Franska soldater ur 10ème Paras utanför Alger, 1957Överste David Galulas bok om sina erfarenheter från algerietkriget, Counterinsurgency – Theory and Practice, 1964, rymmer många guldkorn vad gäller framgångsrik insurgentbekämpning och de krav (vad gäller beteende och tänkande) som ställs på befäl och manskap under förhållanden som liknar fransmännens i Algeriet och amerikanernas i Irak. Här är ett stycke som handlar om relationen mellan politiska och militära överväganden:
"Reaktioner och beslut som ses som helt adekvata under konventionell krigföring är inte nödvändigtvis de bästa när det handlar om insurgentbekämpning. En soldat som hamnar under eld och inte skjuter tillbaka, skall med full rätt ställas till svars för pliktförsummelse under normala förhållanden. Men under de förhållanden som råder under insurgentbekämpning kan det omvända beteendet mycket väl vara det bästa, där regeln är att använda så lite eldkraft som möjligt. Ryggmärgsreflexen hos varje enskild soldat är ofta 'Skit i politiken', eftersom hans normala uppgift helt enkelt begränsas till att döda sin motståndare. Men när det handlar om insurgentbekämpning är soldatens uppgift att vinna lokalbefolkningens stöd, och när han gör detta kommer han att tvingas ta politiska hänsyn " (sid 66).
"Reaktioner och beslut som ses som helt adekvata under konventionell krigföring är inte nödvändigtvis de bästa när det handlar om insurgentbekämpning. En soldat som hamnar under eld och inte skjuter tillbaka, skall med full rätt ställas till svars för pliktförsummelse under normala förhållanden. Men under de förhållanden som råder under insurgentbekämpning kan det omvända beteendet mycket väl vara det bästa, där regeln är att använda så lite eldkraft som möjligt. Ryggmärgsreflexen hos varje enskild soldat är ofta 'Skit i politiken', eftersom hans normala uppgift helt enkelt begränsas till att döda sin motståndare. Men när det handlar om insurgentbekämpning är soldatens uppgift att vinna lokalbefolkningens stöd, och när han gör detta kommer han att tvingas ta politiska hänsyn " (sid 66).
Här är ett intressant stycke om ideologi:
"Det brukar ofta hävdas att en styrka som skall bekämpa en motståndsrörelse driven av en dynamisk ideologi (politisk, nationalistisk, religiös) är dömd att förlora; att ingen överlägsenhet vad gäller taktik eller resurser kan kompensera för det 'ideologiska handikappet'. Detta är inte nödvändigtvis sant, eftersom befolkningens attityd inte präglas så mycket av hur 'populär' motståndarnas ideologi är, utan hur väl säkerheten kan upprätthållas. Övervägandena handlar om vilken sida som bäst garanterar säkerhet, som upplevs som mest hotfull och som tros ha de bästa oddsen vad gäller slutsegern. Det bästa är naturligtvis om man kan kombinera 'popularitet' med effektivitet" (sid 55).
Och om propaganda:
"Den som sysslar med insurgentbekämpning är bunden av sina tidigare handlingar och här talar alltid handligar högre än ord. Befolkningen kommer alltid bedöma honom utifrån vad han gör, inte för vad han säger. Om han ljuger, luras och överdriver kan han nå kortsiktiga framgångar, men på bekostnad av att ha förbrukat sitt förtroende på längre sikt. Konventionell propaganda är därför bara ett sekundärt vapen som bara har fungerar om den förmedlar korrekt information. Man kan aldrig dölja en ineffektiv policy, med aldrig så mycket propaganda" (sid 5).
Och om propaganda:
"Den som sysslar med insurgentbekämpning är bunden av sina tidigare handlingar och här talar alltid handligar högre än ord. Befolkningen kommer alltid bedöma honom utifrån vad han gör, inte för vad han säger. Om han ljuger, luras och överdriver kan han nå kortsiktiga framgångar, men på bekostnad av att ha förbrukat sitt förtroende på längre sikt. Konventionell propaganda är därför bara ett sekundärt vapen som bara har fungerar om den förmedlar korrekt information. Man kan aldrig dölja en ineffektiv policy, med aldrig så mycket propaganda" (sid 5).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar