FARC: vad fanns på hårddiskarna egentligen?

Raul Reyes, f.d. andreman i FARC

Jaha, kära läsare... Jag har arbetat lite på huset idag och nästan lyckats kapa av högra handens tumme och pekfinger! Eftersom jag måste ta det lite lugnt presenterar jag här lite material som jag hade samlat ihop om det nu hade kommit till vapenskifte mellan Colombia och Venezuela (vilket, ärligt talat, endast mycket naiva människor trodde).

Det handlar om innehållet på de hårddiskar som våra colombianska vänner från Fuerzas Espesiales hittade när de förpassade Raul Reyes, andremannen i sydamerikas kanske brutalaste terrororganisation (den marxistiska narkogerillan FARC), till de sälla jaktmarkerna under förra helgen.

Nåväl: vad hittade man då? Jo, bland annat följande:

1) FARC är desperata att bli erkända internationellt som en legitim "frihetsrörelse". Man ställer härvidlag höga förhoppningar på Venezuelas autokrat Hugo Chavez, som lovat FARC att i internationella sammanhang driva kampanjen att regeringar, NGO:s och press inte skall beteckna rebellerna som "terrorister", utan som medlemmar av en militant rörelse, "krigare", etc.

2) Viktigt för FARC är att övertyga världen om att en "fredsprocess" mellan regeringar och icke-officiella organisationer (dvs. FARC) kommer till stånd, enligt mönster från Contadoraprocessen i Mellanamerika, under 80-talet. Tanken är att det internationella samfundet vill premiera "dialog" istället för våld. Planen är att FARC då blir en part i "dialogen" och att man därigenom vinner legitimitet i omvärldens ögon (enligt ett slags analogi med PLO i Mellanöstern).

3) En viktig punkt är att få till stånd en fångutväxling (dvs de vanliga människor som FARC kidnappat mot dömda brottslingar i colombianska fängelser). Skälet är att man efter den colombianska arméns framgångar under senare år inte längre har materiella resurser att ta hand om de tusentals gisslan man har i sitt våld. Tanken är att de frisläppta skall interneras i ett neutralt land (dvs på venezolanskt territorium). Tanken är att vinna i legitimitet. Om Colombias president Manuel Uribe säger "nej" till utväxlingen (vilket är troligt) framstår han som "inhuman" för den internationella opinionen.

4) Det finns många och täta kontakter mellan FARC och Hugo Chavez. De kontinuerligt förvärrade relationerna mellan Venezuela och Kuba visar sig också i detta sammanhang. På hårddiskarna finns flera klagomål från Havanna om Chavez maktfullkomlighet och att man lämnats utanför "informationsloopen".

5) Ecuadors vänsterpopulistiske president Rafael Correa tycks skära pipor i vassen, samt dessutom ha vissa tydliga divalater. Han är ytterst angelägen om att få vara ordförande i en "Contadorakonferens", eftersom så många viktiga länders statschefer kommer att medverka. I en notering från den 18 januari, 2008, skriver Raul Reyes till sina närmaste underlydande att Correa är beredd att byta ut chefer inom polis och militär i gränstrakterna som varit "FARC-fientliga" (dvs följt ecuadoriansk lag!) mot andra som är beredda att se mellan fingrarna. Man kan notera att Correa i sådana fall på egen hand uppgivit ecuadoriansk suveränitet till en terroristorganisation. Detta är faktiskt som om statsminister Reinfeld skulle överlåta kontrollen av Skåne till Hells Angels. I Sverige upphörde denna möjlighet för statschefen med 1719 års regeringsform.

6) FARC vill också använda sig av förkättrade kapitalistmetoder för att gynna sin marxistiska rörelse. Ett till stora delar krypterat avsnitt på datorerna handlar om dessa planer. I ett brev från den 8 februari, 2008, beskrivs planerna om att sälja bensin som man förväntar sig få från "en vänligt sinnad källa" till petroleumhandlare i Venezuela och Colombia efter att man skapat en "investeringsbank" i Caracas (Venezuela) som skall tjäna som front.

7) FARC är efter sex år hjärtligt trötta på en av sin gisslan, nämligen den fransk-colombianska politikern Ingrid Betancourt Det finns en stor mängd anteckningar om henne: hur hon skall behandlas, vilka krav hon har, vart hon skall skickas om det skulle komma till stånd en utväxling, etc. I ett brev medger Reyes att kidnappningen av fru Betancourt var ett misstag.