Bergsinfanteri ur 10th Mountain Division på patrull utanför Gomel i östra AfghanistanIdag tänkte jag bara lyfta fram ett fenomen som inte belyses något vidare i svensk press, nämligen den allt intensivare amerikanska aktivitet som äger rum på pakistanskt territorium.
I januari lyckades man exempelvis döda al-Qaida-bossen Abu Laith al-Libi, samt ett okänt antal terrorister genom ett amerikanskt luftangrepp mot en position i den nordwaziriska staden Azam Warsak. Al-Libi var chef över en libysk fundamentalistisk insurgentgruppering - "Salafistgruppen för bön och strid" (vilka jäkla namn!) - som under pukor och trumpeter anslöt sig till al-Qaida i november 2006. Nu var han på besök för att koordinera sina aktiviteter med al-Qaidaledningen samt inhämta finansieringshjälp. Detta besök var det sista han gjorde.
Ytterligare ett stort upplagt luftangrepp utfördes nu i onsdags (12 mars) mot Lwara Mundi, en by två kilometer från gränsen inne i Nordwaziristan. Byn har befunnit sig under de Siraj Haqqani-trogna talibanernas kontroll sedan 2004 och operationen involverade attackflygplan, helikoptrar och obemannade UAV:s, men däremot inga konventionella marktrupper. Även här tycks det ha handlat om att angripa ett koordineringsmöte, vilken denna gång involverat Haqqanis talibaner och representanter för tjetjenska rebeller.
Tydligen tycks "koordineringsmötena" vara sårbara. När folk förflyttar sig i större grupper utanför sina normala basområden är de givetvis lättare att observera av såväl "observationsplattformar" (som satelliter och UAV:s), som av infiltratörer. Kanske är det också så att dessa möten föranleder en viss mängd teletrafik, vilket både al-Qaida och talibanerna annars försöker undvika i möjligaste mån. Det kan mycket väl handla om det sistnämnda: talibanerna har i alla fall satt i gång en "offensiv" under de senaste veckorna riktad mot telemaster och transpondrar i östra Afghanistan.
Det är alldeles utmärkt att terroristerna kan pressas lite "på hemmaplan". Detta kan behövas nu i vår då kriget mot terroristerna på den afghanska krigsskådeplatsen mycket väl kan gå in i ett avgörande skede.
16 kommentarer:
"...då kriget mot terroristerna på den afghanska krigsskådeplatsen mycket väl kan gå in i ett avgörande skede."
Önsketänkande. Vi förlorar mark för varje dag i Afghanistan. Det är så illa att man t o m låter Ryssland vara med och få in foten. Vad det innebär för de planerade gas-och-oljeledningar som kommer gå genom Afghanistan återstå att se men ett är säkert: Rysslands inflytande i regionen kommer öka ännu mera.
http://www.atimes.com/atimes/Central_Asia/JC15Ag01.html
Asia Times Online... hehe...
/E.
Benägen att hålla med anonym, någon vinst står inte i sikte. Långt därifrån.
Hallå där Klauk och Anonymus: vad jag menade med "avgörande skede" (jag borde ha preciserat det bättre) är att det nu står mellan att det kan gå åt pipan och att man kan få till stånd en fungerande strategi som kan få verka på sikt.
Jag menar inte att att en "vinst" står i sikte inom den närmaste tiden, däremot dess motsats, så att säga.
COIN måste ta tid. Mer trupper måste dit och sedan handlar det om att gneta på... operationer på andra sidan gränsen är en viktig del i sammanhanget.
Jag brukar jämföra COIN med brottsbekämpning... Där kommer heller aldrig segrarna i form av ett Waterloo, utan genom det "trägna arbetet i vingården".
Däremot tror jag inte på Asia Times Online alla tolkningar (typ deras Pepe Escobar) som reducerar alla krig som någonsin funnits till en och samma grundsentens: "It's all about ze Oil...".
/Erik
krigsblogg: Visst harr mycket av det som sker i Centralasien med gas och oljan att göra. Sen att slå till mot talibanerna när de har sina möten är snarast taktik än strategi. Vad som kommer ske är att talibanerna kommer dra sig tillbaka ännu längre in i Pakistan. Hur långt in i landet vågar alliansen utföra sina operationer? Förr eller sen kommer misstag att ske och civila kommer dö - vilken reaktion kommer vi få då? Risken är att vi istället för att lösa problemen i Afghanistan skapar ett nytt Afghanistan av Pakistan med långtgående och oförutsägbara konsekvenser.
För visst behövs det ny strategi i Afghanistan - inte nödvändigtvis mera trupper.
Om vi föreställer oss att Afghanistan är ett skepp med hål i skrovet där vatten läcker för fullt och att våra trupper där är kaptenen, styrmannen och amiralerna som försöker täta hålet med sina händer. Båten läcker lite grann och skeppet håller sig flytande för stunden. Besättningen är däremot bunden vid att hålla hålet tät så det finns ingen som kan styra skeppet. Man har försökt spika igen hålet men vattentrycket är för stort. Vad göra?
Hålet måste ju lagas och skeppet måste fås på rätt kurs igen för att situationen ska våra hållbar i längden. Kanske borde nån från besättningen lämna hålet för en liten stund, med större läckage som följd, och spika igen hålet från utsidan?
Finns det några tillförlitliga källor där man kan läsa om pipelinen som ska gå genom afghanistan? För jag har hört mycket men inte sett nått om den.
Anderson:
Här kan du läsa om USAs intressen i Centralasien:
http://commdocs.house.gov/committees/intlrel/hfa48119.000/hfa48119_0.HTM
Allmänt om oljeledningen:
http://en.wikipedia.org/wiki/Afghanistan_Oil_Pipeline
och
http://news.bbc.co.uk/1/hi/business/1984459.stm
och
http://www.independent.co.uk/news/world/asia/new-us-envoy-to-kabul-lobbied-for-taliban-oil-rights-662688.html
Kuriosa:
Talibanerna har varit på besök hos Unocal i Texas för förhandlingar om oljeledningar men dessa verkar ha strandat av nån anledning:
http://news.bbc.co.uk/2/hi/world/west_asia/37021.stm
Zalmay Khalilzad, född i Pakistan, senare bl a hög chef vid RAND Corporation utarbetade åt Unocal-s räkning Trans-Afghanistan gas pipeline ( http://en.wikipedia.org/wiki/Trans-Afghanistan_Pipeline ).
Khalilzad blev senare USAs ambassadör i Irak under en tid tills den nya irakiska oljelagen kom till. Lagen innebär att den irakiska oljan denationaliseras och läggs i händerna av USA-och-brittiskt ägda oljebolag:
http://www.guardian.co.uk/commentisfree/2007/jan/16/comment.iraq
Khalilzad är nu USAs FN-ambassadör.
Elaka tungor hävdar att Hamid Karzai, Afghanistans president, har stått nära talibanerna och spelade en viss roll under förhandlingarna med Unocal. Både Karzai och Unocal förnekar att Karzai har varit anställd av Unokal. Om någon av Unocals underleverantörer har haft Karzai på sin lönelista ville dock Unocal inte kommentera.
Rykte om oljeledning är spekulationer utan några fakta. Förhandlingar skedde med Unocal och argetinska Bridas?? (är osäker om jag minns namnet rätt). Unocal hoppade av därför att deras aktieägare tyckte att man ska inte göra affärer med en brutal regim som taliban.
Litet tillägg:
Det finns två läsvärda böcker av Ahmed Rashid: "Taliban"
och "Taliban: Militant Islam, Oil, and the Fundamentalism in Central Asia".
Lubbe: Om Unocals aktieägare inte hade problem med att idka handel med Saudiarabien så skulle de nog inte ha några problem med de afghanska talibanerna som är i stort kopia av det saudiska wahhabitiska samhället. Hur blåögd kan man vara?
Hade du läst Rashids böcker så hade du vetat mera. Mycket av det jag säger kommer just från dem. Läs på lite här.
Hur blåögd kan man vara?
Det var från Rashids böcker som jag hämtade uppgifter.
Från minne:
1998 tvingade tryck från kvinnoorganisationer Unocal att dra sig ur förhandlingar med Taliban.
Samma uppgifter finns hos Lew Rockwell.
http://www.lewrockwell.com/orig/sardi7.html
Beginning in 1998 UNOCAL was chastized, particularly by women's rights groups, for discussions with the Taliban, and headed in retreat as a worldwide effort mounted to come to the defense of the Afghani women. This forced UNOCAL to withdraw from its talks with the Taliban and dissolve its multinational partnership in that region.
Lubbe: Det måste vara första gången ett oljebolag bryr sig om mänskliga rättigheter. Nej, vi är nog i alla fall överens om att Rashids böcker är läsvärda när det gäller situationen i Centralasien, så var och en som vill lära sig mer om läget där får ta och läsa själv.
Jag tycker att den afghanska pipelinen verkar mer vara ett Afghanskt intresse snarare än ett amerikanskt med tanke på att Amerikanska staten sedan Clinton har stödjit den andra Pipelinen.
Det är en grov illusion att tro att man kan skapa ett sekulärt samhälle i Afghanistan genom insatser från västvärlden.
Skillnaden mellan Talibanstyret i Kabul och den salafistiska Islam som praktiseras hos de pathanska samhällena, överallt i detta bergiga land ligger i att den senare enbart har lokala ambitioner, medan Talibanerna uppenbarligen även närde mer internationella, jihadistiska, drömmar.
Det räcker med att läsa de delar av biografierna av John Masters och Winston, S. Churchill, som behandlar britternas krig mot de Pathanska stammarna vid dåvarande brittiska Indiens Nordvästgräns, för att förstå att de sannolikt aldrig kommer att låta sig demokratiseras eller sekulariseras.
Skicka en kommentar