En konstnärs vision av HMS Queen Elizabeth med sina F-35 B Lightning II
Okej – det är kanske inte direkt amiral Jackie Fischer och Dreadnaught-programmet, men ändå: brittiska Royal Navy har i veckan börjat bygga det första hangarfartyget av Queen Elizabeth-klass. Fartyget, som beräknas vara färdigt 2012, kommer att få sällskap 2014 av systerfartyget Prince of Wales och på så sätt medge Royal Navy en two carrier capacity (dvs att minst en hangarfartygsgrupp alltid är insatsberedd om något av fartygen skulle vara upplagt för reparation e dyl).
Two carrier-doktrinen är det mest effektiva offensiva utnyttjandet av sjöstridskrafter för nationer av Storbritanniens storlek och kommer att ge britterna världens näst största förmåga till maritim power projection efter Förenta Staterna. Britterna kommer med dessa fartyg ha en offensiv förmåga som helt klart överträffar vad Ryssland, Kina eller Indien kommer att ha tillgång till under de närmaste tre decennierna.
Den tidigare brittiska hangarfartygsklassen (Invincible-klassen), var främst konstruerad för defensiva uppgifter, såsom ubåtsbekämpning, inom ramen för de förhållanden som rådde under kalla kriget. Ironiskt nog kom HMS Invincible dock att skära sina främsta lagrar på ett sätt som hon inte var konstruerad för, när hon under Falklandskriget (1982) gav den brittiska expeditionsstyrkan det flygunderstöd som behövdes för att kunna återta Falklandsöarna från Argentina.
Det är glädjande att konstatera att trots det eländiga skick som flertalet europeiska försvarsmakter befinner sig i så har i alla fall de gamla globala aktörerna, Storbritannien och Frankrike, bestämt sig för att öka sina försvarsbudgetar – och framför allt koncentrera sig på att stärka den offensiva förmågan (även Frankrike är i planläggningstagen för att införskaffa ytterligare ett hangarfartyg). Som den förre franske premiärministern Dominique de Villepin sade i samband med 2004-års försvarsbeslut: ”diplomati utan vapenmakt är ett skämt”.
Queen Elizabeth utvecklas av ett konsortium bestående av bland andra brittisk-franska Thales och BAE Systems och beräknas kosta brittiska skattebetalare 3,7 miljarder pund. Deplacementet beräknas till 65 000 ton, längden c:a 1000 fot och räckvidden med konventionella dieselmotorer 10 000 nautiska mil med en hastighet på c:a 25 knop. Besättningen beräknas till 1500 och antalet flygplan till 40 stycken, varav 36 stycken F-35 B Lightning II. Som kuriosa kan man konstatera den originella överbyggnaden med två torn.
Okej – det är kanske inte direkt amiral Jackie Fischer och Dreadnaught-programmet, men ändå: brittiska Royal Navy har i veckan börjat bygga det första hangarfartyget av Queen Elizabeth-klass. Fartyget, som beräknas vara färdigt 2012, kommer att få sällskap 2014 av systerfartyget Prince of Wales och på så sätt medge Royal Navy en two carrier capacity (dvs att minst en hangarfartygsgrupp alltid är insatsberedd om något av fartygen skulle vara upplagt för reparation e dyl).
Two carrier-doktrinen är det mest effektiva offensiva utnyttjandet av sjöstridskrafter för nationer av Storbritanniens storlek och kommer att ge britterna världens näst största förmåga till maritim power projection efter Förenta Staterna. Britterna kommer med dessa fartyg ha en offensiv förmåga som helt klart överträffar vad Ryssland, Kina eller Indien kommer att ha tillgång till under de närmaste tre decennierna.
Den tidigare brittiska hangarfartygsklassen (Invincible-klassen), var främst konstruerad för defensiva uppgifter, såsom ubåtsbekämpning, inom ramen för de förhållanden som rådde under kalla kriget. Ironiskt nog kom HMS Invincible dock att skära sina främsta lagrar på ett sätt som hon inte var konstruerad för, när hon under Falklandskriget (1982) gav den brittiska expeditionsstyrkan det flygunderstöd som behövdes för att kunna återta Falklandsöarna från Argentina.
Det är glädjande att konstatera att trots det eländiga skick som flertalet europeiska försvarsmakter befinner sig i så har i alla fall de gamla globala aktörerna, Storbritannien och Frankrike, bestämt sig för att öka sina försvarsbudgetar – och framför allt koncentrera sig på att stärka den offensiva förmågan (även Frankrike är i planläggningstagen för att införskaffa ytterligare ett hangarfartyg). Som den förre franske premiärministern Dominique de Villepin sade i samband med 2004-års försvarsbeslut: ”diplomati utan vapenmakt är ett skämt”.
Queen Elizabeth utvecklas av ett konsortium bestående av bland andra brittisk-franska Thales och BAE Systems och beräknas kosta brittiska skattebetalare 3,7 miljarder pund. Deplacementet beräknas till 65 000 ton, längden c:a 1000 fot och räckvidden med konventionella dieselmotorer 10 000 nautiska mil med en hastighet på c:a 25 knop. Besättningen beräknas till 1500 och antalet flygplan till 40 stycken, varav 36 stycken F-35 B Lightning II. Som kuriosa kan man konstatera den originella överbyggnaden med två torn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar