med eldgivning från positioner i närheten av Basras internationella flygplats. Rykten gör gällande att britternas tre "stridsgrupper" (bestående av 650 man vardera) nu är redo att rycka in i Basra vid behov. Det vore bra om de fick tillfälle att göra detta och därigenom bättra på det skamfilade rykte de förskaffat sig genom att inte ha tillåtits att sätta hårt mot hårt mot milisgrupper och brottssyndikat i ett tidigare skede. Som det gamla talessättet lyder: "vanära kan bara tvättas bort med blod" - eget eller andras.

Andra städer

I samband med operation Sawlat al-fursan tycktes JAM kvickt ha kommit ut ur sina gömmor och ta kontrollen över ett antal mindre städer i södra Irak. Det är mycket svårt att få någon klar bild av vad som sker på dessa orter, men såväl Nasirijah som Diwanijah tycks nu vara tillbaka under regeingstruppernas kontroll. Samma utveckling tycks ha skett i Babylon och Karbala, men man skall nog låta osvuret vara bäst.

Vad kommer att ske?

Ja, säg det... Det kommer nog att komma en serie fredstrevare från al-Sadrs sida under de närmaste dagarna, som i princip kan gå ut på att JAM avbryter striderna (men behåller sina vapen) mot att regeringen ger JAM:s milismän amnesti. Om regeringen skulle gå med på detta (eller en variant av något dylikt) kan man konstatera att regeringssidan misslyckats - ja, till och med har förlorat kampen. En förhandlings lösning måste innehålla lite mer än bara detta. I annat fall måste man in gå in i Basra och ta kontroll över staden, även om detta kommer att ta sin lilla tid och kosta en hel del människoliv. Al-Sadr befinner sig för närvarande i en besvärlig situation (liksom även hans motståndare), men man skall aldrig underskatta överlevnadsförmågan bland Mellanösterns politiker. Al-Sadr har varit uträknad förr - och kommit tillbaka.

7 kommentarer:

lubbe ferrysson sa...

Hej Erik, tack för intressant läsning. Sista nyhet är att Sadr gav order till sina trogna att dra sig ur gatorna för att undvika dödande. Troligen gick det inte så bra för honom. Jag hittade en intressant nyhet på BBC till. Har du någon kommentar till detta

Krigsblogg 2007 sa...

Hallå Lubbe!

Ja, jag hörde just nu om Sadrs senaste utspel - och förmodligen kommer det att bli mer av den varan under de närmaste dagarna...

Väldigt intressant nyhet från BBC. Jag hade inte en aning om det där. Det där är helt rätt väg att gå tror jag...

UAE var ju brittisk "Trucial-stat" ända fram till 70-talet (tror jag?), och armén är närmast helt och hållet uppbyggd av britterna.

De vet nog också vad ett nederlag för västmakterna och ett ökat iranskt inflytande skulle betyda för dem själva, såväl ekonomiskt som politiskt...

Go Emirates!

BR sa...

Hej Erik!

Visst skulle väl en militär framgång i Basra för den nya irakiska krigsmakten innebära en rejäl moralisk booster för såväl den som för centralregeringen?
Vilken betydelse tror du i så fall att en sådan framgång skulle få som propaganda mot andra miliser och terroristorganisationer i Irak?

Hälsn.

BR

Anonym sa...

Moqtada testar den irakiska regeringens stridsvilja och dito förmåga, och märker att den är obehagligt stor. Dags att dra sig ur för den här gången. Det är m.a.o. samma visa som när amerikanerna 2004 visade sig vara fullt kapabla att bekämpa sunniter, al qaeda-terrorister och mahdi-"armén" samtidigt. Frågan är väl hur stor kontroll Moqtada har över milisen, men han är helt klart en jobbig typ. Är det inte dags att nacka "Orson on the Euphrates" snart? Eller får det ingen verkan?

Krigsblogg 2007 sa...

Kära vänner, tack för era kommentarer...

Till BR: Visst vore väl en militär framgång mot JAM extremt viktigt för centralregeringen. Först har det ju handlat om al-Qaida - därefter måste JAM komma. Det går inte att bygga upp ett land om man har en massa stater i staten. Försvinner denna organisation är mycket vunnet för att "normalisera" hela landet.

Till Anonym: Precis! Vår Orson Welles-liknande vän klarade sig 2004 p.g.a. tre faktorer:

1) Storayatollan Sistani utbad (heter det så?) sig för honom. Det hade han inte gjort idag nu när han vet vilka kopplingar al-Sadr har till Iran. Sistani värgrade ju träffa Ahmadinejad när han var på besök i Irak under förra månaden..

2) Britterna (!) bad jänkarna att inte driva aktionerna mot al-Sadr för långt detta år. De trodde att en död al-Sadr skulle bli "martyr" och skapa problem i Basra. De glömde tydligen den äldsta maximen i krigshistorien, nämligen att en död fiende inte till närmelsevis skapar lika mycket problem som en levande fiende...

3) Jänkarna var ganska nöjda själva! "Låt al Sadr lugna ned sin milis så att vi kan ta itu med al-Qaida och de sunnitiska insurgenter som kommer ur Baath-partiet eller är nationalistiska i största allmänhet...

Håhåjaja... Min rekommendation blir nog att skjuta först och fråga sedan...

BR sa...

Hej Erik!
jag ber så mycket om ursäkt att jag blir lite off topic här men vi befinner oss f.n. nära persiska viken ju!
jag blev fascinerad av dina poster om Irans nya sjökrigsdoktrin, Alavimodellen.
Har du något nytt om ev. motmedel mot en "swarming" taktik med FPB?
Kan flytetyg som i nedanstående länk tänkas vara användbara eller måste man använda sig av specialfartyg fullproppade med mångpipiga, småkalibriga Akans?
http://www.defense-update.com/products/p/protector.htm

Hälsn

BR

Krigsblogg 2007 sa...

Hej BR!

Der tycks vara mycket svårt att värja sig mot en riktigt utförd swarming i kombination med landbaserade sjömålsrobotar i kustnära vatten.

Amerikanska flottan hade en stormanöver på temat år 2002 (Milennium Challenge). I korthet gick det åt helvete för Blå flotta som bland annat förlorade ett hangarfartyg!

Marinkåren som spelade rollen av en "svärmande" Röd flotta var mycket nöjda med att ge US Navy en näsbränna.

Den bästa försvarsmetoden tycks vara att "skjuta först och fråga sedan".

Man måste alltså börja med att exempelvis idka intensiv förbekämpning av fientlig stridsledning med eget flyg. Men detta innebär att du själv slår första slaget med alla de konsekvenser detta kan föra med sig.

Ett av tricken med Alavimodellen är att man kan utnyttja fiktionen om att krigshandlingar ännu inte inletts och därefter slå ett första slag...

Kanske kan man som defense-update-länken antyder bekämpa "swarmingen" med ett slags "mot-swarming"... vad vet jag?

Om du inte har läst artikeln ännu så rekommenderar jag "Bowling For Boghammar":

http://smallwarsjournal.com/blog/2008/01/bowling-for-boghammars-2008-ed-1/