Land Warrior är tillbaka

Land Warrior:

a) mini-TV med elektronisk karta, alt. bild från det digitala siktet, b) digital radiomikrofon; c) hörlur; d) elektronisk mus för kontroll av karta och mini-TV; e) digital målfattning, sänder informaton om fientliga positioner till alla andra enheter i realtid; f) sikte med ljusförstärkare; g) videokamera, sänder bilder i realtid till operationsstaben

Just när alla trodde att hela projektet lagts på hyllan återuppstår Land Warrior-systemet, det vill säga utvecklingen av den amerikanska arméns "framtidsuniform". Detta sker efter 15 års diskussioner och tester, samt en sammanlagd utvecklingskostnad på närmare 500 miljoner dollar.

För fem år sedan avbröts Land Warrior-projektet av kostnadsskäl - och med det tanken på att koppla samman den enskilde skyttesoldaten med stridsledning och fordon via en ny typ av uniform.

Land Warrior innebär bland annat att varje enskild fotsoldat via sin dräkt skulle kunna utnyttja det GPS-baserade orienteringssystem som den amerikanska krigsmakten tog fram redan på 90-talet. Land Warrior skulle ha direkt axess till det "intranet" som stridsledning och fordon har tillgång till. Systemet ger via elektroniska kartor en överblick över slagfältet där egna enheter framträder som blå markeringar på en karta och förflyttningar kan observeras i realtid. Fientliga enheter framträder som röda prickar och vsar sig så snart som egen trupp har "lyst upp" dem via laser eller infraröda målfattningssystem. Vidare innebar Land Warrior även en digital kommunikationsradio, en GPS-baserad nödsignalsfunktion, "fjärde generationens" sikten för automatkarbinerna, med mera.

Men utrustningen ansågs, som sagt, för dyr att plocka fram - och dessutom som alltför otymplig av de soldater som prövat ut den.

Dock har man nu gjort ett sista försök att testa systemet under fältmässiga förhållanden och denna gång i Irak. Den enhet som valdes ut för försöket var en bataljon ur 4 interrimsbrigaden (4 "Stryker Brigade"). Bataljonen utgörs av soldater ur det ärevördiga 9 infanteriregementet som sedan sitt framgångsrika deltagande under det kinesiska boxarupproret (år 1900), då västmakterna med militära medel säkrade demokrati och frihandel i Fjärran Östern, har gått under smeknamnet the Manchus.

Även manchurerna tyckte inledningsvis att den 16 skålpund (c:a 8 kg) tunga extrautrustningen var alltför otymplig - men armén gav soldaterna tillstånd att själva experimentera med tillbehören för att se om man inte kunde komma på några förbättringar.

Så skedde också: man kopplade om vissa ledningar för att göra utrustningen mer praktisk; det digitala siktet övergavs eftersom det utgjorde ett hinder vid strid i stadsmiljö; och videokameran förbehölls enbart grupp- och plutonchefer. På så vis har man fått ned vikten till 9 skålpund (4,5 kg). Dessutom har soldaterna tagit fram ett antal förbättringar vad gäller "färgkoderna" på den elektroniska kartan. Grön färg visar nu byggnader och möjliga anmarschs- och flyktvägar. Under luftlandsättningsoperationer i Bakuba (i Diyalaprovinsen) under förra året släpptes bataljonen ned mitt i natten på olika platser ibland så långt bort som 5000 meter från givet mål. De gröna anmarschsindikatorerna medgav att hela manskapet kunde sammanstråla på en bestämda plats vid samma tid och påbörja sina angrepp.

Inte alla manchurer har anammat systemet helhjärtat, men tillräckligt många var så pass nöjda att 5 brigaden ur 2 infanteridivisionen fick tillstånd att utrustas med 1000 Land Warrior-paket. Dessutom har den amerikanska senaten nyligen beviljat 80 friska miljoner dollar för Land Warrior-programmet (och med föredömlig enighet mellan demokrater och republikaner). Kanske är morgondagens fotsoldat snart här?