Soldater ur 1 brigaden, 7 irakiska infanteridivisionen och 5 regementet Förenta Staternas marinkår under strid mot insurgenter i Ramadi, 18 maj, 2007Mitt föregående inlägg gav faktiskt upphov till en kommentar som ville veta hur jag egentligen definierar ”framgång” när det handlar om insurgentbekämpning. Det är en rimlig begäran. Till skillnad från konventionell krigföring ser vi ju sällan en "seger" på ett slagfält i linje med Clausewitzs definition av ett Entscheidungsschlacht – även om det finns historiska exempel på sådant, av typen britternas seger vid Omdurman, 1898, då den jihadistiska Mahdirörelsen i Sudan krossades i ett slag. Insurgentbekämpning tycks ju ha mer gemensamt med polisens kamp mot organiserad brottslighet än med militära "fälttåg", av klassiskt snitt – även om dessa utgör en viktig del i all insurgentbekämpning.
Precis som brottsbekämpning fordrar insurgentbekämpning uthållighet. Amerikanernas egen pacificering av Filippinerna (1899-1913) tog över ett decennium, liksom britternas operationer under The Malayan Emergency (1948-1960). Stabiliseringen av Irak (och Afghanistan) kan mycket väl ta lika lång tid. Operativ framgång handlar alltså lika mycket om politisk vilja och ekonomiska resurser, som om militär slagkraft.
Hur skall man då bedöma general David Petraeus truppförstärkning och taktiska omdispositioner (gemenligen kallad the Surge) som skett under 2007? En bra utgångspunkt är den rapport han presenterade för den amerikanska kongressen, den 10 september (som kan laddas ned som pdf-fil).
En kritisk läsning av denna rapport leder till följande slutsatser:
De amerikanska och irakiska styrkorna har koncentrerat sig på att förbättra säkerheten, särskilt i Bagdad och de områden som omger staden. En viktig del av taktiken är att militära enheter finns på plats ute bland befolkningen (Galulamodellen). Därför har ett antal bemannade stationer och patrullbaser inrättats i Bagdad och i andra delar av Irak. Vid mitten av juni 2007 var alla enheter (”the Surge Brigades”) på plats och de igångsatte en serie av offensiva operationer som gick ut på att rensa olika stadsdelar från terrorister. Dessa operationer har bidragit till att säkerhetsläget har förbättrats, men kan ändå inte beskrivas som tillfredställande. Även om antalet civila dödsoffer har minskat ligger dödssiffrorna fortfarande på en hög nivå.
En viktig politisk förändring har inträffat i al-Anbar-provinsen där olika stammar samarbetar med de amerikanska och irakiska styrkorna för att bekämpa Al Qaida. Denna politiska förändring har resulterat i en dramatisk förändring av säkerhetsläget i provinsen. Antalet attacker i provinsen har minskat från en nivå av 1350 attacker per månad (oktober 2006) till en bit över 200 per månad (augusti 2007). Utvecklingen i al-Anbar, som visar vad som kan åstadkommas om det folkliga stödet finns, har spridit sig till vissa andra provinser i Irak. Petraeus bedömning är att det till nästa sommar är möjligt att reducera de amerikanska trupperna till den nivå som gällde innan the Surge (dvs. 15 brigader).
Lite siffror:
1. Antalet säkerhetsincidenter i Irak har minskat under åtta av de senaste tolv veckorna innan rapporten lades fram; antalet incidenter under de sista två veckorna var på den lägsta nivån sedan juni 2006.
2. Antalet civila dödsoffer har minskat avsevärt i alla kategorier, med över 45 procent i hela Irak och 70 procent i Bagdad sedan december 2006.
3. Antalet dödsoffer till följd av sekteristiskt våld har också minskat kraftigt sedan december 2006; minskningen är 55 procent i hela Irak och 80 procent i Bagdad.
4. Amerikanska och irakiska styrkor har gjort stora beslag av vapen, ammunition och sprängämnen. Hittills i år har de funnit över 4400 undangömda sprängladdningar, nästan 1700 fler än vad de fann under hela förra året. Det kan vara en förklaring till att antalet IED-attentat ("improvised explosive device attacks") har minskat kraftigt, med en tredjedel sedan i juni 2007.
5. Antalet bilbomber och självmordsattacker har också minskat de senaste fem månaderna; från en nivå av 175 i mars 2007 till omkring 90 den senaste månaden. Antalet större bombattentat ("high profile attacks") är dock lika många som tidigare, även om just dessa alltid varit sällsynta.
6. Ett stort antal medlemmar av Al Qaida i Mesopotamien (den lokala AQ-organisationen) har dödats eller tillfångatagits (c:a 100 ”ledare” och 2500 fotsoldater). Även shiamuslimska extremister, både ledare och milismän, har tillfångatagits.
Detta är alltså tecken på framgång, men all insurgentbekämpning tar som sagt tid. Om de multinationella trupperna dras tillbaka nu, eller under nästa amerikanska president, har man förmodligen omintetgjort det, enligt min mening, imponerande arbete som general Petraeus och soldaterna i Irak har lyckats med.
Precis som brottsbekämpning fordrar insurgentbekämpning uthållighet. Amerikanernas egen pacificering av Filippinerna (1899-1913) tog över ett decennium, liksom britternas operationer under The Malayan Emergency (1948-1960). Stabiliseringen av Irak (och Afghanistan) kan mycket väl ta lika lång tid. Operativ framgång handlar alltså lika mycket om politisk vilja och ekonomiska resurser, som om militär slagkraft.
Hur skall man då bedöma general David Petraeus truppförstärkning och taktiska omdispositioner (gemenligen kallad the Surge) som skett under 2007? En bra utgångspunkt är den rapport han presenterade för den amerikanska kongressen, den 10 september (som kan laddas ned som pdf-fil).
En kritisk läsning av denna rapport leder till följande slutsatser:
De amerikanska och irakiska styrkorna har koncentrerat sig på att förbättra säkerheten, särskilt i Bagdad och de områden som omger staden. En viktig del av taktiken är att militära enheter finns på plats ute bland befolkningen (Galulamodellen). Därför har ett antal bemannade stationer och patrullbaser inrättats i Bagdad och i andra delar av Irak. Vid mitten av juni 2007 var alla enheter (”the Surge Brigades”) på plats och de igångsatte en serie av offensiva operationer som gick ut på att rensa olika stadsdelar från terrorister. Dessa operationer har bidragit till att säkerhetsläget har förbättrats, men kan ändå inte beskrivas som tillfredställande. Även om antalet civila dödsoffer har minskat ligger dödssiffrorna fortfarande på en hög nivå.
En viktig politisk förändring har inträffat i al-Anbar-provinsen där olika stammar samarbetar med de amerikanska och irakiska styrkorna för att bekämpa Al Qaida. Denna politiska förändring har resulterat i en dramatisk förändring av säkerhetsläget i provinsen. Antalet attacker i provinsen har minskat från en nivå av 1350 attacker per månad (oktober 2006) till en bit över 200 per månad (augusti 2007). Utvecklingen i al-Anbar, som visar vad som kan åstadkommas om det folkliga stödet finns, har spridit sig till vissa andra provinser i Irak. Petraeus bedömning är att det till nästa sommar är möjligt att reducera de amerikanska trupperna till den nivå som gällde innan the Surge (dvs. 15 brigader).
Lite siffror:
1. Antalet säkerhetsincidenter i Irak har minskat under åtta av de senaste tolv veckorna innan rapporten lades fram; antalet incidenter under de sista två veckorna var på den lägsta nivån sedan juni 2006.
2. Antalet civila dödsoffer har minskat avsevärt i alla kategorier, med över 45 procent i hela Irak och 70 procent i Bagdad sedan december 2006.
3. Antalet dödsoffer till följd av sekteristiskt våld har också minskat kraftigt sedan december 2006; minskningen är 55 procent i hela Irak och 80 procent i Bagdad.
4. Amerikanska och irakiska styrkor har gjort stora beslag av vapen, ammunition och sprängämnen. Hittills i år har de funnit över 4400 undangömda sprängladdningar, nästan 1700 fler än vad de fann under hela förra året. Det kan vara en förklaring till att antalet IED-attentat ("improvised explosive device attacks") har minskat kraftigt, med en tredjedel sedan i juni 2007.
5. Antalet bilbomber och självmordsattacker har också minskat de senaste fem månaderna; från en nivå av 175 i mars 2007 till omkring 90 den senaste månaden. Antalet större bombattentat ("high profile attacks") är dock lika många som tidigare, även om just dessa alltid varit sällsynta.
6. Ett stort antal medlemmar av Al Qaida i Mesopotamien (den lokala AQ-organisationen) har dödats eller tillfångatagits (c:a 100 ”ledare” och 2500 fotsoldater). Även shiamuslimska extremister, både ledare och milismän, har tillfångatagits.
Detta är alltså tecken på framgång, men all insurgentbekämpning tar som sagt tid. Om de multinationella trupperna dras tillbaka nu, eller under nästa amerikanska president, har man förmodligen omintetgjort det, enligt min mening, imponerande arbete som general Petraeus och soldaterna i Irak har lyckats med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar