Jan Zizka (c:a 1360-1424)
Eftersom det är lugnt i världen idag tänkte jag lyfta fram en militär innovation som kom att bli bestående i den västerländska krigskonsten – nämligen det mobila fältartilleriet.
Införandet av krut, kulor och kanoner, från och med slutet av 1300-talet, revolutionerade krigskonsten. Framför allt blev det dyrare att föra krig – bronskanoner och befästningar kapabla att stå emot artillerield (s k trace italienne) kostade pengar och fordrade yrkesutbildat (och avlönat) folk för att kunna skötas.
Men alla innovationer var inte dyra och kom ändå att prägla krigskonsten ända in i våra dagar. Det visade de böhmiska husiterna. Husiterna var ett slags ”proto-protestantisk” reformrörelse som började växa fram i Böhmen efter Jan Hus avrättning, 1415 (hans sista ord, pravda vitezi, "sanningen segrar", är det motto som idag pryder Tjeckiens riksvapen). Rörelsen krävde social rättvisa och vände sig mot vad man uppfattade som den katolska kyrkans makt och förfall. Rörelsens centrum var staden Tabor i södra Böhmen som husiterna grundade som ett slags idealsamhälle, 1420.
Till husiterna anslöt sig folk från det böhmiska samhällets alla skikt och framför allt tjeckisktalande slaver. Rörelsens krav formulerades i de ”Fyra Pragartiklarna”: friheten för alla att predika Guds ord, friheten att ta emot nattvarden även utan konfirmation, förbud mot prästerskapets världsliga makt och lika straff för dödssynderna oavsett samhällsklass.
Påven och Böhmens kung Sigismund försökte med vapenmakt bryta husiternas inflytande genom att upprepade gånger utlysa ”korståg” mot anhängarna, men dessas moderna och effektiva krigsföring, under ledning av den legendariske Jan Zizka, kunde dock stoppa dessa försök.
Till att börja med avskaffade man det dyrbara kavalleriet. I den nationalistiska och egalitära anda, som sedermera skulle prägla den protestantiska reformationen, kom alla soldater att tjäna som tungt infanteri, sida vid sida. En innovation av Jan Zizka var användandet av vagnborgar – ett slags mobila stödjepunkter bestående av hästdragna kärror som på kort tid kunde sättas upp och tjäna som försvar mot fientligt rytteri. Vagnarna kunde också användas offensivt – nästan som stridsvagnar – för att bryta upp fiendernas linjer, vilket Zizka också gjorde då hans här hade omringats av fiender vid Kuttenberg (tjeck. Kutna Hora) i december, 1421.
Användandet av vagnar ledde även till andra innovationer: husiterna var de första som använde fältartilleri på ett systematiskt sätt. Vagnarna kunde helt enkelt användas för att transportera kanonerna från punkt till punkt. Väl framme lastades de av på ett slags ställningar och kunde påbörja eldgivningen inom ett par minuter. Framförallt användes detta artilleri mot trögrörliga fientliga formationer, såsom belägringstrupper eller infanteri som avancerade i slutna formeringar i svår terräng, men dess bestående värde utgjordes av att artilleriet sedan dess kunde fungera som ett taktiskt integrerat vapenslag på samma vis som vi ser det idag.
Eftersom det är lugnt i världen idag tänkte jag lyfta fram en militär innovation som kom att bli bestående i den västerländska krigskonsten – nämligen det mobila fältartilleriet.
Införandet av krut, kulor och kanoner, från och med slutet av 1300-talet, revolutionerade krigskonsten. Framför allt blev det dyrare att föra krig – bronskanoner och befästningar kapabla att stå emot artillerield (s k trace italienne) kostade pengar och fordrade yrkesutbildat (och avlönat) folk för att kunna skötas.
Men alla innovationer var inte dyra och kom ändå att prägla krigskonsten ända in i våra dagar. Det visade de böhmiska husiterna. Husiterna var ett slags ”proto-protestantisk” reformrörelse som började växa fram i Böhmen efter Jan Hus avrättning, 1415 (hans sista ord, pravda vitezi, "sanningen segrar", är det motto som idag pryder Tjeckiens riksvapen). Rörelsen krävde social rättvisa och vände sig mot vad man uppfattade som den katolska kyrkans makt och förfall. Rörelsens centrum var staden Tabor i södra Böhmen som husiterna grundade som ett slags idealsamhälle, 1420.
Till husiterna anslöt sig folk från det böhmiska samhällets alla skikt och framför allt tjeckisktalande slaver. Rörelsens krav formulerades i de ”Fyra Pragartiklarna”: friheten för alla att predika Guds ord, friheten att ta emot nattvarden även utan konfirmation, förbud mot prästerskapets världsliga makt och lika straff för dödssynderna oavsett samhällsklass.
Påven och Böhmens kung Sigismund försökte med vapenmakt bryta husiternas inflytande genom att upprepade gånger utlysa ”korståg” mot anhängarna, men dessas moderna och effektiva krigsföring, under ledning av den legendariske Jan Zizka, kunde dock stoppa dessa försök.
Till att börja med avskaffade man det dyrbara kavalleriet. I den nationalistiska och egalitära anda, som sedermera skulle prägla den protestantiska reformationen, kom alla soldater att tjäna som tungt infanteri, sida vid sida. En innovation av Jan Zizka var användandet av vagnborgar – ett slags mobila stödjepunkter bestående av hästdragna kärror som på kort tid kunde sättas upp och tjäna som försvar mot fientligt rytteri. Vagnarna kunde också användas offensivt – nästan som stridsvagnar – för att bryta upp fiendernas linjer, vilket Zizka också gjorde då hans här hade omringats av fiender vid Kuttenberg (tjeck. Kutna Hora) i december, 1421.
Användandet av vagnar ledde även till andra innovationer: husiterna var de första som använde fältartilleri på ett systematiskt sätt. Vagnarna kunde helt enkelt användas för att transportera kanonerna från punkt till punkt. Väl framme lastades de av på ett slags ställningar och kunde påbörja eldgivningen inom ett par minuter. Framförallt användes detta artilleri mot trögrörliga fientliga formationer, såsom belägringstrupper eller infanteri som avancerade i slutna formeringar i svår terräng, men dess bestående värde utgjordes av att artilleriet sedan dess kunde fungera som ett taktiskt integrerat vapenslag på samma vis som vi ser det idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar